Laris Strunke
Målningar
Lidköpings Konsthall
24/1-8/2


 
MÅLAR MITT I LANDSKAPET
Laris Strunke vill överraska sig själv



Laris Strunkes målningar är rena propagandan för bra konst och måleriets speciella möjligheter.
Målningarna har bara två namn, endera Rörelse och Rytm eller
Tyngdlösheten. Men varje målning har sitt speciella uttryck och bär
sammansatta stämningar och laddningar.


Laris Strunke föddes i Riga i Lettland 1931. Han studerade på
konsthögskolan 1954-1959.
- Men först gick jag på Academie Libre som präglades av 1947 år mäns
tänkande. En av lärarna var Lennart Rodhe.
- Senare fick jag Ragnar Sandberg som lärare på Konstakademin. Vi
blev goda vänner och umgicks fram till hans död. Det var ett rent
privelegium att gå i de här hård skolorna. Det handlade om konstnärlig
moral. Konsten var på liv och död.
Den här utställningen är hans första i Skaraborg sedan han ställde ut i Skövde Konsthall 1982. Den här gången handlar det om samma motiv i hela kollektionen.
- Jag undrar hela tiden; Vad är det jag ser? Och vad är det jag inte ser på grund av mina blockeringar, säger Laris Skrunke.
- Verkligheten är större än jag kan uttrycka . Därför håller jag på
med det här. Hoppet finns att kanske, kanske kan jag lägga till något.
- Jag använder måleriets elementa; färg och form. Jag målar tills jag
kommer fram till något. Sedan kan jag ifrågasätta det. Någonting
händer då eftersom jag inte upprepar mig. Eller blir det upprepning?
Det händer någonting med mig, säger han.



Det händer att en målning känns främmande.
- Det är ändå lätt att förstöra den genom att göra den bekant. Men man måste var uppmärksam. Det kan vara något som föregriper något nytt. Rätt som det är känns det som om jag går igenom en vägg. Sedan kan målningen som kändes främmande bli den som styr.
- Jag är ingen mystiker men jag är emot det rationella. Intuitionen är en oerhörd inspirationskälla. Jag målar på golvet. Jag har ingen överblick och vill heller inte ha det. Jag försöker att inte bestämma mig. Jag låter det strömma och tar emot.
Det finns ingen givare i den processen men en mottagare.
- Det gäller att hitta springor där det kan sippra in. Innan jag gjort en målning är den omöjlig. Sen är den gjord. När det blir optimalt kan jag lägga av. Jag säger inte att målningarna blir bättre och bättre. Kanske. Kanske inte. Men det går ut på att komma fram till en mening som har mitt livs innehåll.
- Jag målar riktigt stora målningar så att ingen ska kunna köpa dem. Det är befriande. Jag gillar stora målningar . Jag gör vad jag tycker om och skiter i resten
Det är landskap han gör.
- Det västerländska konstsättet att se på landskap är utsikter. Caspar David Friedrich är grundmodellen. Man tittar ut över landskapet.



I Australien stötte han på aborgiernas konst.
- Det är målningar som ska användas. Det handlar om hur man ska vistas i och klara sig i naturen. De ser i marken hela tiden. Samma sak när jag går i fjällen. När man ser mina målningar är man mitt i. Upplevelsen måste kopplas till hur
man ska gestalta den. Möjligen har jag några centimeter himmel högst
upp på mina stora dukar. Naturen blir som en hud för mig.

Vad handlar dina målningar om?

- Det handlar inte primärt om motivet. Varje människa som tittar
upplever. Mitt svar betyder inte mer än andras. Jag försöker att inte
styra och dirigera för mycket. Jag lämnar material till människornas
upplevelser. Men som upphovsman är jag förstås bärare av något. I mitt
fall vet jag inte vad det är. Jag vill inte lägga min tolkning mellan bilden och betraktaren.
- Låt mig ge ett exempel. På en utställning fanns två målningar. De
hette Vågens energi och Meditativt rum. I verklistan blev deras nummer
förväxlade. Men jag märkte att folk upplevde som de felaktiga titlarna. Ända tills Cecilia Lindkvist sa till.

Hur beskriver du din stil?
- Stil? Vad är det? Jag satsar inte på det. Det existerar inte hos mig. Jag gör ju målningar som ju helst ska överraska mig själv.



Vilken annan konst tycker du om?

- Det är viktigare att måla själv än att se annan konst. Jag går inte på museer och läser inte konstböcker.

Vad händer härnäst?
- I april ska jag göra mitt livs största utställning. Det blir i Orangeriet i Hagaparken i Stockholm. Det är ett rum på 900 kvadratmeter utan mellanväggar. Då ska jag visa stora målningar jag gjort från juli 2008.

BO BORG

 

090203
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst