Astrid Göransson – Just en sån flicka vill vi ha
Skövde konsthall
4 april-24 maj

 

MED BLICK FÖR DET MÅNGTYDIGA
 
Astrid Göransson  gör animationer av teckingar



Astrid Göransson är en fri och flyhänt tecknare med blick för både det bildmässigt slagkraftiga och det mångtydiga. Hon kombinerar många teckningar till animationer och låter dem möta skulptur och video till rika och sammansatta totalupplevelser.  Hennes  verk är  konceptuella och bildmässigt och intellektuellt sammansatta. Hon berättar historier i sina verk. Hon gör det på ett fritt och associativt sätt. Hon är nu aktuell med en utställning på Skövde konsthall tillsammans med Fredrik Hofwander.

- I början ledde allt mitt tecknande mot skulpturen. Som skulptör ville jag skildra och avbilda människan. När jag sedan började måla blev det mer allvar. Jag började förstå processen. Helt enkelt att det är vägen som gör mödan värd.
- Jag har gjort många självporträtt och porträtt. Det var så ensamt i ateljén så jag bjöd in folk som fick sitta modell.
- Och så har jag varit krokifröken i 23 år. Så jag kan rita vad jag vill. Pennan vet vad den ska göra när jag sätter igång.



Animationerna började hon med 1975.
-  Jag deltog i utställningen Aura på Lunds Konsthall. Jag satt live bredvid en teckning efter Munchs Pubertet. Och så gjorde jag en film som började med den teckningen.
- När man gör en animation får alla teckningar vara med, även de dåliga. Man börjar med en teckning, t ex Munchflickan. Sedan suddar man sig vidare. Varje ny teckning bär ett minne av den som var innan. Kolanimationen som jag jobbar med den är en form av
stop motion.
Animation är filmade teckningar.
- Man ska känna av mediet. Och att det är många teckningar; 4 per sekund.  Det blir ryckigt, så i en film la jag till en discokula för att förstärka det.
Munchfilmen handlar om teckningen. Och om formens förvandlingar. Och en aktiv modell. Det är musik av Matmos.
- Det är ett slags techno som bygger på samplade ljud från bl a fettsugning. Den lägger till särskilda betydelselager.



I ett rum är det en installation av en videofilm, en stor text och en grupp skulpturer. Den heter En sådan flicka vill vi ha.
- Min mamma och hennes brev har huvudrollen. Min mamma jobbade hos en operasångare. Jag fick de brev hon skrev till sin syster då. Min installation handlar om förvandling och fantasi. Dels associationer i tanken. Och dels formens associativa förvanlingar av formella skäl. Ser jag inget nytt hända tappar jag intresset.
- I installationen ingår en video med mig själv och min mammas brev i huvudrollerna. Den är gjord som en parafras på Bob Dylans video till Subterranian Homesick Blues, väldens bästa video. Min video handlar om längtan och hemlängtan.



Skulpturerna som ingår i installationen.
- När man animerar är man i en mörk cell. Jag kände ett starkt behov av ljus så jag började tälja i frigolit. Och så klädde jag dem med tyg. Det blev litet Emil i Lönnebergakänsla. Men alla delarna i installationen är viktiga för helheten och uttrycket.
Astrid Göransson är lantbrukardotter. Född 1956 och uppvuxen i Kvidinge, och jag bor och arbetar där. Hennes konstbana började på allvar när jag gick på Nyckelviksskolan. Sedan följde ett par år på Konstfacks skulpturlinje. Menhon ville måla, så jag gick på konsthögskolan Forum i Malmö 1982 -88. 1999-2000 gick
hon en spetsutbildning på Valand i Göteborg med inriktning mot film och dator.

BO BORG

 

 


Visas tillsammans med
Fredirk Hofwander, teckningar >>>

 

090421
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst