Lena Willhammar
keramik
Nääs Konsthantverk
17/2-15/3

 

SPARSMAKAT OCH SOBERT
Lena Willhammar arbetar med lust till mat och sinnlighet 


Sällan såg man utställningssalen på Nääs Konsthantverk mera sparsmakad och sober. Här är svart och vitt. Och inget får störa den estetiska helheten. Det är keramikern Lena Willhammar som ställer ut. Temat är lust; lust till mat och sinnlighet.

Hon är keramiker. 57 år och bor och arbetar på Österlen sedan 15 år.
Uppfödd i en hattaffär,  mamma var modist. Därifrån gick allting vidare.
- Jag tänkte först bli slöjdlärare. Jag gillar form. Jag har alltid hållit på med textil. Jag är mycket intresserad av mode och kropp.
Kläder gick bra att jobba med ett tag. Men det blev keramik, säger Lena Willhammar.
Hon gick på Nyckelviksskolans textillinje men frågade om hon fick
byta till keramik.
- Det fick jag. Och på den vägen är det.



Hon bodde i Falun på 80-talet. Drejade stora kannor med grov lera.
- Jag drejade bottenlösa kärl. Formade om och gjorde en botten. Eller så gjorde jag stora kannor. Satte ihop en cylinder och en trattform till en kombination av former.
- De blev smalare och smalare. Så, när jag
flyttat till Skåne, gick jag en kurs och började gjuta….
Hon jobbade en hel höst.
- Jag ville göra en mugg som aldrig var gjord.
Den skulle vara rak, men mjuk. Och den skulle ha en yttre form och en inre form som var olika.
Det blev en skulptur för handen.
- Jag gillar när kroppen trivs med och kan använda mina föremål. Man ska inte bara titta på mina grejor. Jag vill att folk ska göra nåt av det.



Koppen som aldrig var gjord blev en espressomugg. Med termoseffekt.
Den fick utmärkelsen utmärkt 2002. första och enda gången den utmärkelsen utdelades. Men muggserien lever högönsklig välmåga.
- Jag tycker om när mina föremål är interaktiva. Under Linnéåret gjorde göt jag växtpressar i fickformat. Och formulerade en fråga: Vilken växt vill du ha kvar om sjuhundra år? Jag lånade ut pressarna på villkor att jag fick de växter de pressade. Det blev en fantastisk samling som jag vårdar ömt.
Nu ville hon göra något på lust till lakrits.
- Lakritshängare. Svart förstås. Det blir väldigt grafiskt mot vita väggar. Och L-formen var given. L för lakrits och lust. Dess stramhet bryts upp av de lakritssnören man hänger på.



Och så har hon gjort Mingeltallrikar som passar för några små godsaker.
- Det är egentligen en tallrik som inte går att använda till det tallrikar ska användas till. Bottnen buktar uppåt. I botten har jag gjutit av saker som jag tycker är vackra. Dessa former känns sensuella mot handen och fingertopparna.
Hon beskriver sig som minimalist.
- Men jag gillar inte historia., Jag vill tänka framåt. Mina föremål får också en grafisk effekt när de ställs ut. Jag har aldrig gjort något mönstrat. Och så ska de vara användbara och
taktila.
Härnäst ska hon vara med på Konstslöjd på Röhsska museet.
- Jag har gjort en förpackning som är så vacker, men opraktisk att den blir poetisk. Och
den håller fast den är ömtålig. För man är rädd om den.

BO BORG



 




090125
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst