Amelie Persson
Installation
Galleri Thomassen
21/3 - 12/4




BYGGER MINIMALT EKOSYSTEM
 
Amelie Persson gillar prylar

 

Amelie Persson, tredjeårselev på Valand, har inbjudits av Jeff Olsson, att dela galleri med honom. Det har blivit två utställningar som trivs bra ihop utan att reducera vars och ens individuella konstnärliga uttryck.

– Vi pratar rätt mycket med varandra, säger hon. Men vi har inte vetat vad vi har gjort, det vill säga vi har inte jobbat ihop något som skulle passa in.

Vid tiden för Zenits besök är Amelie Perssons installation i ett intensivt uppbyggnadsskede; ett litet, lätt rykande vattenspel är i gång, i något som mest ser ut som en modell av en naturlig damm.

– Jag har alltid jobbat mycket med naturen, säger hon. Här fokuserar jag på samlandets och ordnandets estetik. Jag går mycket på material och form och hela den biten. Det finns saker här som både är på riktigt och på låtsas i litet olika skala. Det viktiga är att de ger varandra något i helheten. Det ska in litet växter också här och var i det hela, ler hon.

Ett bastant isblock kommer att hänga strax ovanför det rykande vattenspelet, smältvattnet leds in i en liten plastbassäng och vidare till en ännu mindre sådan.

– Jag har räknat ut att det hela inte kommer att gå helt jämnt ut, ler hon. Det kommer nog att bli en liten skvätt över.

Vad Amelie Persson bygger upp är ett lika humoristiskt som komplext ekosystem i miniatyr, vars dygnsrytm baserats på galleriets utställningstid.

– Jag har gångrat antalet timmar i systemet med tiden för utställningens öppettider och fått det till 5241 timmar, ett slags krympt tid i byggets miniuniversum. Det är inte så jättetydligt vad jag vill, men jag gillar att jobba med installationer.

– Sedan ska det till en del småprylar. Jag går runt och gottar mig på byggvaruhus och i andra små specialbutiker. Under tiden kommer jag på en hel del som sätter saker i rörelse. En del ting blir mer klassiskt symboliska och så finns det andra som sätter pricken över i. Jag hittar litet blandade prylar på loppisar, i skogen eller fjädrar från en fiskarbutik som säljer dem för flugfiskebindning och ett antal små genomskinliga plastmuggar. Jag fick några rådjursfötter av en god vän, de är helt riktiga; en gång i tiden har de preparerats för att bli klädhängare!

– Här har du torkade gräshoppor och plastflingor från en förpackning. Kakelkryss är något av en favorit. Jag använder dem ofta i olika sammanhang. Jag hittar massor av saker som jag bara vill ha och som jag vet att jag kommer att få användning för. Till exempel fick jag för en tid sedan en ask med vaktelägg från Tjörn. De passar in perfekt i sammanhanget, säger Amelie Persson nöjt.

– Allt det här kommer att bilda både högar och former och rader när det äntligen blir klart. Jag ville blanda det exotiska med det vardagliga och med helt abstrakta material. I glasen tror jag att det kommer att finnas något slags mjölkaktig vätska, berättar Amelie Persson med ett litet outgrundligt leende.

ANDERS THURESSON

 

 

090325
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst