Britta Strömbeck
&
Barbro Gustafson




Britta Strömbeck visar keramik och Barbro Gustafson måleri i en gemensam utställning.




I Brittas 45 centimeter höga vita cylindrar i lergods planterar man växter direkt och kan ställa både ute och inne.
– Det är härligt att få upp växterna från golvet. Själv har jag haft kryddväxter som gräslök, säger Britta som är intresserad av att arbeta med keramik och växter ihop.
Planteringskrukorna har hon jobbat med i över 30 år. När hon började 1972 var det ingen annan som höll på med det. Nu är hon inte ensam längre och konkurrensen är hård från importerade kärl.
– Jag är fascinerad av den italienska keramiken och den levande traditionen.
Den porösa leran drar i sig salterna ur jorden och fläckar planteringskrukan vackert som ett slags patinering.
– De blir organiska, som en del av naturen.
Britta har sin ateljé i en gammal läkarmottagning vid Dr Fries Torg i Guldheden och bor intill. Hon har kolonistuga vid Sahlgrenska sjukhuset och bor där hela sommaren.
– Det är underbart. Där kan jag gräva och klippa gräs. Där finns mycket kers, som jag sätter i planteringskrukor. Det betraktas som ogräs men blir något annat i krukan med sina trekantiga stammar och bladvippor som ser ut som ett halvt paraply.
Britta arbetar mycket med plattor för väggar och golv och skapar lägg- och flätmönster med specialbitar till hålrummen. Hon har utsmyckat fängelset i Högsbo och ett bostadsområdet på norra älvstranden.
Ljusstakar och klockor är andra föremål.



– Jag gjorde de första klockorna för 30 år sedan. När jag skulle gifta mig sa mamma att då ska du ha en köksklocka. Jag gick till urmakaren och såg att de hade keramikklockor där. Då sa mamma att det är bättre att du gör en själv!
– Sen har jag fortsatt med det.
Britta gör annorlunda bordsklockor och väggklockor i keramiska formar. Hon går till Claes Ohlson och köper urverken, köper visare och klipper till, målar och slipar. Hon har t o m börjat med pendelurverk och gör utsidorna klassiskt randiga och prickiga.

På väggarna hänger Barbro Gustafsons ljusa målningar. Hon målar oftast landskap norrifrån, trots att hon bor i Lund. Hon har sommarateljé på Lofoten och fängslas av ljuset, havet och vindarna. Dessutom målar hon människor i situationer och relationer, där något händer.
– Hur det ska utvecklas avgör betraktaren, slår hon fast.
Barbro använder olja i botten och går på med blyertspenna och vaxkrita för att få olika struktur. Ofta är det två människor på bilden som tycks involverade i ett känslomässigt utbyte, kanske en ordväxling som lämnar eftersmak.
I en annan bild en vemodig människa.
Barbro är noga med att lägga ner penseln när hon har gjort sin del av bilden.
– Jag ger en tråd. Betraktaren får en annan relation till bilden än om jag gjort den färdig själv, säger hon.



En större målning som går i gult kallar hon en snabbt frusen ögonblicksrelation av känslor. Sparsmakat men dramatiskt målad.
– Det enkla är det svåra. Har jag dragit den linjen sitter den där, det är intuitivt. Det är fascinerande och samtidigt otäckt att frysa en hastig känsla.
Vädret på Lofoten är ett aldrig sinande motiv.
– Det går inte att ta på men att visualisera vädret är spännande. 30 mil norr om polcirkeln kommer alla väder under samma dag. Det är oerhört spännande.
Skapandet får en annan dimension när hon gör resor till Paris ett par veckor varje år och lämnar målargrejorna hemma. I stället hittar hon reklamblad och pennor och gör små collage, friska och nyfikna, på olika slags papper.
Barbro är bildlärare och har mångårig erfarenhet som bildredaktör för ett stort uppslagsverk.


JAN BERGMAN

 

Galleri Anna H
5/2-20/2 2005