Linda Lundgren
Måleri
21/2-7/3
Galleri Edvin, Skövde



UTMANINGEN ÄR ATT KUNNA MÅLA DET VACKRA I EN KOMPOST
Linda Lundgren visar på ekologiska samband
 

Linda Lundgren gör en konst som gör oss medvetna om naturens kraft och liv, men den pekar också, fast utan pekpinnar, på ekologiska samband. Hon är mycket medveten både i sina val av motiv och när det gäller de material hon använder och hur hon vill använda dem
.

Hon gick först på HDK med textilinriktning 1969-1972. Men det var måleri hon ville syssla med så hon slutade litet tidigare och började på Valands konsthögskola 1972. Sen gick hon där på målerilinjen till 1977.




Direkt efter skolan hamnade hon i ett projekt i Vara.
- Jag ville ut i livet och teckna riktiga vanliga människor. Så vi jobbade på Volvo i Vara. Och sedan tecknade jag på en syfabrik i Vedum med 30 kvinnor som sydde arbetskläder och de blev mina modeller när de arbetade. Det resulterade i en utställning som bland annat visades på Länsmuseet i Skara. Så nog har jag anknytning till Skaraborg.
1980 flyttade hon till Lysekil.
- Och där kom jag att teckna arbeterskorna i sillinläggningen på ABBA tillsammans med min man Sverre. Och när Lysekil fyllde 100 år 2005 återkom jag till arbeterskornas händer och gjorde bronsskulpturer av händer som nu är placerade vid stadsparken.



Men nu jobbar hon på annat sätt och med andra teman.
- Sedan 15 år tillbaka intresserar jag mig för jorden och odlandet och växtkraften och styrkan i det, säger Linda Lundgren som jobbar med bilder med växter som motiv.
- Man kan säga att jag tecknar med oljefärg. Jag har spackelspadar och palettknivar som verktyg. Det ger strukturer och liv i färgen. 
Hon använder oljefärg, men har alltmer gått över till tempera och vaxfärg.
- Jag startar med en mörk temperagrund. Jag gillar att ha det som start. Det gör duken till en miljö. Och det i sin tur ger större spänning i jobbet med färgen. Jag blev trött på att klämma oljefärgstuber så jag började att blanda vaxfärg, bland annat för att få en ny teknisk utmaning.



Linda Lundgren vill göra bilder kring jorden, om kompostering, odlande, att så frön. Några målningar heter Grön lunga.
- Jag ville skapa en hel form av lungorna som vingar. Som jag har gjort dem kan man se dem som ett stort blad med nervtrådar. Jag ville göra en dubbelprojicering. Bladet och lungan i symbios, precis som vi är beroende av fotosyntesen.
Hon har också gjort bilder dom hon kallar för Jordens Hjärta.
- Jag ser dem som symbol för den levande jorden.
Linda Lundgren gillar att odla.
- Men det är en stor utmaning att odla i Lysekil. Så jag bygger och hämta tång för att motverka blåst och erosion. Dert arbetet väcker många tankar som jag bearbetar i min konst.
Hon har gjort händer som är ordnade som recyclingsymbolen.
- De får sin färg av naturens förrändring. Färgerna skiftar under odlingsåret. Från sprittande skir grönska till nedvissning. Så det får också ”de gröna händerna” göra. 
Hon jobbar mycket med symboler som man kan tolka på olika sätt.
- Och jag bearbetar ett innehåll jag vill variera med återkommande symboler. Jag har teman jag varierar och återkommer till.



Hur känner man igen dina bilder?

- Jag jobbar på ett konsekvent sätt. Bygger upp och tecknar på ett visst sätt. Jag kallar det hellre språk än stil. Skönheten finns i naturen. Utmaningen är att kunna måla det vackra i en kompost.
Hon åkte  till Paris dagen efter vernissagen.
- Jag ska se konst och fotografera. Kameran är mitt tredje öga. Jag använder inte kameran professionellt men den är viktig för inspirationen.

BO BORG

 


 

090228
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst