ETABLERAD JÄTTE LYFTER
EXPERIMENTELL OCH SAMTIDA TEATER
 
Suzanne Osten och Peter Dalle regisserar nästa säsong

 

Förvaret regisseras av Henrik Dahl och har skrivtis av Aleksander Motturi och Johannes Anyuru. I bakgrunden skymtar Ronnie Hallgren, VD och teaterchef.


Göteborgs Stadsteater gasar vidare under spelåret 2009-2010. Sedan Anna Takanen blev frontfigur och konstnärlig ledare har samtiden rotat sig i teaterhuset. Svensk teater stavas inte längre Shakespeare och Göteborg utmanar Stockholm som teaterstad.

Anna Takanen brukar säga att stadsteatern håller på med en grundforskning om vad det är att vara människa.
Ett annat ställe där man kan lära känna sina olika jag är Flygplatsen. Jonas Hassen Khemiri som skrivit Vi som är hundra kom försent och personalen förklarade att han var tvungen att lämna väskan, det fanns inte tid att checka in den.
– Då ville femtonåringen i mig bara vråla, den äldre ville be om ursäkt för att jag var sen och trettioåringen på något vis medla mellan de två.


I Vi som är hundra medverkar Anna Bjelkerud och Nina Jeppson. Regissör Mellika Melani, författare Jonas Hassen Khemiri

Några forskningsresultat har stadsteatern ännu inte nått, men i Vi som är hundra granskas den inre diskussionen. Den nyskrivna föreställning handlar om en kvinna men det är tre åldrar på scenen samtidigt, de bråkar väldigt mycket och ljuger hela tiden för sig själva och varandra.
När stadsteatern sammankallar stadens media för att visa vad de gör finns ingen konferensstelhet i luften. Teatern tar över och bryter igenom. Skådespelarna i Vi som är hundra hoppar upp på bardisken. En skål med äpplen ramlar ner och de rullar, hoppar över golvet.
-
Vi står på ett hustak nu, annonserar Frida Röhl till den kavajklädda journalistpubliken.


En kvinna - ett liv är en minimusikal på lunchteatern. Daniel Lidén på piano, Sara Englund i huvudroll

Takanen berättar att det blir mer teatrala experiment det här spelåret. De ska vända och titta på baksidan av könsbegreppet, se svåra barndomsminnen med de vuxnas ögon och fundera på vad som egentligen driver en pedofil.
Förra året var inte heller någon arkeologisk undersökning och 2008 sattes ett nytt publikrekord. Takanen oroar sig inte för att publiken sitter och sörjer klassikerna.
– I år har vi två klassiker med det är nog minimum, säger Takanen.
Trettondagsafton blir i september säsongens första premiär, men samtiden gör inga undantag för Shakespeare. På smakprovet, som serveras under presskonferensen, vrider man ur könsbegreppen. Det är omöjligt att urskilja vem som spelar kvinna och vem som spelar man, det är kjolar, mustascher och läppstift om vartannat, kroppsspråk som talar mot könet eller för både och, eller kanske om något annat, något nytt.
Regissören är välkänd på den internationella dramatiska arenan, schweiziska Stefan Metz säger att han trivs bättre med den korta cykelturen genom Göteborg än den ändlösa tunnelbanefärden till jobbet i London. Språket är inte heller något problem.
-
Jag har sett den så många gånger att jag kan innehållet i varje rad. Vi diskuterar vad de ska betyda, ord är som pilar och du avgör vart du vill att de ska träffa.
Metz har gått och tummat på pjäsen i flera år. Han tycker att det är en stark historia med mångfasetterade karaktärer och drömmar, passion och strävande koncentreras.


Trettondagsafton

Det är flera säkra kort inför säsongen, till Sista dansen, går biljetterna redan bättre än svenska jordgubbar. Vi får också se Takanen igen, hon räds inte att ställa sig på scenen för en andra omgång i Suzanne Ostens Publiken.
-
Man hinner vara chef också, det gäller bara att planera sin tid och så får man lite mindre sommarlov, säger Takanen enkelt.
Kändislistan är diger och flera av regissörerna har potential att locka kulturella finsmakare. Takanen säger självsäkert att de fortsätter att utmana Stockholm som teaterstad. Särskilt stolt är hon över Peter Dalle som har lockats till Göteborg för att sätta upp Tracy Letts mörka komedi August: Osage County. Till stundande sverigepremiär har den fått det nya namnet Familjen.


Trettondagsafton

Ytterligare lustigheter blir det i säsongens fars. I Hantverkarna blir den inåtvända violinisten Manfred övertalad av sin hustru att renovera huset. Trots parets koketerande politiska korrekthet är rollerna konservativa. Som drängen och adelsmannen kommer de från olika världar och når inte varandra. I mitten dödar violinisten en av hantverkarna, humorn svartnar i Monthy Phyton anda.
– Ser man teater som konstform och inte som underhållning är all teater politisk. Hantverkarna är också politisk teater, säger Johannes Anyuru senare för att förklara att hans och Aleksander Motturis nyskrivna pjäs inte är mer politisk än någon annan. Anyuru menar att det finns ett skikt som har svårt att se sitt eget maktutövande, men skriver man om de underordnade kallas det politisk teater.
Poeten och filosofen har gått in för att beskriva en grupp människor, från alla möjliga skikt och platser i världen, som blivit inspärrade tillsammans. Scenen är flyktingförvaret där snön faller från innertaken och det bildas ett eget universum.

MIRIAM LÖWENSTEIN

Stora scen

Trettondagsafton – regi Stefan Metz premiär 4 september

Publiken – regi Suzanne Osten sverigepremiär 23 oktober

Sista Dansen – regi Carin Mannheimer nypremiär 11 november

Familjen – regi Peter Dalle sverigepremiär 29 januari

Hantverkarna – regi Sara Cronberg premiär 12 mars


Nya studion

Vi som är hundra – regi Mellika Melani urpremiär 18 september

Krossad – regi Nora Nilsson sverigepremiär 6 november

Förvaret– regi Henrik Dahl urpremiär 11 december

Satanisterna urpremiär19 februari

Blackbird – regi Anders Lima premiär 26 mars

 
 

090519
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst