Anna, Hanna och Johanna
Pjäs efter Marianne Fredriksson
Sverigepremiär 17/1
Regionteater Väst i Uddevalla samt turné i Västsverige

 


TRE GENERATIONER KVINNOR
 
Marianne Fredrikssons krönika blir pjäs
 

  Mor Hanna (Agneta Ahlin) tror inte att människorna blir bättre i takt med den materiella förbättringen, vilket är en svårbegriplig inställning, tycker hennes dotter Johanna (Rebecca Hayman).

När Regionteater Väst sätter upp romanen Anna, Hanna och Johanna i dramatiserad form innebär det Sverigepremiär för pjäsen. Romanen är en krönika över tre generationer kvinnor skriven av Marianne Fredriksson. ”Vem är du?” är en fråga som ekar mellan kasten av glädje och smärta, kärlek och hat.

I skuggan av stora och små världshändelser utspelar sig Marianne Fredrikssons krönika. Historien spinner kring livsödena hos Hanna, Johanna och Anna i nu nämnd kronologisk ordning och tar sin början i Dalsland, vilket betyder att unionskriserna med Norge påverkar såväl grannskapet som familjen. Några exakta årtal ges inte för berättelsen, men från cirka 1870-talet och framåt utspelar sig det hela.
Hanna är den unga flickan som från 12 års ålder får börja tjäna piga hos moster, vars några år äldre son Rikard gör henne gravid vid en våldtäkt.
Med Hannas dotter Johanna som föds några år senare kommer det politiska engagemanget.
– Jag vill ut i världen och slåss mot orättvisor, deklarerar hon.


Agneta Ahlin och Rebecca Hayman

Johanna träffar en man som också står upp för kvinnans rättigheter och jämställdhet med mannen, men vars idealitet sviktar något på hemmaplan. Johanna, som tidigt visat färdigheter i läsning vill också fortsätta studera.
– Inte ska du läsa vidare, det blir du bara högfärdig av, säger hennes mor vars ståndpunkt är ett eko från tidigare generationer kvinnor.
Barnbarnet Anna som föddes under andra världskriget fick chansen studera vidare, en möjlighet hon tog tillvara på trots att föreställningen att hon skulle bli högfärdig ännu gjorde sig påmind. Litteraturintresserade Anna är också den som försöker förstå sin mor medan hon författar boken om tidigare generationer i släkten.
– Jag försöker förstå, men jag ser ju inte mönstret, suckar hon uppgivet vid sängkanten där hennes mor Johanna inväntar livets slut.
Även Johanna hade önskat ett djupare samtal med sin dotter medan hon kunde kommunicera.
– Har tappat alla mina sociala färdigheter, nu är det för sent, tänker Johanna.
Pjäsens öppning innehåller en jämförelse mellan gärningarna hos fäder och mödrar i en referens till Bibeln, som säger att fädernas dåd påverkar i tre generationer framåt medan samma bok inte säger något om kvinnors gärningar. Men kvinnors gärningar har säkerligen större genomslag, menar den visa kvinnan. Anslaget i pjäsen och dess perspektiv kan uppfattas som feministiskt.


Judith Hollander

– Får jag komma med en motfråga då, frågar regissören Judith Hollander. Om pjäsen handlat om tre generationer män, hade den kallats för maskulinistisk då? Tycker det är tydligt att den handlar om människor.
Inte heller de tre manliga skådespelarna Bo G Lyckman, Pär Malmström och Michael Engberg skriver under på att Anna, Hanna och Johanna har en feministisk framtoning. Nestorn i herrlogen, Bo G Lyckman, skakar aningen roat på huvudet när samtalet glider in på de större frågorna i pjäsen, i en antydan att han har passerat det stadiet i livet när man frågar sig vad tidigare generationer upplevde och hur man blivit påverkad av det.
– Jag har kommit närmare min farfar och mormor, berättar den lite yngre Pär Malmström.
Det finns en likhet mellan pjäsen och filmen Maria Larssons eviga ögonblick i att båda handlar om att förstå sin historia, jämför de.
Hanna föds som fattig bonddotter, barnbarnet Anna verkar vara mer eller mindre docent i litteraturvetenskap. Men är det inte paradoxalt att trots högre utbildning och bättre samhällsposition för kvinnorna verkar könsrelationerna vara oföränderliga?
– Jo, kvinnorna är de som mest ansvarar för hemmet, konstaterar Michael Engberg. Sverige är ju det land som kommit längst inom jämställdheten, till skillnad mot Italien där jag var i somras, där råder en machokultur. Den viktigaste frågan är hur vi förändrar tänkandet.



Ett annat tema i Anna, Hanna och Johanna är att historien upprepar sig.
– Kvinnorna försöker bryta mönster, vad de framför allt behöver är att bryta destruktiva mönster, betonar Judith Hollander. De ska inte bära på komplex för att de är begåvade.
Krönikan visar också vilka överlevare kvinnor är, säger regissören.
– Det här är en motsats till en Tjechov-pjäs, alla kämpar hela tiden. Man väntar inte på att någon ska komma med färdiga lösningar.
Regionteater Väst ger sig ut på turné med föreställningar på 14 orter i Västsverige efter premiären i Uddevalla. Uppsättningen fortsätter sedan turnera under våren med Riksteatern.

KENNETH ERIKSSON




På scen: Agneta Ahlin, Michael Engberg, Rebecca Hayman, Lisbeth Johansson, Veronica Kurba,
Bo G Lyckman och Pär Malmström.
 

090118
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst