GALLERIROND våren 2005

Galleri Göteborgs Konstförening
7/5–29/5 2005

Tomas Ferm




Han jobbar med tidskriften Presens och tyckte det var en smart idé att använda samma tema i tidningen som i en utställning. Det handlar om lycka.
– Lyckobegreppet, säger Tomas Ferm.





Utgångspunkten var när han fogade ihop stora papper på väggen i ateljén och började teckna sina tankar om lycka, hur den uppkommer, vad vi strävar efter, vad som hör honom glad och andra lyckliga.
Det var också anteckningar, ord.
– Sen jobbade jag ihop det till en bild. Här har jag skurit ut delar ur teckningen men från början var det en lång horisont mot vattnet (ritat före tsunamin).
En av detaljerna är ett glas vatten.
– Så enkelt är det! försäkrar konstnären och som menar att för den törstige kan en slurk vara den högsta graden av lycka.
– De saknar vatten i andra länder...
Tomas Ferm talade med forskare och ritade vad som händer i hjärnan.
– Vi får samma kick av solljus som av narkotiska preparat. Endorfiner sätter igång reaktioner. Musik, också.
Sen kommer vi in på det som dominerar utställningen. Spelet. Lyckohjulet, som han lånade från Bingolotto och målade om i sina färger orange och grått. Här står Tomas varje lördag kl 13–16.
Spelarna kan satsa på ett nummer som finns i disken och så snurrar han. Men det är en annan tanke med vinsterna än på Liseberg.
– Här handlar det om gåvor. Lyckan i att ge.



På hyllor på väggen finns vinsterna, skänkta av 35 företag. Allt från krambollar till askar med jordgubbar och presentkort på restaurang.
För varje kategori finns instruktioner, till exempel att vinnaren ska ge föremålet till sin granne eller till den första person med en väska som hon möter på gatan.
– Jag vänder på det och går utanför galleriet. Lycka är också att överraskande få en sak, tror Tomas Ferm och tänker på en episod i en blomsteraffär.
Biträdet berättade att en av deras kvinnliga kunder alltid betalade både sina egna blommor och en blomma till som skulle överlämnas till nästa kund, vilken det nu skulle bli. Bara för att få göra någon lycklig.
– Framförallt intresserar mig mötet med besökarna. Även om de inte spelar, säger Tomas Ferm som passar på att diskutera konstnärsrollen.



I det inre rummet porträtterar han sig själv bitterljuvt helnaken med armarna rakt ut i en cirkelform, påminnande om den anatomiska teckningen av Leonardo da Vinci, till ett glittrande Las Vegas-ljus.
– Det handlar om utsattheten, ensamheten men också bredden i konstnärsrollen som det är intressant att söka efter.

JAN BERGMAN





Göteborgs Konstförening
Lilla Galleriet
7/5–29/5 2005

Johan Sunesson




Förhå llandet mellan gestalterna och omgivningen intresserar Johan Sunesson som tecknar i svartvit tusch.
– Det finns en förbundenhet mellan dem, säger han om sina teckningar utförda i ett rakt berättande men med ett surrealistiskt drag.





Ett motiv från utkanten av stan och ett från varuhuset i flera plan i city bildar en helhet som förbinds av en man i hög hatt och ett barn.
Ett annat motiv är ett skepp på seglats i havet med en överdriven ådring som kommer igen i himlen, lite som intarsia. Tittar man närmare ser man att det stora seglet är gjort av kläder.
– Jag har tänkt mig något slags kamp för att överleva. Det lilla uthuset på däck är folkhemmet, säger Johan Sunesson som läst romanen I hjärtat av havet, föregångaren till Moby Dick.
Lådorna för tanken till emigration.
– Det är spännande med lådor, man vet inte vad som är i dem. Samtidigt är vikten skrämmande.
Små hyllor längs den motsatta väggen bär upp hans små diffusa betongobjekt. Det kan vara huvuden staplade på varandra och en växt med blad som kommer upp.
– Jag vill ha en slöja över dem som motsvarar det dockaktiga i gubbarna på båten. Det ska se ut som om de håller på att växa fram. En annan form i betong kan vara en sovande man, invirad i ett täcke som övergår i en kyrkklocka (!).
– Folk säger att det är en frukt. Det är bra. Jag vill att det ska vara betraktarens tanke som avgör, säger Johan Sunesson.

JAN BERGMAN