Lars Lerin
Akvareller och grafiska blad
Skövde Konsthall
7/2-22/3

 
HAR LÄRT HANTVERKET GENOM BESATTHET 
Lars Lerin målar tills det hettar till
 

En ny utställning med Lars Lerin är alltid både en publikmagnet och en stor konsthändelse. Just nu visas en stor kollektion akvareller och grafiska blad på Skövde konsthall.

Han är född 1954 och har jobbat som konstnär i hela sitt liv. Utbildad på Gelesborgsskolan och gick på grafiklinjen på Valand 1980-84.
- Jag hade en bra lärare i Birgitta Liljeblad och Hans Wigerts inhopp som gästlärare gjorde ett stort intryck. Vi blev vänner för livet. I likhet med honom försöker jag fångaq dagens speciella väder. Jag trivs bäst i mulet väder.

Kan du säga något om den oundvikliga frågan om din skicklighet som akvarellmålare?
- Jag har inte valt något i livet. Det är livet som väljer olika vägar. Även akvarellmåleriet är något jag halkat in på. Det är svårt med själva hantverket. Rent tekniskt är jag ganska bra. Jag har lärt mig hantverket genom besatthet. Jag vill ha ett uttryck som inte ser lättköpt ut. Det är lätt få vissa effekter i akvarellmåleri. Men det är svårt att få något tungt och övertygande i uttrycket. Man måste känna att det finns en närvaro. Jag målar tills det hettar till.
- Luftfuktighet och dimregn ligger också rent tekniskt nära till hands för en akvarellmålare.



- Jag trivs med akvarell för att det är så rent och fräscht. Det är mycket väntande i akvarellmåleriet. Men hantverket och tålamodet har jag i fingrarna numera. Jag lägger mina papper på ett pingisbord. Jag måste kunna vrida och vända för att kunna styra och kontrollera flödet. Färgen ska teckna sig själv i vissa lägen. Man kan inte måla allt med pensel.

Motiven?
- Jag har inga argument för att jag gör som jag gör. Det är olika teman. Jag gör sånt jag möter och stöter på i vardagen. Jag ser de grå hyreshusen när jag åker i till Hagfors. Jag fotograferar mycket. Men när jag sedan gör akvarellerna utgår jag från fotona men känner mig helt fri i förhållande till dem. Bilderna handlar inte om något. Det är ett läge, en stämning. Motiven är inte symboliska för mig. När jag gör ett hyreshus är det för att jag känner att det finns ett sug i motivet. Jag gör inga människor i fönstren, det finns liv ändå, säger Lars Lerin.



- Jag är som jag är och slår inte mynt av svårmodet. Och förresten, jag ska göra en akvarellserie inspirerad av Hitchcocks film Mannen i Fönstret.
- Jag har återgått till en del gamla motiv från Lofoten. Jag flyttade därifrån år 2000. Jag har fått lust att åka tillbaka men vågar inte för de känslor det väcker. Lofoten är hårdexploaterat av akvarellmålare. Det är nästan som ett skällsord. Jag gruvar mig nästan för att sätta Lofoten i en titel.
- Jag tänker abstrakt men målar föreställande.

Arbetet?
- Jag har en disciplinerad arbetsdag. Jag mår bäst när jag har det inrutat. Jag hade en period när jag hela tiden ville prestera och bli bekräftad. Nu blir jag bekräftad i privatlivet och kan ta det litet lugnare. Måleriet är en tröst och en flykt och ett sätt att hantera livet terapeutiskt. Jag kan arbeta när jag känner mig orolig och rastlös. Men jag har bara gjort saker jag känt behov av, Jag ser yrkesmässigt på det hela.
Lars Lerin skriver också.
- Jag skriver dagbok i brevform om vad som händer och vad jag ser. Målandet och skrivandet är myntets två sidor och jag gör det parallellt.



Inspiration?

- Min inspiration är jag. Det handlar om hur livet kan gå och hur det ändrar sig. Folk ser vemod och melankoli i mina verk. Och är man ärlig mot sig själv slår det igenom i konsten. Jag stämmer nog in på alla konstnärsmyter.
Han har blivit stilbildande som akvarellist.
- Jag ser många plagiat. Blir litet irriterad för att de försöker göra pengar på min stil. Då känner jag mig bestulen.
Hans bilder kommer ofta ut i bokform.
- Det har blivit ett fyrtiotal. I stället för att göra en ny upplaga när en är slutsåld gör jag en ny bok. Den nya boken; Mellan Husen, är ett slags greatest hits-samling.

Vilka är dina förebilder som konstnärer?
- Hans Wigert! Och X-et. Och så de bygdemålare som gör allt ifrån sitt hjärta. Och Åke Göransson kommer man aldrig förbi, konstaterar Lars Lerin.



Intressen?

- Jag har inga andra intressen än konst och litteratur. Jag möjligen mina två katter då. Luther och Gnistan. Jag pratar hellre om mina katter än min konst.

Vad tror du om utställningen på Skövde Konsthall?
- Folk faller nog i farstun som vanligt.
- De känner igen läget i Sverige. Och gillar att jag är ärlig och hjärtlig.

BO BORG

 


 

090208
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst