Carl Magnus
Målningar och skulpturer
Galleri 1
21/3 - 15/4



INSPIRERAD AV LABYRINTER OCH TEMPEL
 
Carl Magnus eftersträvar sakral tystnad
 

 

Efter en tidig sejour med Drakabygget har Carl Magnus under senare år gjort sig känd för både offentliga och andra arbeten med trappor och trappformationer.

– Det var längesedan jag övergav det formspråk jag ägnade mig åt i Drakabygget, ler Carl Magnus.

Drakabygget var en avancerad, lätt hippiebetonad, anarkistisk rörelse under sextio och sjuttiotalen, startad av förgrundsfigurerna Jörgen Nash och Asger Jorn. De var företrädare för den konstnärligt humoristiska riktning som kallade sig ”situationister”.

Senare har Carl Magnus gjort sig känd för sina arbeten med trappor och trappformationer i offentlig utsmyckning, både i måleri och i skulptur men har också börjat bearbeta helt nya, möjligen besläktade former, funna under resor i Burma.

– Folket där har en fantastisk hantverksskicklighet som militären inte rått på, säger han. Där har jag hittat ett motiv som jag har jobbat mycket med. Under arbetet fann jag också ett nytt sätt att handskas med ljuset. Dukarnas grunder har fått ett annat slags luftighet, sedan jag kom på idén att blanda färg i en hink och så grumsa om den ordentligt. Jag fördelar ut färgen över dukarna med en vanlig golvmopp!

Dukarnas grundfärg antar då lätt melerade nyanser; i dess ljust matta, gråblå botten uppträder en knappt synbar rörelse, som understödjer motivens lekfullhet.

– Det var väldigt kul att upptäcka det där, vanligtvis är jag tidigt igång och jobbar till sent; jag satte igång så mycket att det blev svårt att sluta, jag kom in i ett slags eufori, skrattar han.

– En annan gång upptäckte jag en liten altarplats i ett kapell som hör till ett 1600-talsgods i Skåne; där fanns ett enkelt linjespel som tilltalade mig och som jag har arbetat mycket med under den senaste tiden.

– Min farsa är organist; jag har sprungit runt mycket på kyrkogårdar. På en kyrkogårdstipp plockade jag till exempel några kransband som inspirerat mig. Jag eftersträvar något slags sakral tystnad i mina verk. Även om jag tydligt hör musiken i dem och känner målningarnas lekfullhet, kan de ändå kännas som ett slags tysta partitur.

En bild som jag kallat ”Chifre”, är inspirerad av en liten romb som jag vänt och vridit på och kopplat samman med liknande former; ett hemligt språk har uppstått. Till Volvo i Gent gjorde jag en skulptur som genomgående bygger på samma strukturer, berättar Carl Magnus.

– I Skövde har jag gjort ett vattenspel kombinerat med en damm för barn att leka i. Dammens botten är en helt plan yta, en oval labyrint av vattensågade stenblock. Ovala labyrintformer är ovanliga. Oftast är de cirkelrunda eller kvadratiska, men denna härstammar från Bauhaus, som i sin tur bygger på gamla kulturmönster. En annan lek med formerna associerar till ett byggelement från Mitlatemplet i Mexiko, ett element, som en gång, med millimeterprecision, fogats samman med andra till en fantastisk tempelbyggnad.

Jag reser mycket och ser saker och ting med andra ögon. Så småningom upptäcker man kanske att olika saker talar ett gemensamt språk. Därför är det också roligt att samtala med hantverkarna som jobbar med att sätta upp en skulptur eller en damm, hur genuint intresserade de ofta är av historiens inflytande på konsten. De ser sin arbetsinsats som en tungt vägande del av verkens tillkomst, känner en stolthet över till exempel arbetet i Skövde, säger Carl Magnus.

ANDERS THURESSON  

 

 

 

 

20090322
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst