Jon Forssman
Grafik
Galleri Majnabbe
21/3 - 5/4




VASER I TRYCK MED DRAMATISKT LJUS
 
Jon Forssman leker med rum och motiv

 

Han utnyttjar rummet i finstilta ljussättningar med varierade vasformer, en bestämd form kan då och då betraktas omvänt, likt ett negativ, beroende på hur han valt att sätta an schablonen.

Med hjälp av utskurna linoleumschabloner gör Jon Forssman både vanliga tryck och monotypier. Det senare betyder att man bara trycker en gång, eller att schablonen endast färgas in en gång. Man kan trycka flera gånger med samma infärgning men avtrycket blir svagare för varje gång. I några tryck använder han sig av en förlaga av Cezanne, den franske konstnärens drömbild av en medeltida stad som klättrar uppför ett berg någonstans i sydfrankrike.

– Den uppåtstigande rörelsen fascinerar mig, säger Jon Forssman. Grundplattan är svart; de olika färgerna i trycket gör att ljuset faller in på olika sätt i bilden och gör dess klättrande rörelse än mer rytmisk. Kanske är det litet väl mycket Escher över dem, men det är i alla fall roligt en liten stund. Kanske att man oavsiktligt lurar någon, men bilden vill berätta en saga om det rum som staden utgör och om hur ljuset faller in i alla dess skrymslen och vrår.

– Jag är lärare i grafik på Dômens konstskola; det är roligt att jobba. Kanske börjar jag bli litet gammal i förhållande till ungdomarnas referensramar, ler han.

– Litet femtiotal, frågar han sig själv om sina tryckta vasformer. Litet påverkan av en Rodhe eller en Lindell, kanske. När jag tryckte dem frågade jag mig: vad ska jag göra nu. Så kom allt fler färger in i leken mellan schablonerna.

Ett mänskligt drama utspelar sig mellan formerna; någon tränger sig ut i rummet inifrån. Ett fönster står på glänt, ljuset är nästan bländande starkt. En vas ser nästan ut att vara på väg att vända sig mot en antydd rörelse strax bakom figuren.

– Det är ett spel mellan element, säger han. Där finns både moment av styrning och att inte veta någonting om vad som kommer att hända i bilden. Man kan inte bestämma något på förhand, man måste hitta ett flöde där allt går av sig själv.

– Det blev en lek med rummet, en medveten lek med ljuset och vasernas figurer där arbetet utvecklades så mycket, att det blev oerhört intressant att jobba med både djup och ljus. Jag ville fokusera ljuset så att det fanns inne i bilden, i ett spelrum mellan nära och avlägset, säger Jon Forssman.

– När det gällde staden var det viktigt att hitta färger som stämmer med den färg jag valt som botten. Ibland blev det rosa eller starkt kromgult. Ibland har det varit roligt att arbeta med blandfärger, allt för att förstärka stadsbildens arkitektoniska nyanser.

ANDERS THURESSON


 

 

 

 

 

 

 

 

090325
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst