Göteborgs Konstförening på Röda Sten, 31/1 – 22/3, 2009
Dance of Visions II – 14 jordanska konstnärer möter 4 svenska
Nawal Abdullah, Wijdan, Raiwa Bint Ali, Hakim Jamain, Mohammad Kaitouqa, Jan Kassay, Ammar Khammash, Khalid Kreis, Anees Maani, Bader Mahasneh, Rana Naber, Suha Shoman, Sima Zureikat/Kimmo Hakonen, Tina Haldorsson, Ragnhild Lundén, Pål Svensson
Utställningen är producerad av Göteborgs Konstförening och Jordan National Gallery of Fine Art – Curatorer: Khalid Kreis och Ragnhild Lundén


KUNGLIG GLANS ÖVER RÖDA STEN
 
Jordanska konstnärer möter svenska



Ragnhild Lundén 


I ett konstnärsutbyte mellan konungadömet Jordanien och Sverige möts nu i dagarna två väsensskilda kulturer i Röda Stens stora, vackert skrovliga, utställningshall.
Göteborgs Konstförening, som står för arrangemanget kring utställningen, avsåg ursprungligen att använda det egna galleriet för utställningen. Lokalerna visade sig dock vara för trånga för att kunna visualisera konstnärernas varierande uttryck.

– Dance of Visions II är en direkt fortsättning av vårt samarbete i utställningen Dance of Visions I i Amman 2007, då också konstnärerna Kent Karlsson och Claes Hake deltog, berättar Fleur Priwin Palmé, ordförande i Göteborgs Konstförenings styrelse. Tanken är att det skall vara en dans, en rörelse, som går vidare och som förenar länder och olikheter, män och kvinnor, och att synliggöra den jordanska kvinnan, här representerad på samma nivå som mannen.
Något liknande har aldrig Göteborgs Konstförening någonsin gjort i modern tid, säger Fleur Priwin Palmé. På Fürstenbergs tid, då grunden för vårt arbete lades, fanns en uttrycklig mening om att visa också utländska konstnärer.
– Konstnären Ragnhild Lundén, medlem i föreningens styrelse, har initierat, planerat och följt upp projektet i dess helhet. Hon ringde mig 2006 från Amman, då hon just tagit en första kontakt med chefen för Jordan National Gallery of Fine Arts, konstnären Khalid Kreis, och undrade om vi tillsammans skulle arbeta vidare med ett utbytesprojekt. Det sa jag ja till på stående fot, ler Fleur Priwin Palmé.
– Från början skulle fyra konstnärer från England och fyra från Sverige delta, säger projektledaren och curatorn Ragnhild Lundén. Men tyvärr hade de inte råd i Leeds den här gången. Så vi utnyttjar den uppkomna situationen och ger jordanierna stor plats här i Sverige. På litet sikt vill vi fortsätta till Paris, på ett annat sätt och kanske redan 2011, hoppas Ragnhild Lundén.
Själv målar hon stora dukar, med såväl hemlighetsfulla, som mer uttydbara mystiska tecken; kanske är det just hennes sätt att måla som allra tydligast manifesterar vad man kan tro sig få se av ett orientaliskt präglat jordansk konstuttryck? Det visar sig nämligen att så gott som alla dessa 14 långväga gästande konstnärer har utbildat sig i väst, i Paris eller London, någon av dem i Indien.
Individuella verk kan ge syn för sägen i dess modernistiskt lekfulla experimentlusta; måleri, fotografi, skulptur, video och andra uttryck tycks svårskiljbara från vårt igenkännbara formspråk, och ändå inte. En global syn som förenar uttrycken? Det känns mer internationellt än jordanskt, som konstnären Kimmo Hakonen träffande uttrycker det.
Målaren Khalid Kreis utgör kanske ett viktigt undantag; i hans stora triptyk tror jag mig skönja såväl öknens som stadens färger och linjespel. Boskapen tycks leva mitt i det hela, som en vagt antydd, samtidigt högst levande, vardagsgrå närvaro i gatans och öknens vidd.
– Intressanta avvikelser finns, säger Ragnhild Lundén, inte bara i två spännande och kontroversiella videoverk som kommer att visas, utan också i utställningens bildkonst, vars alla bilder ännu inte packats upp vid tiden för Zenits besök. Jordanien skickar hela 14 av landets mest namnkunniga konstnärer. Alla har minst tre bilder var med i utställningen. Väldigt viktigt är att hälften är kvinnor. Av ekonomiska skäl kommer endast tre konstnärer att finnas på plats vid utställningens vernissage; till dem hör den jordanska prinsessan Wijdan. Ännu en prinsessa, Rajwa Bint Ali, hör också till utställarna, ler Ragnhild Lundén.
– Det jordanska kungahuset, främst dess kvinnliga maktsfär, är mäktiga tillskyndare för landets kulturella och konstnärliga utveckling, berättar Fleur Priwin Palmé. De är väldigt starkt drivande. Jordanien är ett spännande land i färd med att skapa sig en kulturell identitet. De konstnärliga utbildningarna växer fram allt starkare. Tills helt nyligen fanns ingen konstnärlig utbildning alls i Jordanien; alla utbildade sig i västerlandet, säger Fleur Priwin Palmé.
– Spännande att det är så många kvinnor med på utställningen, säger Kimmo Hakonen.
– Väldigt roligt att vi har fått förmånen att se så många jordanska konstnärer med så varierande uttryckssätt! Här finns ju allt: foto, video, skulptur, måleri, grafik och mixed media, säger konstnären Tina Haldorsson upprymt.  

ANDERS THURESSON

 
 
 

090208
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst