Okända Landskap/Tuntemattomat Maisemat
Riitta Päiväläinen, foto
Pasi Välimaa, textil
Skövde Konsthall
4/6-9/8

KLÄDER MED EN HISTORIA
 Riitta Päiväläinen vill lyfta fram en känsla

 

Riitta Päiväläinen jobbar med installationer av kläder i naturen som hon fotograferar. De stora bilderna får en märklig stämning med surrealistiska förtecken.
- Okända landskap är nyckelord för mitt skapande. Det handlar ofta om historia och unknown stories.

Hon fotograferar arrangemang i naturen som hon själv först iscensatt.
- Det är mycket arbete innan jag tar bilden. Jag handlar material i second hand butiker. Mest kläder. Någon har burit dem och lämnat kvar litet av sin historia i dem. Och det är viktigt för mig. Den historia de bär är viktigare än själva kläderna.
 

- Det verkar som det alltid finns kläder i mina bilder. De har inget med mode och varumärken att göra. Kläderna är en nivå. Sen vill jag lyfta fram en känsla eller en historia som inte finns där utan växer fram i betraktarens och även mina ögon. Jag tänker inte så mycket innan jag tar bilderna. Något viktigt går förlorat då. Tankarna finns i materialet, men de kommer fram först i bilderna. Det handlar om det som känns men inte syns.
- Mina bilder är harmoniska, men samtidigt otäcka. Man uppfattar dem nog som tysta bilder. På så sätt är jag mycket nordisk i min stil. Vi skriker aldrig i våra bilder. Det finns inget dokumentärt, inget av reportage i mina bilder. Det finns alltid människor i bilderna, men de syns aldrig. De är närvarande fast de är frånvarande.



Man behöver inga bakgrundskunskaper till hennes bilder.
- Jag jobbar med spånt som är vanligt i folks liv. Man behöver inga förkunskaper än sitt vanliga liv fö ratt förstå.
- Vädret är viktigt i mina bilder. Inte solsken, det ger för skarpa färger och för hårda konstraster. Jag tar mina bilder tidig vår eller höst. Aldrig på sommaren. Då kommer nyanserna fram. Här finns en serie bilder av kläder som blötts och sedan får frysa i en form. Då kan jag möta dem på samma nivå. Jag tar porträtt på de frysta kläderna och försöker få med de personer som burit dem. Det handlar om minnet och hur mycket vi glömmer och om hur mycket vi måste glömma. Och om någon annan ser något annat i bilderna är det ok och lika rätt.



Hon säger att hon leker fram sina bilder.
- Genom att jag förenar naturen med kulturföremål som kläder uppstår en intressant dialog. Det blir ett fascinerande möte men jag kan inte säga vad det är. Det kan vara saker från gammal historia. Eller handla om rädsla eller mystik. Det märkliga är att jag märker hur bilderna förändrar innebörd över tid.
Bilderna liknar drömmar eller filmsekvenser.
- Det finns ofta obehag eller melankoli i bilderna. Jag strävar inte efter att göra vackra eller romantiska bilder. Jag vill inte uppröra eller chockera. Landskapet bär många betydelser. Det får mig att stanna upp och ta en bild. Jag väljer landskap som är svåra att platsbestämma. Mina bilder liknar målningar i färger och komposition.
- De första sexton åren av mitt liv bodde jag i finsk urskog. Så det finns förstås också mycket av mig själv i bilderna.


Vad intresserar dig?
- Det finns annat i livet än konst. Som att resa utan kamera. Livet måste också levas. Det kan inte bara ses genom kameralinsen.
Närmast ska hon ha en utställning i Plymouth i Storbritannien. Och hon jobbar med en bok om sina bilder.



Riitta Päiväläinen är född 1969 i Maanika i mellersta Finland. Hon är utbildad på University of Art and Design i Helsingfors. Studerade konst brett för att kunna bli lärare. När hon sökte ett område att specialisera sig på blev det fotografi.

BO BORG




Riitta Päiväläinen

 



Läs om Pasi Välimaa ...

090611
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst