GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



SPÅR AV ÄNGLAR
 
Mikael Fagerlund söker förklaringsmodell
 
 

Det här med fram- och baksida får en ny dimension i Mikael Fagerlunds gåtfulla objekt i plexiglas

 
Dispositionen är som i entrén till konstnärens egen ateljé, icke tillrättalagd.
Ibland kan de stå och luta sig mot väggen likt en målning som vänder en vit enfärgad yta mot betraktaren. Lockad att ta ett kliv fram ser man att det finns ett färggrant rutmönster på andra sidan.
– Själva bildytan, det är kanten. Där kommer bilden fram, förklarar han.
– Det som man normalt inte bryr sig om och sätter en ram runt. Här är det det primära.
Han har fräst de raka linjerna i plexiglaset och målat i fårorna. Vissa bitar är bredare, mer självklara som genomskinliga objekt och sticker ut från väggen likt upphängda fyrkantiga prismor.
 
 

– En bonus är att de är självlysande, visar han genom att släcka ljuset i ett rum så att färgerna i linjerna börjar lysa.
Högt upp på väggen hänger en rund svart form som bildar ett slags svart hål, en motsats som absorberar ljuset som de vita målningarna reflekterar. Upplevelsen beror på var man lägger betraktelsepunkten.
– Plexiglaset fungerar som fiberoptik.
Ett objekt kan vara en solspegling i rött och gult.
– Eftersom jag kommer från Bohuslän blir det blått.
Han kallar ett verk för Traces of Angels, spår av änglar, vilket förråder att han vill förena vetenskap med ett humanistiskt innehåll.

 
 

– Hela utställningen är ljus som energi. När änglarna flyger som hastighet har de olika färg. Ju mer energi, ju mer kvanter.

– Det är på natten man ser stjärnfall men rymden är full av änglar.
Vad är svart? Han tycker frågan är intressant.

– Jag ser bara spår av dig, egentligen. Ett kort spår. Ljuset reflekterar dig.
Mikael Fagerlund är uppvuxen i Uddevalla där han bor och har sin ateljé i det gamla slakteriet. Han flyttade till Stockholm några år för att läsa ekonomi på universitetet.

– Jag var supereleven i klassen, Urban Bäckström var medioker. Jag ville bli revisor. När jag var 18 trodde jag att en revisor tillvaratog alla intressenter.
Löntagaren får bra jobb, kunden bra produkt, aktieägaren en liten vinst.

- Men en revisor försöker maximera vinsten på bekostnad av det andra. Det var inte så kul att bli revisor.

Han skrev en uppsats om sina slutsatser. Och åkte till Skellefteå för att träffa ”riktiga” människor. Undervisade i ekonomi och började på lärarutbildning men det var så tråkigt att han satt och tecknade på lektionerna.

Kom in på Grundis och tyckte det var fantastiskt roligt. Fortsatte till Konstfack. Träffade intressanta människor. Blev tvärvetenskaplig.

Han testar sina idéer i kvantfysik på en professor på Teknis.

– Det är en filosofisk humanistisk förklaringsmodell jag söker, sammanfattar konstnären som intresserar sig för reinkarnation och tibetbuddhismen.

 
 
JAN BERGMAN