Peter Trukenbrod och Barbara Ekström
Needless
Nääs Konsthantverk
21/2-22/3

                                


 NÄR TINGEN MISTER SIN FUNKITION
Peter Trukenbrod söker kärnan

 

När tingen mister sin funktion, går ur tiden och inte längre brukas för sina ursprungliga syften, framträder andra egenskaper. Kanske har föremålen en kärna av något som blir tydligt när nyttoaspekten bortfaller.

Dessa tankat har legat till grund för utställningen Needles där Peter Trukenbrod låter förbrukat materiel av medicinska artiklar för behandlingen av diabetes återuppstå i nya kombinationer.
- Det här är en livslång installation. Och ett livsviktigt. De här föremålen är förutsättningarna för mitt liv. Jag har skapat mitt rum i rummet. Där på väggen hänger indirekta självporträtt, säger han.
- Jag har haft diabetes i 37 år. Jag tar blodprov flera gånger om dan för att kolla sockervärdena. Det görs genom ett stick i fingret. Jag upptäckte att det blev stiliserade ansikten på papperslappen jag torkar av fingret och kanylen på. Och sånt är jag uppmärksam på i min konst. Jag kallar de här bilderna för Sugar Moods.
- Jag tar 4 sprutor per dag för min diabetes och gör regelbundna mätningar av blodsockerhalten. Det ger mig nytt material till konstskapande hela tiden.
  



Han gör konst av ansamlingar.
- Materialet till mina rumsbyggen består av saker som använts i mitt dagliga liv.  Och återanvänder på så sätt förbrukningsmaterial . Och återvinningen ger dem en ny funktion, ny betydelse och en helt annan innebörd, samtidigt som de tar en del av sin gamla med sig.
Diabetes kallas för en välfärdssjukdom. Och han har velat visa sina diabetesföremål som en del av välfärden. Varje kanyl består av fyra delar; en skyddsflik, en försegling, ett nålskydd och själva kanylen.
- Till den här installationen har jag skapat ett vardagsrum med ett tvådelat förhänge. Jag har samlat väldigt länge och vetat att jag skulle göra ett vardagsrum. På golvet ligger en mattor jag gjort av nålspetsförpackningar. Det ska bli en heminredning, likna ett hem.



Han har gjort en fåtölj, en fotpall och några kuddar av pennkanyler som diabetiker använder. Och ett antal kuddar av blodlancetter. Återvinningen ger den en ny form och en ny innebörd.
- Betydelsen finns på flera nivåer. Jag vill påpeka något som finns, men ändå är liksom dolt.



Det är en livsviktig installation. Rutinerna i sjukdomen ger ett regelbundet formspråk. Materialet är exakt lika innan man använder det, men förändras av användandet så att alla blir olika. En byggbit hamnar på snedden för att en annan ska få vara rak. Och tar man bort delar ramlar helheten.
- Men när jag bygger får det individuella intrycket underordnas helheten, precis som i samhället i övrigt. Och hade det inte varit för nålarna hade mina stolar och kuddar varit bekväma. Det första nyfikenheten och förtjusningen hos betraktaren vänds till förskräckelse.



Innebörden?

- Man skulle kunna säga att ytorna i installationen istället för att beskriva form och linje strävar efter att perforera den verklighet de tecknar, säger Peter Trukenbrod. ¨
- Man kan se verket som en bild av mitt liv, kanske ett konceptuellt självporträtt.

Och vem är det ett självporträtt av?
- Jag är född 1967 i Tyskland men var i Sverige på somrarna. Gick på Dômens konstskola i Göteborg och vidare till Gerrit Rietveldakademin i Amsterdam 1993-1996. Jag var verksam i Holland i 11 år. Sedan 2002 jobbar jag i Göteborg.



Han jobbar med olika livslånga insamlings och gestaltningsprojekt.
- Jag bygger en luftballong med en gunga av de rakhyvlar och det raklödder och skägg som som morgontoaletten lämnar efter sig. I ett annat samlar jag stensplitter som jag ska bygga en båt av.

BO BORG

 


 


Barbara Ekström Läs mer >>>


090312
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst