Marie Almqvist
Målningar
Galleri KC Väst 16-31/5

 
LJUSÖPPNINGAR, HORISONTER
OCH VERTIKALER
Marie Almqvist följer en slingrande väg
 

Marie Almqvist är en både intuitiv och medveten målare. Hennes bilder berättar om livets paradoxer, verklighetens olika sidor och de hemlighetsfulla andliga rummen. Hon har långsamt, steg för steg och med ett filosofiskt förhållningssätt till bilden och människans tillvaro arbetat sig fram till ett uttryck, som vill spegla tid, historia och rymd.

I botten är hon grafiker, men måleriet har alltid funnits  jämsides med annan yrkesverksamhet. Hon studerade vid Domens Konstskola i Göteborg  på 90-talet, vidareutbildade sig sedan inom grafisk design och fick idén till kulturtidningen Zenit, som hon startade som nätprodukt  2003 tillsammans med journalisten Jan Bergman.

 

Synen på liv och arbete ändrade sig  i samband med ett växande intresse för meditation. Vardagen som alltid är sprängfull med sociala förpliktelser, praktiska göromål och olika ställningstaganden blev lättare att ta kommando över. Hon lärde sig leva med små förväntningar och med långsamma steg framåt. Taoismen med sin koncentrerade levnadsvisdom och allmänmänskliga inriktning har påverkat henne under lång tid.
– När jag målar lämnar jag vardagens alla triviala problem och går in i en annan värld, som är tyst och kravlös. Jag söker någonting bortom det synliga och bortom det vi tror oss förstå. Det är faktiskt målningarna, som hjälper mig att få tillit till livet. De vägleder mig på ett märkligt sätt och jag har en slags dialog med varje bild, när den är klar. Det blir som ett inre självporträtt och det är inte så viktigt att målningarna ”föreställer” något. Jag är mer intresserad av det som inte syns. Under den bearbetade ytans olika lager och strukturer kan man få en skymt av tidens spår. Livet  och konsten är fullt av paradoxer och man måste kunna se både ljuset och mörkret, som delar av en helhet. Ingenting är antingen- eller utan både- och.  Det är också intressant HUR man ser på olika företeelser. Det finns ingenting som är entydigt och flera aspekter kan vara lika värdefulla. Det viktiga är hur man upplever det som händer. I det tätaste mörker finns det alltid en ljuspunkt, även om vi inte ser den från början. Att kunna se både den ljusa och mörka sidan är ett sätt att stå ut med livets paradoxer.




Små förtätade bilder och stora arkitektoniska konstruktioner i olja bär ofta på helt olika uttryck. Luften laddas i trånga utrymmen eller kan frigöras i en luftig atmosfär. Variationerna är oändliga men ett genomgående motiv är det slutna rummet med trappor eller ljusöppningar, där formerna med åren blivit alltmer abstrakta och ljusbärande. Under sina resor i Sverige och utomlands har hon fascinerats av byggnader med  starka uttryck och spår av mänskligt liv i tjocka flagnande murar  och fönstergluggar, där ljuset letar sig in. Det skapar speciella känslor och stämningar.  

 
Blå horisont

Marie Almqvist har för närvarande två olika ateljéer men strävar efter att koncentrera arbetet i ett större utrymme med mer rymd och ljus. Idag kan  bilderna skifta i uttryck beroende på arbetslokalen. Varje målning är genomarbetad under långa perioder, oftast flera år, med lager på lager, där tiden och processen får spegla händelser, stämningar och olika upplevelser. Med palettkniven skapar hon strukturer och spår av förflutet liv och lasurernas många lager ger krackeleringar med inbyggda minnen av mänsklig närvaro. När underliggande ljusare färglager tillåts tränga upp genom mörkare överskikt blir målningen hemlighetsfull och skimrande med dold ljuskälla. Med jämna mellanrum målar hon dessutom över alla bilder med vit färg och börjar om hela arbetsprocessen!
– Jag ser mina målningar som en slags livsväg, steg för steg framåt. Jag målar intuitivt, börjar på ett ställe på ett sätt och slutar på ett helt annat. Jag kan inte förutse hur målningen kommer att se ut när den är klar, den växer fram sakta i sin egen takt. Det händer ofta oförutsedda saker på vägen och riktningen kan ändras. Det är därför viktigt att inte hänga upp sig på slutresultatet utan stanna upp ibland och reflektera över processen och sedan långsamt gå vidare. Jag lever mitt liv ungefär på samma sätt som mina målningar blir till. De vägleder mig många gånger, visar ett sätt att se på tillvaron,  skapar en inställning och en tillit till livet. Livskvalitet handlar om hur man hanterar allt som sker i vardagen.

 

I ateljén arbetar hon fri från strukturerade tankar och sinnet är helt öppet för det undermedvetna. I den utdragna arbetsprocessen är det mycket som kan hända med målningen. Tiden går, synsättet förskjuts, och hon själv hinner kanske förändras som människa. Det slutliga resultatet är en helt ny bild, men med en historia.
På senare tid har bilderna öppnat sig mer och blivit ljusare och rörelsen sträcker sig ibland utanförbilden.
– Det kan se ut som om det finns många horisonter i mina målningar, men det som inte alltid syns direkt är att det också finns vertikala vägar. Den vertikala vägen är själens väg. Den viktigaste vägen kan vara den som är svårast att upptäcka och verkar vara mest arbetsam att ta sig fram på.  

GUN HELLERVIK

 
 

090512
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst