Jonna Bylund
målningar
Galleri En Trappa Ner
24/1-8/2


ÖLAND I LJUSA MINNEN
 
Jonna Bylund tog sig ur en konstnärlig stiltje

 

En hel del öländska bilder bjuder Jonna Bylund på i sin tredje utställning. Bakom de ibland utforskande verken finns en gemensam filosofi.

Att påstå att Jonna Bylund lever som hon lär är ingen överdrift. Vi ses när hon tagit ledigt en stund från jobbet som förskollärare, ett intresse för barn som hon väver in i sin konstnärliga gärning. Och vice versa.


Björktagen

Förskolan hon jobbar på följer pedagogiken från Reggio Emilia, en ny syn på barn som växte fram i Italien på 1950-talet med benäget bifall av engagerade psykologer och pedagoger. Reggio Emilia-pedagogiken betydde en revolt mot dåtidens filosofi att läraren var vägen och ljuset, istället var de vuxna medinspiratörer i barnens liv, berättar Jonna Bylund. Pedagogiken fick sitt genombrott i Sverige och Göteborg på 1980-talet då teckningar av barn ställdes ut.
– Folk slogs av hur fantastiska bilder barnen hade gjort, det kunde inte alla tro, säger hon.


Kollage

Tanken bakom barnens teckningar och kreativa arbete inom Reggio Emilia är att de ska visa sin identitet och fungera som ventil för de inre känslorna.
Något som Jonna Bylund själv har tagit efter. Hon berättar om en konstnärlig stiltje i åtta år, men tog sig sakta ur krampen när hon insåg att bildskapandet är nödvändigt för henne för att hon ska må bra.
När hon jämför sin föregående utställning innehöll den en stor del ”hjärta och smärta”, men den aktuella utställningen visar mycket ljusare bilder. Delvis tack vare en annan sinnesstämning men också tack vare att hon utvecklat sin målningsteknik, som även om den håller sig till olja liknar akvarellens med sin rinnande färg som i botten läggs i tunna lager.
– Lärarna ville få mig till att måla akvarell, ”men jag är ingen akvarellist” förklarade jag för dem. Men jag har tagit till mig tekniken.


Fröken Karavas känsla för ljus

Jonna Bylund som ursprungligen är från Uddevalla och utbildad på Västerås Konstskola har sin ateljé på Röda Sten där hon stänger in sig för att arbeta utan att visa upp något för utomstående. På Röda Sten hamnade hon tack vare att Sofia Ocaña ordnade ett arbetsrum åt henne.
Av de målningar som sitter på galleriväggarna beräknar Jonna Teresa Bylund att hälften är från sommarens besök på Öland med vännerna Rebecka och Veronika.
– Fyra dagar av berusande glädje och hårt arbete med Rolling Stones i lurarna, berättar hon lyckligt. Vi satt ute tills ljuset försvann, sedan fortsatte vi inomhus. Vi har tummat på att vi ska åka tillbaka.


Änglar – finns dom?, vit gips

En kollektion änglar i mindre format och introvert uttryck hör också till den aktuella utställningen, liksom ett kollage med samma motiv. Det ena följer det andra, men vad som följer därefter visar sig i framtiden.
Kollaget är hennes egen idé där hon först lagt på brunt papper som hon sedan tecknat på och slutligen färglagt.
– Det är en form där jag själv bestämmer vad som är rätt eller fel.

Ligger det samma filosofi bakom målningarna, änglarna och kollaget?
– Ja, allting är för att pysa, säger hon med ett skratt.

KENNETH ERIKSSON

 
 

090130
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst