Galleri Tvärgatan Skara
Kerstin Bergh
Målningar
31/1-15/2

 
MED SMÄRTAN SOM FÖLJESLAGARE
Kerstin Bergh  vill jobba med symboler alla förstår


Redan genom skyltfönstret på Galleri Tvärgatan i Skövde slås man av kraften och intensiteten i Kerstin Berghs nys målningar. Hon visar nu målningar från de senaste åren.



Kerstin Bergh ( f 1935) är bosatt och verksam i Skövde. Hon gick på Valand på sjuttiotalet och lärde sig stenlitografi på Litografiska verkstaden i Tidaholm 1989-1993.
- Det är bra att känna sig trygg i flera tekniker. Det är ju så lätt att fastna om man jobbar i samma material och teknik hela tiden. Man kan stelna i tanke och uttryck. Och det är lätt att snöa in på någon teknisk detalj, säger hon.
På den här utställningen visar hon dock bara måleri, ett tjugotal verk från de senaste två åren.
- Jag jobbar inte med något tema den här gången. Tvärtom. Det  är väldigt olika motiv. Jag vill inte visa upprepningar utan hellre variation. Så olika de är är de här typiska målningar av mig.



Hur ser då en typisk Kerstin Bergh-målning ut?

- Jag vet inte hur folk känner igen mina målningar, men de säger att de
gör det. De pekar och säger "Det där är en riktig Kerstin Bergh-are.
De kan inte säga vad de menar, och det kan väl i sanningens namn inte
jag heller. Men jag förstår vad de menar när de pekar.
Först och främst är det starka och intensiva färger.
- Jag vill ha en känslobärande färg som betyder mycket och rymmer många känslor, säger hon.



- Jag kämpar med färgen hela tiden för att hitta det uttryck jag söker. För mig är färgen ett slags språk. Du kan variera den efter vad du vill uttrycka. Färgen kan hjälpa fram en specifik känsla som kanske inte har något annat sätt att förlösas på.
- Tänk på musik. Om jag var musiker skulle jag använda samma metod. Jag
skulle söka klaner, rytm och variationer som kommer.
På den här utställningen har hon en målning med titeln Mozart ensam.
- Den betyder väldigt mycket för mig. Jag tänker på ett av de konstverk
som betytt mest för mig; Torsten Billmans träsnitt Mozart begravning.
Den bilden handlar om den ensamhet som är människans öde. Jag ville i
min målning ge min version av den stora ensamheten. Och i dialogen med
Billmans bild och med publiken vill jag bearbeta den ensamhet jag
upplever som universell.

Några andra stildrag?
- Jag tror det finns något naivt i mitt sätt att berätta. Jag försöker fånga ögonblicksbilder som ett barn, inte som en skolad vuxen. Egentligen kanske jag vill göra vuxet och skolat. Men det blir som det blir, säger Kerstin Bergh.
- Jag gillar teorier men jag är inte teoretiker eller det minsta teoretisk i mina bilder. Jag går på känsla och testar och söker mig fram.



Du jobbar ofta med motiv från kyrkan?

- Jag är inte religiös och har gått ur kyrkan. Men det finns något där.
Att gå i kyrkor är det finaste och mest inspirerande jag vet.
På den här utställningen finns några kyrkmålningar.
- Jag vill klä de kyrkliga motiven i mina tankar och färger. Det betyder mycket för mig. Jag bearbetar ännu svåra religiösa upplevelser jag hade som barn. Men tiden har gått, via ungdomens revolt. Nu är konsten min religion.

Hur jobbar du?
- När jag ska göra en målning gnäller och våndas jag. Så går jag ifrån ateljén och det sjunker undan. Till slut klarnar det.
- Jag målar över mycket. Börjar om. Målar om. Målar över. Börjar om.
Det tar tid. Men jag måste komma rätt i uttrycket. Jag tvivlar jämt.
Men en del målningar blir vackra till slut.



Vad handlar dina målningar om?

- Det handlar om upplevelser jag inte kan få ut på något annat sätt. Måleriet är mycket subjektivt, men jag vill göra det på ett allmängiltigt sätt.
- Jag jobbar mycket med symboler. Änglarna i de ljusa kyrkomålningarna till exempel. Och jag har jobbat mycket med sjukhuslampan och operationsbordet. Kan man vara mera utlämnad än under operationslampan. Det är en egen erfarenhet efter många operationer. För mig har smärtan varit en ständig följeslagare. Jag försöker skingra och transformera den i konsten.
- Jag vill jobba med symboler som människor förstår och känner kraften i .

Vad inspireras du av?
- Det är viktigt för mig att människor känner igen sig. Det ger förståelse, gemenskap och inspiration.
Hon blir också inspirerad av musik.
- När man följer med i musiken släpper tankar och idéer. Allan Pettersson och särskilt då hans barfotasånger ger mig mycken kraft. Och litteraturen. Det är viktigt för mig att befinna mig i litteraturen och sen ta mig upp till verklighetens yta.
- Jag inspireras också av annan konst som Dubuffet, Roualt och Gaugain.



Vad ska du göra efter den här utställningen?

- Jag laddar för en utställning på Galleri Stockselius. Jag jobbar också
för en utställning i Stockholm.


BO BORG


 

090104
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst