Eva Klasson
Fotografier
Galleri Jeanette Ölund, Borås
7/2-1/3

 SÅ NÄRA MAN KAN KOMMA
Eva Klassons fotografier visar fysisk medvetenhet

 

Med Den tredje vinkeln, en fotoserie med framförallt närbilder på den egna kroppen, klev Eva Klasson in på konstfotografiets scen i Paris 1975. En hyllad debut som följdes av utställningar, ibland annat Rom och New York, samt nya fotoprojekt. Den påbörjade karriären till trots, lämnade hon fotograferandet bakom sig några år senare och flyttade till USA. Nu är hon tillbaka i Sverige och aktuell med sin andra utställning i Borås på kort tid.

Vi börjar i Paris. Året är 1969 och Eva Klasson, född och uppvuxen i Brämhult utanför Borås är 22 år. Hon har precis kommit till den franska huvudstaden med sin Nikon och 1000 kronor på fickan.
– Jag var väldigt förtjust i Paris och hälsade på en vän som bodde där. Ganska snart träffade jag min blivande man, som var journalist. Vi bodde precis vid broarna vid Notre Dame. Det var en romantisk och spännande tid då vi befann oss i efterdyningarna av Majrevolten 1968, säger Eva Klasson.
Innan hon lämnade Sverige hade hon bland annat hunnit med att arbeta som assistent hos fotograferna Ragnar Lindeblad och Björn Breitholtz, båda i Göteborg, samt på Hasselblads kamerafabrik.
– Där arbetade jag i fotoateljén och kopierade bilder från månfärderna, som vi fick från Nasa och som hade fotograferats med Hasselbladskameran.



I Paris ordnade Eva Klasson ett eget mörkrum och försörjde sig under flera år som frilansfotograf. Bland annat tog hon bilder för arkitektbyråer, men också porträtt.
En dag bar hon med sig en kartong fotografier till Institut national de l´audiovisuel. Där träffade hon Tony Corsin och ett givande samarbete tog sin början. Eva Klasson berättar att Tony Corsin fascinerades av hennes bilder och uppmuntrade henne att fotografera sig själv. Idéen att fotografera närbilder av sin kropp, var dock hennes egen. Eva Klasson började arbeta med blixt och mellanringarna till sin kamera.
– Jag var inte ute efter att få fram någons sorts narcissism eller sexighet i bilderna. Men istället för att vara bakom kameran lade jag min koncentration på att vara framför den. Jag använde samma ljus i alla bilder och provade mig fram.



Resultatet blev svartvita fotografier där kroppen avbildats genom både extrema närbilder och annorlunda kompositioner. Ett fotografi visar exempelvis axlar och en böjd nacke, välvda som ett landskap i bildens nederkant.
– Jag kände att wow, där har jag något. Sedan kunde jag utveckla fotografierna efter perfektion och teknik.
Fotografierna, som Eva Klasson arbetade med under cirka ett års tid blev till utställningen Le trosiéme angle (Den tredje vinkeln). Utställningen som bland annat visades på Centre Georges Pompidou i Paris, möttes av hyllande kritik och kom även att ges ut som en artistbook, på förlaget Birth Edition 1976.
– Det är bilder som handlar om fysisk medvetenhet. Då tyckte många att de var lite chockerande, men jag var inte ute efter att enbart chockera, utan ville skildra hur fantastiskt allt är på kroppen som vi lever med. Därför var det viktigt att bilderna var nästan kliniska.
Kropp och föda, smärta, samt kroppens relation till saker i Eva Klassons rum, är teman för de utställningar som följde efter Den tredje vinkeln, berättar fotografen. Hon ställde bland annat ut i Borås, Genève, Rom och New York.
Men pressen av att hela tiden producera nytt, i samverkan med skilsmässor och andra problem ledde till att hon efter 15 år lämnade Paris och tillsist även det yrkesmässiga fotograferandet.
– Jag kände att jag hade gett vad jag kunde just då. Man kan också säga att jag hade en oro i själen och sökte efter något annat i livet. Jag fann så småningom vad jag letade efter, berättar Eva Klasson och syftar på vad hon benämner som sin andliga familj, en rörelse med rötter i Afrika, stationerad i Washington, där Eva Klasson bott under de senaste åren.
Med start den 7:e februari visas ett 30-tal av Eva Klassons fotografier från 1970-talet på Galleri Jeanette Ölund i Borås. Förra sommaren presenterades ett antal av dem i samlingsutställningen Privat Område, på Abecita Corsettfabrik Konstmuseum. Gästcurator var Hasse Persson, chef för Borås Konstmuseum.
– Det var Hasse Persson som nyupptäckte mina bilder i källaren på konstmuseet i Borås. Han tog kontakt med mig i USA genom min syster och undrade om jag hade negativen kvar, och om jag ville komma hem till Sverige.
Eva Klasson bestämde sig efter en tids tvekan för att åka. Att vara tillbaka i Borås för en än så länge obestämd tid, är dubbelbottnat.
– Det var egentligen det sista som jag tänkt och jag var lite rädd för att komma tillbaka. Men jag är tacksam över att jag har det bra och det är roligt att mina bilder uppskattas, att de fortfarande håller och värdesätts.

Vad är det som gör att bilderna fortfarande känns aktuella tror du?
– Det är nog en kombination i vad de uttrycker. Dels är de tekniskt intressanta, dels handlar de inte om mig och min kropp – utan om en kropp. Men också att jag använde kameran som ett verktyg. Min koncentration lade jag framför kameran och den fick sedan visa vad den kunde.
Eva Klasson berättar att hon nu börjat ta nya bilder igen. Innan hon lämnade Paris började hon fotografera med en precis oskärpa. En idé hon nu fångar upp och fortsätter att utveckla.

MARIA RADEMARK

 
 

090222
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst