Eva Zethraeus
Keramik
Sintra 7-31/3


LERA OCH SILVERGLITTER
 
Eva Zethraeus bygger undervattenslandskap i keramik


Eva Zethraeus undervattenslandskap har fått silverglitter och anemonerna har vuxit sig till träd.  

r jag besöker Eva Zethraeus i hennes verkstad, Chokladfabriken i Majorna, har hon fullt upp med att packa upp utställningsföremål som kommit tillbaka i kartonger från Vendsyssel Kunstmuseum, där hon ställde hon ut med tre konstnärer. Hon har sin första dag på sin arbetsplats efter en längre resa till föräldrarna i Spanien där hon samlat stenar och slipade glasbitar på stranden.
– Jag vill ha något organiskt som sprider sig över de två stora väggarna där. Sedan har jag de här träden som jag ska placera på olika sätt, säger Eva Zethraeus och pekar på några korallinspirerade trädformationer som står på ett lågt podium vid fönstret. Och så ska jag få in det här silvriga också på olika sätt.
På en hylla står flera fyrkanter i keramik med olika silverdetaljer på. Hon kallar dem blomlådor, och tanken med dem är att de ska sitta på väggen som en tavla i keramik.



Eva Zethraeus gillar inte enskilda objekt på podier, hon vill bygga upp en miljö i utställningslokalen.
– Jag vill att man ska komma in och få en upplevelse av hela rummet.
För att få den rätta stämningen på Sintra kommer hon att måla om väggarna och för att silvret ska komma fram kommer hon att mörka ner lokalen lite.
– När jag ställde ut på Galleri Anna H målade jag två väggar svarta. Då fick man den här undervattenskänslan.
Det är just en sådan känsla som Eva Zethraeus förmedlar med sin konst. De anemoner som hon arbetade mycket med för ett par år sedan har övergått i korallträd. Den runda basformen har sjunkit ner i underlaget och de drejade räfflade armarna har börjat förgrena sig.
– Jag älskar det här med undervattenslandskap. Jag har en kompis som samlar på koraller i ett stort akvarium hemma. Vi har barn i samma ålder, och när vi träffas brukar jag stå där vid akvariet och titta på hennes nya fynd. Jag gillar det här dubbla med dem. Att man ser dem som en växt, men att de faktiskt är ett djur, som sitter fast men också rör sig.



Att blanda keramiken med silver är något nytt för Eva Zethraeus. Impulsen kom när hennes arbetsgivare Folkuniversitetet ville fortbilda sina keramiker genom en kurs i materialet PMC (Precious Metal Clay) som tillverkas av restmetaller från japanska bilindustrier. Leran finns i silver, guld och platina. Den består av små metallpartiklar med tillsatt vatten och bindemedel som försvinner när leran bränns.
– Det är rent finsilver det här, säger Eva och sträcker fram en liten gren i silver som hon gjort genom att pensla på leran på en riktig gren och sedan bränna med gasbrännare. 999/1000 delar silver. Känn, den väger nästan ingenting.
Eva Zethraeus tycker att det är väldigt spännande att ge sig in på ett helt nytt material.
– Jag får känna mig novis igen. Och jag tycker om kontrasten mellan det blanka silvret, som är ett ädelt material, och den matta leran, som är ett relativt billigt material.
Inspirerad av det nya materialet deltar Eva Zethraeus nu i en kurs i silversmide en gång i veckan.
– Det är veckans roligaste dag. Där gör jag smycken också, säger Eva Zethraeus och tar av sig en ring från fingret och visar. Men jag har inte tålamodet som en silversmed behöver.
Eva Zethraeus beskriver sig själv som extremt rastlös och hon tycker aldrig att dygnet har tillräckligt många timmar.
Hon plockar fram en fyrkant med en utsågad silverväxt på. Andra som sitter på väggen i hörnet av rummet har stora trattliknande drejade blommor som står rakt ut. Nyanserna går i blått och grönt som flyter över mot gult, svart, brunt och rött. En stor del av sin inspiration till färg och form får Eva Zethraeus på kusten kring Göteborg. Hon hämtar den i stenarna, i lavarna och i vattenbrynet.
– Jag har alltid haft mycket gröna och blå färger. Men jag försöker komma ifrån att det ska vara vackert hela tiden. Jag lägger till brunt och svart och jobbar med att smutsa ner färgerna och kanske hitta färger som jag tycker är lite äckliga egentligen, just för att hitta en kontrast. Om det bara är vackert berör det inte. Det blir för insmickrande.
Blomlådorna har blivit något som folk samlar på. De funkar både tillsammans och enskilt, och det händer ofta att folk köper en eller två och sedan kommer tillbaka och köper en till. Eva Zethraeus ser speciellt mycket fram emot att ställa ut på Sintra eftersom galleriet ligger på femtio meters avstånd från hennes hem. Hon kommer ofta kunna ta lovar förbi och känna in stämningen.
– Och det är ju speciellt roligt att ställa ut i samma stad där man bor och har vänner och familj.



Eva Zethraeus planerar sin verksamhet två år i förväg och hon har hela tiden flera projekt på gång. Just nu gäller det utställningar på Liljevalchs vårsalong, Röhsska museet och Linköpings konsthall. Dessutom är hon med och driver konsthantverksgalleriet och butiken vid Nääs slott. Där har de för övrigt just öppnat café och hon ska dit idag för att arbeta med det. Men verkstan är ett ställe där Eva alltid infinner sig med glädje. Hon tycker alltid att det är roligt att komma dit om morgnarna.
– Jag kommer hit, sätter på P1, sätter på kaffe. Det blir min egen värld. Det är konstigt, men tio år efter HDK tycker jag fortfarande att det är kul. Jag vill alltid vidare och det har aldrig hänt att jag har kommit till ett läge när jag inte vet vad jag ska hitta på.

ELSA LETH

 

 

090208
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst