Thomas Ekvall
Målningar
Galleri Aveny
7/5 - 28/5



MÅLAR BADANDE MÄN I MOTLJUS
 
Thomas Ekvall balanserar på gränsen till det banala

 

Thomas Ekvalls målningar växer fram under lång tid, med många övermålningar, i många skikt. Hans måleri äger därför ofta både ett starkt pastost uttryck och en märklig djupverkan i ljusets vibrerande färgfläckar, som kan föra tanken till äldre tiders impressionister.

Thomas Ekvalls landskap vibrerar av en rikt slösande sol, vars glittrande speglingar i vattnet nästan tycks komma underifrån, som om själva vattenpartiklarna lyste från samma glödheta planet. De flesta av målningarna har han arbetat med ända sedan 90-talet, en av dem hängde till och med på en elevutställning under utbildningstiden på Valand, 1980. Hans måleriska färgfläckteknik påminner inte så litet om vissa impressionister. Frågan är om han räknar sig till dem.

– I så fall är det nog ”expressiv impressionism”, säger Thomas Ekvall leende. Men jag är helt klart inspirerad av många tidigare konstnärer, till exempel Van Gogh, tydligt nog, i en bild där jag medvetet har hämtat både motiv och formspråk från honom. Carl-Fredrik Hill är en annan förebild, du kan se likheten i min parafras av målningen av hans syster Alma. Där finns Hills typiska enbuske på väg in i bilden, den rör sig alldeles bakom henne. Hans dramatiska himlar är jag som synes inspirerad av. Men mitt måleri handlar också, liksom Hills, mycket om träd.

Man kan som målaren Alvar Jansson säga att man aldrig är ensam i sitt måleri. Det finns ju en hel del traditioner i min konst. Ibland balanserar jag på gränsen till det banala, men jag kan också låna associationer från filmen, här till exempel från Tarkovskij, visar han.

Thomas Ekvalls motivvärld präglas av ett slags romantik. Män med hund i varierande miljöer, på vandring i skogen, sovande på marken under natthimlen med hunden bredvid sig, i vaken omsorg om dess husse. Människorna ses oftast i siluett, särskilt i hans vanligaste motivval, nedsänkandet av kroppar i vatten. Badande mansfigurer i motljusbelyst djup skugga med omgivningarna och vattnen dränkta av sol.

– Jag arbetar med många målningar samtidigt, lägger massor av tid på varje målning, målar i många omgångar och skikt. Därför blir uttrycket så pastost. Jag målade till och med över en gubbe som blivit en för mycket, så sent som på vernissagen. Hela tiden ser jag saker som man kan precisera, ler Thomas Ekvall.

Han använder torr oljefärg och minimalt med lösningsmedel och låter underliggande lager lysa igenom.

Motiven hittar han längs Hallandskusten eller i Askimsviken, men målar aldrig på plats. Det är minnesbilden som är det viktiga när den uppstår i ateljén. Skissar gör han direkt på duken, gör omtagningar, målar över.

Man kan ana figurernas stillsamma, nästan ödmjuka rörelser i motivens vattensamlingar, som hade närvaron av vattnet kring deras kroppar skänkt dem ett slags inåtvänd försjunkenhet. Mjukt omvälvda av elementets vågor tycks de själva ha undergått en meditativ förvandling.

– Det är så rent och starkt visuellt att se människor röra sig i vattnet. Vatten har en så intensiv laddning, som något ursprungligt. Men det handlar inte bara om stark livskänsla. Skräcken är också närvarande. Jag drömmer om att dyka i djupt vatten och känner en fruktan inför djupet, inför det okända som kommer från underjorden, säger han.

ANDERS THURESSON

 

 

 

 

090512
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst