Emelie Lager
Manlig skönhet - fotografier
Göteborgs Konstförening
14/3 - 5/4



Besatt av bildmässig skönhet
 
Emelie Lager söker klassiska ideal


Emelie Lager galleridebuterar i Göteborg med bilder tagna under de tre senaste åren, vid sidan av sitt heltidsarbete som professionell mingel - och modefotograf, i diverse situationer, med tonvikt lagd på rockscenens mer mytologiska attityder.

– Jag har bestämt mitt utställningstema rätt snabbt och letat bland mina bilder efter något slags klassiskt ideal. Den här måste jag ju till exempel ha med, säger hon och visar på fotot av en ung man, lättjefullt poserande, med ett Jesusliknande uttryck i såväl ansikte som hållning. Här har jag fått fram en nästintill antik känsla med hjälp av ljussättningen, en känsla av gammal oljemålning, säger hon.

Sådana har hon omgivits av sedan barndomen, insupit dem med modersmjölken i sin stora Lagerska konstnärssläkt.

– Som konstnärer i den här familjen är vi alla självgående, skrattar hon självironiskt; hon började själv tidigt att uttrycka sig både ord - och bildmässigt, som tioåring gav hon till exempel ut en, även utom släkten, flitigt prenumererad tidning.

– Som fotograf har jag arbetat mycket backstage med olika rockband, både på turné och på fasta scener. Bandmedlemmarna har vant sig vid min närvaro, annars hade det här aldrig varit möjligt. Musiker är också ett slags konstnärssjälar som vet vad det handlar om att skapa. Flera av bilderna här kommer från ett band jag har jobbat mycket med. När man vistas så här nära folk lär man känna många och får ett slags goodwill, som hjälper till när jag finner en situation som intresserar mig fotografiskt, förklarar hon.

– Jag har nog alltid haft en besatthet som gör, att jag ständigt är klarvaken inför olika situationer och ljus i just den här miljön, skrattar Emelie Lager. Ta den här bilden när en kille knyter slipsen på min pojkvän. Där finner du tydligt temat för min utställning, manlig skönhet. En annan, strax bredvid, kom helt oavsiktligt att handla om trygghet. Jag skulle fota en kille som inte alls hade lust att bli fotad just då. Hans kompis skyddade honom och dolde, med sitt lugna ansikte mot kameran, killens ansikte i sin famn. Det blev så fint, ler Emelie Lager.

I en livebild ses basisten Magnus Rosén spela med Göteborgs Symfoniker.

– Man kan till och med se hela hans silvertryckta namn på gitarrhalsen, under strängarna; den bilden var något av ett lyckokast, säger hon entusiastiskt.

– Inför en spelning på Ferdinand var jag på hugget och ville verkligen att de jag skulle fota var snygga. Plötsligt fick jag syn på dem ovanför en trappa och tog flera bilder. På en är de riktigt avspända, en av dem bär dessutom en väska med texten The North Face, det var roligt att upptäcka, och en ren tillfällighet, ler hon.

– En gång tog jag en sminkbild av en musiker; bakom det silversminkade ansiktet, som han i samma sekund drar en skarp linje över, skymtar svagt en gul dörr i dunklet, och jag älskar att ljuset reflekteras i metallerna i sminkbordets närhet. Kul att upptäcka efteråt att allt gått bra, trots svåra ljusförhållanden, säger Emelie Lager.

– Jag har ju alltid fotograferat, säger hon. Men jag har också gjort så mycket annat, studerat i flera år, olika kurser, språk och andra ämnen och för några år sedan visste jag inte riktigt vem jag var eller vad jag skulle ägna mig åt i livet. Så efter en tid satte jag mig upp i sängen och sa totalt överraskad till mig själv: Jag är ju fotograf! På den vägen är det, utan utbildning i yrket och jag har inte behövt söka jobb, skrattar hon.

– Jag arbetar heltid, mest på finest.se, en nättidning om mode och mingel, med olika sajter, privatpersoner, artister och eventföretag och har gott om bra betalda uppdrag, berättar hon just som jag får syn på ytterligare en Jesus bland hennes foton.

– Jag experimenterade litet grand för att försöka skapa en klassisk skulptur; det var väldigt spännande att arbeta med en annan färgskala. Jag ställde honom framför ett stycke fond och belyste med frontljus i vitt. Egentligen skulle han inte alls posera, bara stå där för att jag behövde ställa in ljuset för en annan fotografering. Men jag bad honom ändra position litet grand för att ljuset skulle falla rätt och plötsligt hade jag den här bilden!

I bilden bredvid har min pojkvän, han är polack, just hjälpt mig med kassarna från Hemköp och står där bara och väntar på att jag skall låsa upp porten. Polska män har ofta något lätt eteriskt över sig, men en bild av en annan polsk kille bland våra vänner, uppvisar en man litet nonchigt tufft bakåtlutad mot ett ståltrådsstängsel. Från bältet skymtar texten: Fuck Society! Hela bilden skriker ut samma budskap, med ett slags östeuropeisk dekadens i uttrycket som inspirerar mig, skrattar hon nöjt.

– I begreppet ”manlig skönhet” har jag lagt tonvikten vid männens yttre skönhet, i en hyllning till mannen, men jag är också mycket intresserad av crossdressing och har en kompis som inte är transa men som både gillar att styra ut sig och är bra på att posera. Det blev väldigt lyckat, säger hon leende.

ANDERS THURESSON      

  

 

 

 

20090321

Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst