Smycket som självporträtt

17 studenter från HDKs linje för  smyckekonst
Nääs slott, projektrummet
28/3-26/4

 

SJÄLVPORTÄTT I FORM AV ETT SMYCKE 
HDK:are visar ung smyckekonst

 

I projektrummet på Nääs konsthantverk presenteras ungt konsthantverk. Den här gången är det elever från HDKs linje för smyckekonst som som har gjort en utställning. Delar premiärvisades
i Barcelona på Escola Massana i maj 2008. 

- Vi fick alla en liten avlång brun papplåda. Och uppgiften att göra ett självporträtt i form av ett smycke, berättar Anna Rongedal, en av utställarna, förstaårsstudent  född 1983.
-  Vi skulle också gärna presentera de material vi valde och kanske någon inspirationskälla i lådan. Ca en tredjedel av lådan är ett materialbibliotek. Man ska kunna känna på materialen. Det taktila är ju en viktig del när det gäller smycken.


Linnea Erikssons verk Combinations

- På så sätt skapades en mobil tematisk utställning med aktuell ung svensk smyckekonst.  Och det här nerslaget på Nääs är en del i utställningsturnén.

Vad är ett smycke nu för tiden?
- Alla har olika uppfattning om det. Det kan vara vad som helst från koncept till de mest utsökta kombinationer av form och ädla material.

Vad gjorde du?
- Jag ville berätta allt om mig själv i mitt smycke. Så jag valde material som representerar mig i materialbiblioteket. Kaffe för att jag är så social. Salt och peppar för att jag älskar att laga mat. Sandpapperet får representera att jag är en hantverkare. Och en bit av en flyttkartong att jag bott i sju lägenheter i 4 olika städer de senaste åren. Och guld för att jag har en utpräglad tävlingsmentalitet och vinnarskalle.


Ellen Holviks verk Garbo

Hon gjorde en brosch i silver.
- Det är det smycke som liknar mig. Man kan placera det var man vill, säger Anna Rongedal.
- Det är en viktig pelare i mitt hantverk. Jag har gjort den i form av en ask där man kan skjuta lådan. Den är oxiderad. Men botten på lådan finns det rött.
Hon har tänkt väldigt mycket på sina val.
- Egentligen tycker jag att alla smycken är självporträtt.
Formspråket är minimalism med starka kontraster.
- Det avskalade är typiskt för mig. Det heter Samlare, för jag samlar på massor av ”bra-att-hasaker”.


Pernilla Perssons verk Bow Tie

Har du en stil som smyckekonstnär?
- Jag har nog inte hittat min stil än. Jag inspireras av alltifrån festen till disken. Smyckekonstmaskineriet är igång hela tiden.

Vad bär du för smycken själv?
- Jag är för lat för att bära smycken. Men jag bär i alla fall en kombinationsring.


Sanna Svenstedt Playful Cube

En inspiratör?
- Tysken Peter Bahius, för hans mjuka formvärld.

Vad händer härnäst?
-  Utställningen ska rulla vidare. Och jag ska börja med ett projekt som handlar om att inta en kroppsdel. Jag ska göra ett smycke på temat ”ack Värmeland du sköna”.
- Och om två och ett halvt år är jag klar med utbildningen och då hoppas jag att mina inspirations-stil och material-trådar flyter ihop.


BO BORG

 



Christina Vildinges brosch inspirerad av en dikt av Karin Boye.




090407
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst