Kicken Ericson
Textilkonst
Galleri Anna H
7/2 – 22/2

 
KONSTEN SOM MOTKRAFT

Kicken Ericson skapar verk med
lekfullhet och fantasi

 


Naturen har länge varit utgångspunkten i Kicken Ericsons bildvärld. Här har abstrakta motiv med lågmälda färger dominerat. Nu utvecklar hon sitt skapande med ett lekfullare formspråk och använder sig av en bredare färgpalett: en kommentar om vikten av fantasi i rådande finanskristider.

Mellan 1966-71 utbildade sig Kicken Ericson på Konstfack i Stockholm.
Inriktningen var textil. Och trots att det är just detta material hon
valt att arbeta med berättar hon att hon känner sig mer som målare, än
textilare.
– Men det textila materialet är viktigt för mig, säger Kicken Ericson.
– Jag fick med mig intresset hemifrån. Pappa var sjöman och när han
kom hem kunde han ha med sig exempelvis en ryamatta som han gjort. Och
mamma hade en vävstol hemma som hon arbetade vid. Det fanns ett
intresse för både textil och konst, och det planterade en lust hos
mig.
Under utbildningen inspirerades hon av sin lärare, textilkonstnären
Kajsa Melanton, som också är den person hon nämner som en av sina
förebilder.
– Hon är en både härlig och duktig konstnär. Lika mycket målare som
textilare, och har betytt mycket för mig.


Ljus berättelse

Ända sedan början av sin karriär kände Kicken Ericson att hon ville
arbeta med abstrakt konst. Något, som hon själv påpekar, inte riktigt
låg i tiden med 1970-talets politiska plakatkonst. Men efter att ha
tillbringat två år i Kina, och dessutom ha fått en positiv recension i
DN av sin första separatutställning på Textilgruppen 1982, upplevde
Kicken Ericson att hon var fri för att jobba på med sin stil.
– Tidigare har jag jobbat mycket med utgångspunkt i naturen. Men det
har ändå varit väldigt abstrakt, med motiv som mark och luft.
Hon beskriver sin ordinära färgskala som lågmäld, vilket det finns
spår av i hennes pågående utställning på Galleri Anna H. Men det
dominerande uttrycket är blandade harmonierande kulörer.
– Jag började göra collage av papper, som skisser till mina bilder,
och då blev det mer dekorativt och färggrant.


Nattstycke

Med nålen som pensel har hon sytt med lingarn och sytråd på bottnar av tarlatan.
– Det är ett material som egentligen används när man gör grafik, men
det passade mig. Jag färgar in bitar av tarlatan i textilfärg och får
en palett som jag lägger ut på bordet och sedan kan använda mig av.
Gemensamt för verken i utställningen är att de visar en sorts kartor
över livets virrvarr, förklarar Kicken Ericson, där det gäller att
foga ihop livets trådar så att allt fungerar. En liknelse som är lätt
att se i de olika sorters sömmar som letar sig fram över ytorna.
Ibland i form av glesa nätmönster eller dynamiska linjer som här och
var trasslas samman till små nystan. Men det finns också en politisk
aspekt.
– Jag är ingen politisk konstnär, men mina verk handlar på sätt och
vis ändå om politik. Jag ser dem som en del i en motståndsrörelse som
vill lyfta fram andra värden.


Detalj ur Ljus berättelse

Verket med den humoristiska titeln Ut ur krisen med buller och bång,
är ett exempel. Namngiven efter ett nyhetsuttalande Kicken Ericson
snappade upp i samband med finanskrisen.
– Nu känns det särskilt viktigt att våga leka och ta tag i fantasin.
Att skapa konst som fungerar som en motkraft till tidens anda.
Det abstrakta motivet består av en ljus yta där tunna broderade trådar
snörps samman genom en midja, för att flöda ut i färgrikedom. Kanske
just en kommentar om att fantasin är en betydelsefull del av
människors liv, vilket Kicken Ericson poängterar under vårt samtal.
Kicken Ericson är bosatt i Mörbylånga på Öland. Hon arbetar även som
lärare på Ölands folkhögskola och har haft kurser på bland annat
Designhögskolan i Kalmar. Därtill har hon också arbetat med inredning.
– Det var genom Ingrid Dessau jag kom in på inredningsbiten. Hon kom
in på en utställning jag hade i Stockholm och tyckte att mina verk
skulle passa som mattor. Och när det var dags för en ny ambassad i
Tokyo stod jag för den textila inredningen tillsammans med arkitekten.
På samma sätt arbetade jag med ambassaden i Tallinn.
– Nedgången i ekonomin på 1990- talet gjorde att jag inte arbetat så
mycket med inredning på senare tid, men det var en god erfarenhet.
Idag tycker hon att intresset för textilkonst har minskat. Kanske,
säger hon, kan det bero på en rädsla inför det dekorativa.                             Eget
– På dagens konstskolor är det viktigt att man ska kunna formulera sig
med ord. Det får inte bara vara en känsla som på 1960-talet när jag
utbildade mig, utan måste vara en del i en kontext. Man får inte gå på
egen lust på samma sätt, utan ska jobba mer intellektuellt. Vilket är
bra, men det finns ju andra värden också, avslutar hon.


MARIA RADEMARK

 

080212
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst