Ewa Jönsson Hörtnagl
Måleri
Galleri Olsson & Uddenberg
28/2
–12/3


VILL SKAPA ORDNING I KAOS
 
Ewa Jönsson Hörtnagl har reducerat uttrycket

 

I sin nya utställning har Ewa Jönsson Hörtnagl reducerat uttrycket. Tidigare satt ofta representativa exempel på nutiden allra längst ut i målningarna. Man kunde se en barkbit, en sten, näver eller andra påtagligt taktila element.

En typisk flygande sten finns ännu kvar i en målning, liksom en suggestivt rostig sågklinga eller några slitna bleck som ett slags tidsmarkörer mellan nuet och historiens många lager och skikt.
En sådan flygande sten sitter högst upp på en av hennes målningar, djärvt placerad, som i glidflykt, över bildens, jazzigt rytmiska, gula linjespel. En annan utstöter en så häftigt kromgul trumpetstöt att man impulsivt stannar upp. Rytmen är en lika viktig del av Ewa Jönsson Hörtnagls uttryck.
– Ja, koloriten är rolig där. Det är andra gången som galleriet erbjudit sig att hänga utställningen och det är väldigt spännande när de ser helt andra kopplingar mellan målningarna än de jag själv har tänkt ut, säger hon.



– Ett tag trodde jag att jag var färdig med den här typen av målningar, men det var jag inte alls. Jag upptäckte något slags membran i bilderna som ökar bottenlagrens kommunikation med de andra lagren. Däremellan uppstod fler linjer och explosiva uttryck, berättar Ewa Jönsson Hörtnagl.
– Jag är grafisk formgivare i botten och man kan väl tänka sig att min känsla för de raka parallella linjernas spel kommer därifrån, men sedan har det börjat bråka och böka och expandera både under och mellan linjerna, ler hon.
– I Skottland såg jag en gång åkrar där man hade lagt upp manshöga stenhögar litet här och var; det var både mystifierande och vackert. Ingen betraktare kan ju veta att det är en sådan som skymtar bakom och under linjerna i en av mina målningar.



Det var helt enkelt element som fungerade i den här bilden, i början två eller tre enstaka former som nu har försvunnit under linjerna.
– Jag arbetar mycket med upprepning, upprepa, upprepa, ta bort, lägga på nytt lager, sedan upprepa igen, sedan bryter man. Så där håller jag på, alltid med flera målningar på en och samma gång, springer av och an i ateljén. Plötsligt får jag syn på något; det här känns intressant, nu får jag bromsa upp, nu måste jag vara försiktig och så provar jag litet med palettkniven, berättar Ewa Jönsson Hörtnagl.



– Jag har alltid jobbat mycket med björkstammar i mina motiv, är fascinerad av dem. Man kan se dem på olika sätt, abstrakt eller naturalistiskt och ställa sig frågan om det är stammarna som är massiva eller om det är mellanrummet, vad som är förgrund och bakgrund, vad som händer där bakom och där framför, skrattar hon.
Hennes ”applikationer” är fortfarande förutsättningar för blickens vandring inåt i målningarnas lager, men lika ofta målar hon numera dessa element. Två vita block mitt i bilden fungerar lika starkt, som tyngdpunkter och som fasta platser i bildytan, att relatera formelementen till.
– De sätter liksom punkt, säger hon.



En annan gulrött brinnande målning har hon länge arbetat med, vridit och vänt på, målat, rivit bort färgen, målat igen, skrapat och bearbetat duken så intensivt att var och en kan ana processen och konstnärens åverkan.
– I den där målningen hettar det verkligen till, eller hur, ler hon. Den har en lång tillkomsthistoria. Den ville inte bli till, till skillnad från den stora målningen med sågklingan, det är ett helt outslitligt måleri, det går att variera i oändlighet med den historiesyn jag arbetar utifrån. Jag trivs med mitt uttryck mitt emellan det abstrakta och ett slags naturalism. Det finns alltid en historia människan har lämnat efter sig, det temat finns hela tiden. Lika ofta ser jag målningarna som portar in i något annat, säger Ewa Jönsson Hörtnagl.
– Jag använder ofta sand i mitt måleri, jag har ett kluvet förhållande till det men måste ha det kvar. Sanden kan ge en känsla av murad sten, eller en blästringseffekt. Den kan också förstärka dukens vävkänsla, eller ge ett keramiskt uttryck, förutom att oljan torkar mycket fortare om jag blandar den med sand. Jag har ofta ett litet arkitektoniskt tilltal i mina bilder och där kommer nog murkänslan också in.
– Det i särklass svåraste är att veta när det är klart. Jag tror att jag arbetar med att skapa ordning i kaos och då kan det ju ta hur lång tid som helst, ler Ewa Jönsson Hörtnagl.

ANDERS THURESSON

    
 
 

090301
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst