Karin Östberg

Keramik
Nääs Konsthantverk
28/3-26/4


SKAPAR BALANS MELLAN FÄRG, FORM OCH RYTM
 
Karin Östberg arbetar med krackeleringar
 

Karin Östberg är en flitig utställare. Hon har haft flera separatutställningar i Sverige samt deltagit i ett flertal internationella samlingsutställningar sedan hon lämnade HDK
 1990. Senast hon ställde ut i Göteborgsområdet var på Konstföreningen 2007. De keramiska föremål som hon nu visar på Nääs Konsthantverk  är skapade under de sista två åren och omfattar ett tiotal större och ett trettiotal mindre väggobjekt. 

- Jag jobbar mycket för att det är så roligt. Men man kan säga att jag använder mig av de problem som uppstår i arbetet i min arbetsprocess. Jag försöker följa med i problemet mot en konstnärlig lösning av det. Det ger en mycket konstruktiv process där det ena leder till det andra. Det blir ett flöde där jag testar mycket, gör mycket och kasserar mycket.

Du har utvecklat ett eget uttryck genom åren?
- Ja, när jag tittar bakåt hänger det faktiskt ihop utan att det var planerat så. Men utveckling är evolutionär. Inga stora steg men sakta men säkert vidare.
- Jag är väl i den meningen inte nyskapande. Jag jobbar med keramikens grundelementa; färg, form och komposition. Och det är alltid i arbetet nästa grej föds.



Alla sorters lera, stengods, lergods och porslin är bland hennes material.
- Olika leror hjälper mig att få de färger jag vill och mönstren får sin rätta karaktär i speciella möten mellan glasyr och lera.
Krackeleringar är en viktig del i processen.
- Jag försökte ha en mörk glasyr under, men det fungerade bättre med en svart stengodslera som bas.
- Och när det gäller porslinsleran var det så att jag ville jobba med vithet. Den ger en vit bakgrund mot en vit glasyr och det är en effekt jag vill jobba med ibland. Och den bruna lergodsleran blir så vacker mot turkos.



Nu visar hon väggplattor och välvda former.
- De konkava kallar jag Svävare och de konvexa, litet trattformade kallar jag strilar.
Det är väggplattor.
- De får sitt mönster av rektangulära hål med iolika mellanrum. Och det ger olika mönster. Ibland målar jag på linjer som ger en fältindelning.
- Man kan säga att jag lägger lager på lager av mönster. Först  hålen. Sedan linjerna och mellanrummen.
Hon  jobbar med reliefer.
- Det handlar om mönster och mönsterverkan. Hjärnan går in och hjälper till när vi försöker förstå. För mönstret är egentligen ett myller hjärnan vill ordna och strukturera.
- Det blir vackert. Och folk säger ofta att de ser att det tagit lång tid. Tiden blir liksom kvar i verket. Även krackeleringarna pekar mot åldrande och tid. Och i vår snabbkonsumtionstid tycker jag och många med mig att det är skönt att det får ta tid. 



Karin Östberg prövar sig fram.
- En platt perforerad Rundel välvs till Svävare. Jag undersöker välvningens form.
I tanken vänder jag Svävarens form ut och in och Strilarna påbörjas. De perforerade mönstret på en Rundel rätas ut förstoras och blir ett Band. Ett Band som jag böjer blir en Port. Ett hål blir en pöl av glasyr.
- En annan väg leder från en Rundel till en Fyrkant, hålen skärs rektangulära. Jag ser mönstren som uppstår av hålen, leran, och glasyren. Jag målar svarta fält.
Det är inte lätt att prata om sina saker.
- Men man kan ändå komma överens om nåt man inte kan sätta ord på. Mina arbeten har ingen direkt avsikt, men de får liksom en mening ändå. Jag undersöker och prövar. Alla har ju en personlig estetik och esteik är väl egentligen det jag jobbar med.
- Jag vill skapa en balans mellan färg och form och rytm. Mellan det som är och inte är.



Glasyrerna är inte det viktiga.
- Dekor är svårt. I min metod med rakubränning ger rakun sina mönster och krackeleringarna ett annat och hålen ett tredje. Så jag samarbetar med slumpen genom att skapa och styra förutsättningarna för den.

Är det konst eller konsthantverk?
- Jag jobbar med konsthantverk. Jag har sådan fokus på materialet. Det är i materialets förutsättningar och begränsningar jag hittar mitt uttryck. Det styrs t ex av torkning, vilken lera, hur den beter sig den här gången osv. Men allt det är viktigt och blir en del av mitt uttryck. Jag tar väldigt allvarligt på det här med hantverket. Jag jobbar först. Sedan kommer tankarna. Och sen jobbar jag vidare. Jag har hittat ett sätt att försjunka i arbetet.
Närmast ska Karin Östberg ska ha en utställning i Partille. Just Swedish som visades i London ska vidare till en annan plats i England.
- Men i sommar ska jag vila upp mig och samla nya krafter och idéer.


BO BORG 

 






 

090330
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst