Johan Bloom
Målningar
Galleri Backlund
21/2-7/3


SKAPAR SAMSPEL MELLAN SYD OCH NORD
 
Johan Bloom sätter färg på Norden
 

Nu finns en chans för världen att byta spår, att skaffa sig nya utsikter. Det tycker Johan Bloom apropå världsläget som det har utvecklat sig det senaste året med nationella finanskriser och en global lågkonjunktur.

– Världen kan också se på Afrika på ett nytt sätt, säger den Tjörnbaserade konstnären som delvis växt upp på den södra delen av denna kontinent.


Dans vid bärbuske

Till den kommande utställningen tar Johan Bloom med sig målningar till två parallella spår. Ett spår är på temat forntid – historia – framtid och diskuterar människans plats på jorden.
– 3009, hur är det då, frågar Bloom retoriskt angående en målning med detta årtal som titel.
– Livet, alla livsformer är starka och livet på jorden kommer att gå vidare. Frågan är om vi vill vara med, om så är fallet måste vi ändra vårt levnadsmönster radikalt. Människan är med i bilden men ändå inte, mer som en fråga, säger han om tavlan 3009.


Fånga dagen

Ett andra tema kretsar kring nord och syd-dialogen. I skolåren gick Johan Bloom högstadiet i Botswana och gymnasiet i Sverige. Han bodde sedan två år i Mocambique sedan föräldrarna flyttat dit. Göteborgs Konstskola var i ett par år nästa anhalt innan han åter flyttade ner till Mocambique där han lärde känna några konstnärer och även fick en konstnärlig mentor.
– Där har man ett helt annat förhållningssätt till konstnären. Konstnären är en person som kan gjuta liv i materian, ge livskraft. Han har en ställning som har sin grund från den andliga sidan, som schamanen. Här är konstnären oftast sedd som dekoratör, eller provokatör.


Morgon

Till Mocambique återvänder Johan Bloom numera regelbundet en månad i taget, bland annat under den nordiska midvintern, och står numera med ett ben i vardera kulturen. Fast de gränserna suddar han gärna ut.
– Vi är alla afrikaner från början.
Johan Bloom jobbar mycket med att förena det fornnordiska med det afrikanska uttrycket. I bland annat en akvarell samspelar en bohuslänsk hällristning med rött och gult. Ty oavsett tema för målningarna är varma och starka färger av expressiv kaliber Johan Blooms signum. Kontrasten till det frostbitna och vinterbleka landskapet utanför ateljéfönstret kan knappast vara större.
– Det bästa är om en svensk och en moçambikier känner sig hemma i samma bild, om än på olika sätt, förklarar han.


Inget nytt under solen

I hans bilder ryms inte bara hällristningar utan även kurbitsmålningar, samekonst med bland annat hinduiska symboler. Varför blandar du alla dessa?
– Som ett uttryck för den globala världen. Jag måste säga att Sverige inte riktigt är med där, utan här satsar vi på mer separation från den. Men mellan folken finns det väldigt mycket gemensamt.
Inte så långt under ytan i hans målningar finns en kritik mot västvärlden och dess förhållande till Afrika. ”Inget nytt under solen” heter den målning där europén sträcker ut sin hand till Afrika, en hand som är formad som ett snabel-a och innehåller egentligen ingenting. Fortfarande präglas kontakterna mellan Europa och Afrika av en imperialistisk struktur och politik, menar Johan Bloom. Hur politiska är dina bilder?
– Ofrånkomligt om man har vuxit upp där är att man på något sätt måste ge uttryck för det. Jag tror inte att man från Europa ser afrikanen som riktigt jämlik.


Nya utsikter

En slöja av trötthet lägger sig över Johan Blooms röst när han konstaterar att vi ständigt utgår från att vi i Europa alltid har något att lära afrikanen. Han är själv av den bestämda uppfattningen att vi absolut har något att lära varandra. Med den turbulens inom bland annat ekonomin som har rått den senaste tiden i västvärlden finns det nu en chans att se på Afrika på ett nytt sätt. Att även denna kontinent har något att ge, menar han.


”Bara i Sverige kan man hålla på med detaljer som hur långt man ska riva av fliken på ett mjölkpaket”, säger Johan Bloom som gjort sin egen version.

– Jag jobbar på en omvänd biståndsriktning, att bara vara människa. Men jag vill inte vara någon gnällspik, det finns mycket bra i Sverige också, tillägger Johan.
Ekonomiskt och politiskt går Mocambique sin egen väg, landet har förvandlats från ett marxist-leninistiskt styre till marknadsekonomi. När världens stora ekonomier brottas med minskad tillväxt växer den moçambikiska ekonomin med 10 procent på ett år och valutan stärks mot den amerikanska dollarn, enligt Johan som förutom arbetet som konstnär också är verksam som reseledare i landet.


Kollektiv längtan

Även den mocambikiska konstvärlden förändras mycket just nu. De stora namnen Malangatana och Johans vän Naguib betraktas som ”old school” av en ny framväxande generation, som blandar global konceptuell konst med traditionell afrikansk konst för att hitta sitt eget uttryck.

KENNETH ERIKSSON

 


Strävan

 


År 3009




Pojkar i skogen

 


Solfångare

 
 

090301
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst