Tore Kurlberg (1916-98)
Målningar
Galleri Olsson & Uddenberg
31/1-27/2

KONSTNÄR LYFTS FRAM I NY BOK

 Tore Kurlberg ville inte bli känd
 


Stiftelseordföranden Pelle Stavfeldt, skribenten Ann
Westermark och art directorn Hans Thorsson har varit involverade i
arbetet med boken om Tore Kurlberg.



Oljemålningarna från Tore Kurlbergs pensel mötte tidigt goda
recensioner. Trots den goda kritiken är Tore Kurlberg ett i stora
stycken okänt namn för allmänheten.
–  Tore Kurlberg tillhörde Valandsgänget som studerade under Nils
Nilsson. Men han beskrivs som "konstnären som inte ville bli känd", berättar Pelle Stavfeldt, ordförande för två stiftelser som syftar till att bevara och berätta om Tore Kurlbergs efterlämnade konst.


Tore Kurlberg är sonen från fiskarsamhället Skärhamn som 1942 blir
antagen till Valand där han studerar fram till 1947. På Valand kom han
att bli rumskamrat med Ulf Trotzig. Denne lär känna Kurlberg som en
intelligent person men av fåordig och sluten natur.


Stilleben 1986

Tore Kurlberg gör efter Valand en utställning på Gummessons i
Stockholm och får fina recensioner. Även Göteborgs-Postens ledande
recensent hyllar Skärhamnssonens verk vid en senare utställning. Vägen
ser ut att ligga öppen mot den svenska konsthimlen.
– Men han väljer hela tiden de mindre arenorna framför de stora,
berättar Pelle Stavfeldt. Han gjorde småutställningar i Lerum,
Varberg, Färgelanda och Sparbanken i Falkenberg, men det var ju inte
där han skulle vara. Jag tror, att han kände en inre oro och undrade
om hans arbeten skulle hålla för kritiken, om målningarna var bra nog.
Han hade förmodligen inte de armbågar som behövs för att ta sig fram.
Tore Kurlberg mötte så småningom sin Märta som han gifte sig med 1951.
En tid efter bröllopet flyttade Tore hem igen till föräldrahemmet och
tog hand om sin åldrande fader samtidigt som Märta arbetade som
hushållslärare.
– Paret levde enkelt, och klarade livhanken ändå fast Tore bara sålde
ett fåtal målningar, berättar Pelle Stavfeldt som lärde känna
Kurlbergs när han blev arbetskollega med Märta.
– Tore kände sig trygg på hemmaplan, men varje gång han stod inför en
utställning verkade han få magsår.


Utan titel, 1988

Även om Tore flyttat hem till Skärhamn och inte syntes på de stora
arenorna höll han ändå under åren ständig kontakt med sina
konstnärsvänner från Valand.
Vid sin död i maj 1998 efterlämnade Tore Kurlberg 600 målningar, 300
av dem har donerats av Märta till Stiftelsen Tore Kurlbergs
efterlämnade konstskatt, som efter katalogisering och registrering i
ett urval målningar nu blivit boken "Tore Kurlberg – utsikt från ett
fönster".
Boktiteln syftar på det återkommande motiv som Kurlberg höll sig till
i de drygt 30 år som han verkade efter att han flyttat tillbaka till
Skärhamn, nämligen ett fönster på ovanvåningen i föräldrahemmet.

Vad har Tore Kurlberg att tillföra konsthistorien?
– Han var tekniskt skicklig, och utvecklade sig där hela tiden,
förklarar Pelle Stavfeldt. Som 50-åring intervjuades han 1966 i
franska Revue Moderne där han deklarerade att "jag vill ändra mitt
arbete var tionde år". Och det gjorde han. Från 1989-90 målade han i
en mer abstrakt stil.
Pelle Stavfeldt säger att han har kunnat se skillnader i Tore
Kurlbergs målningar med några års skillnad, och visar upp ett par
exempel från 1988 och 1993. Den senare innehåller betydligt färre
detaljer, samtidigt som den tidigaste av dem har begåvats med mer
färg. Skillnaden kan bero på att Tore Kurlberg på äldre dar ådrog sig
grå starr, tror Pelle Stavfeldt.


Svart horisont, 1933

Horisontlinjen i alla målningar är dock densamma.
– Det blev hans universum.
I det Kurlbergska hemmet fanns det gott om litteratur, Tore själv har
beskrivits som en mycket beläst man som har en dragning till den
sufism som Gunnar Ekelöf representerade, berättar Pelle Stavfeldt.
Boken, som koncentrerar sig på att lyfta fram målningarna, tar i
huvudsak upp den sista konstnärliga perioden hos Tore Kurlberg, de
sista tio åren 1988-1998.
Att omvandla en stor del av kvarlåtenskapen var Tore Kurlbergs egen
idé, den kläckte han bara ett par dagar före sin död.
Stipendiaten får 50 000 kronor och en månadslång vistelse i Grez-sur-Loing.


KENNETH ERIKSSON




Ofullbordad, 1998



 

090209
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst