Hermien Koen
Indoor movement – Still lifes and female figures
Galleri En Trappa Ner
14/2-1/3
 


EN HYLLNING TILL KVINNOR OCH INOMHUSVÄXTER
 
Hermien Koen söker den inre kärnan i sina motiv


 
Måleri har alltid varit en passion för den holländska konstnären Hermien Koen. Trots det valde hon att utbilda sig till teolog och har bland annat arbetat som präst.
– För femton år sedan valde jag en annan väg. Men jag har fortfarande kvar intresset för teologin och det spirituella, säger hon.

Med akryl och akvarellkrita tecknar Hermien Koen kvinnomodeller på papper. Kropparnas rörelser och former återges i hennes verk med nästan skissartade linjer och färgsättning. Hennes modeller är både inhyrda professionella, amatörer, grannar och vänner. De poserar i korta intervaller, med varierade kroppsställningar.
– Tidsbegränsningen bygger upp min koncentration. Med korta poser finns det ingen tid att tänka efter, vilket är viktigt för mig. Istället sker måleriet spontant och jag kan fånga upp intryck, exempelvis kroppen eller kläderna, som känns anmärkningsvärda, berättar Hermien Koen.
– Jag försöker också fånga något av det som pågår inom kvinnan som jag målar av, så som vilken sorts kvinna hon är.


Nude with Hand in back of the Neck, blandmaterial

Först efter en serie bilder av samma modell, går Hermien Koen igenom sina verk och väljer ut de hon tycker har blivit bäst. Särskilt förtjust är hon i de varianter där modellerna avporträtterats som en sorts vakter, så som i verket Woman with umbrella, där en kvinna håller ett stängt paraply, vertikalt lutat mot bröstet, likt ett gevär.
– Jag inspireras av kvinnors förflutna: historien. Mina bilder är en hyllning till kvinnor och vad de kommer ifrån. Jag tycker om att se dem som vakter. Vakter av livskraft och fertilitet.
Som en kontrast till de luftiga kvinnoporträtten är Hermien Koens stilleben av inomhusväxter målade med kraftigare kulörer – ända ut i kanterna. Istället för papper, målar hon här på duk.
– De är också hyllningar, fast till inomhusväxter, säger konstnären och skrattar, men tillägger allvarligare:
– Jag är säker på att även de har en inre kärna.


Still life with liliac Bottle and branch-motif

När hon målar växtmotiv ger hon sig själv mer tid att betrakta och överväga.
– Jag vill behålla spontaniteten. Men det ligger kanske mer tankar bakom de verken, funderar hon.
Likheterna mellan motiven, deras rörelse och faktumet att de målas inomhus i ateljé, är det som gett namn till Hermien Koens pågående utställning, Indoor movement. Ateljén, ett rum med stora fönster, är inhyst i hennes bostadshus byggt 1903 i Nederländska Leeuwarden. Medan dukarna kan stå uppspända och vänta på att torka till sig och eventuell vidarebearbetas, är hennes pappersbilder lätta att rulla ihop, och tar därför inte så mycket plats, förklarar hon.
Hermien Koen är utbildad teolog och arbetade tidigare som deltidspräst med ungdomar. Intresset för måleri har dock funnits med i bilden sedan hon var liten.
– Min tant (faster/moster), kanske den enda som var kreativt intresserad i min familj, stimulerade mitt skapande som ung. Hon tog också med mig till operan.
Som konstnär är Hermien Koen autodidakt. Men hon berättar att hon tog kurser i modellmåleri när hon var i 20-årsåldern.
– Jag fann att jag hade en känsla för det. Och i 30-årsåldern, efter att jag hade fått mina två barn, började jag gå till en sorts öppen ateljé, där det fanns tre konstnärer som välkomnade alla som ville, att komma och öva. Jag ville bli tagen på allvar och det blev jag där, även om det inte var någon press. Det var nog där det definitiva skiftet kom.


Woman with Umbrella, blandmaterial på papper

1997 hade Hermien Koen sin första separatutställning. Redan då, berättar hon, visade hon verk med kvinnomotiv målade i akryl på papper.
– It’s my thing, säger Hermien Koen om tekniken, och ler.
– Akryl är en perfekt färg på så sätt att den torkar snabbt, är täckande, och kan göras transparent med vatten.


Black haired woman with pulled up knee, blandmaterial

Hon använder ingen palett under utan blandar färgerna på duken.
– Jag kan se en färg i motivet och använda den som utgångspunkt i en bild. Men jag känner mig också fri att förändra den om jag vill, beroende på humör, eller egentligen på vad som helst. Det är en av de saker som gör konstnärskapet till ett fritt sätt att leva på, avslutar hon.

MARIA RADEMARK 

 

Still Life with Houselime, akryl på duk

090222
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst