DANS I NÄRVARO OCH NAKENHET
Teresia Björk har fått en styrka av att jobba utomlands
 

Det flyter på bra för Teresia Björk. Inte nog med att Konstnärsnämnden har utnämnt henne till arbetsstipendiat. Nu har hon även, i stor konkurrens med ett antal namnkunniga konstnärer, blivit tilldelad Zenits kulturstipendium 2009. 

Teresias cv är lång och brokig. Den startar i Stockholm med balettskola, teater, modern dans, journalisutbildning, film, modelljobb. Samarbeten med koreografer i London, Berlin, New York och Paris. Frontfigur för KappAhl. Skådespelare i Mikael Nykvists Underbara Älskade.
– Jag har gjort så många olika saker som jag har otroligt mycket glädje av idag. Jag har fått en styrka av att jobba utanför Sverige, här blir man lätt Tokfrans när man gör något annorlunda. Men kulturvärlden är mansdominerad och hård och som tjej måste du vara extremt tuff på ett sätt som inga killar någonsin skulle behöva vara. 
Att roa och underhålla blev tidigt Teresias roll och hennes sätt att ta plats i sin turbulenta familj. Med tiden upplever hon att hennes scenkonst har mognat.
– Jag vill leverera något slags budskap, men det ska vara fritt för tolkning. Därför vill jag inte säga något om mina föreställningar före folk har sett dem.
Teresia bygger allt hon gör på känsla, inte på intellekt. Närvaro är ett centralt begrepp i hennes scenkonst, något hon lärde sig mycket om när hon under en period jobbade med Teatro de los Sentidos i Barcelona.
– Har vi artister inte berört kan vi lika gärna gå hem. Tekniskt kunnande biter inte på  mig.


Scen ur VIB som handlar om livets skörhet och förgänglighet

Just nu har Teresia två  aktuella dansföreställningar. Förutom VIB, som handlar om att livet är oerhört skört och förgängligt, sätter hon också upp verket Domkraft, som problematiserar materialismen. Hon strävar efter att vara aktuell och spegla sin samtid.  
– Teresia Björk var ett självklart val, säger Zenits chefredaktör Jan Bergman som sitter i juryn som utsett kulturstipendiaten. Hon har stort mod och går sina egna vägar.
Juryns motivering lyder:
”För hennes skapande energi och närvaro och förmåga att fånga upp frågor i samtiden i olika konstformer.”
– Jag är extra glad för motiveringen. Det känns som att jag har nått fram, säger Teresia Björk.
Hon har kurat ihop sig i hörnet av en kökssoffa i Masthugget efter stipendieutdelningen i vårkyliga Slottskogen. I samband med utdelningen visade hon upp ett stycke av dansföreställningen VIB som hon och musikern Mikael Godée arbetat fram. Tillsammans bildar de duon Termik och turnén med föreställningen förmodas starta i augusti. 



Teresias föreställningar består till femtio procent av improvisation.
– Jag skulle bli tokig om jag var tvungen att göra precis samma sak varje gång. Förresten kommer jag inte ihåg heller, säger hon och skrattar.
Detta ställer höga krav på samarbetet med musiker och i Mikael Godée har hon funnit en som hon kan hitta ett flöde tillsammans med.
– Mikael är en fantastisk musiker och kompositör och vi jobbar jättebra ihop.
Föreställningen VIB kommer att framföras på olika offentliga platser i Jönköpings län. Samtidigt som Teresia ser fram emot det inser hon också att det kommer att bli ett påfrestande arbete.
– Det kan bli lite förintande att bara spela obeställt. För att hålla den egna yrkesidentiteten är det viktigt att vara på scen. Samtidigt är det väldigt roligt att nå ut till ny publik. När man lyckas med det känns det verkligen som att konsten behövs, i alla dess uttryck och former.
Att kultur ofta är otillgänglig anser Teresia är ett problem som konstnärerna själva skapat genom elitism.
– Bara det att jag säger att den moderna dansen kan vara underhållning kan vara jätteprovocerande för den gamla eliten. Vi har mycket jobb framför oss för att nå en större publik. Förhoppningsvis vänder det med kommande generationer. Jag tror att många unga scenkonstnärer tänker lite större.  
Både Zenits kulturstipendium och arbetsstipendiet från Konstnärsnämnden är viktig respons för Teresia. Och i november vill de ha henne tillbaka på Broadway i New York.
– Jag ser verkligen fram emot det jag ska göra framöver. Allting är bara en sorts början, på något sätt. Man vill ju alltid komma vidare.
Efterfrågan är en drivkraft för Teresia. Och rastlösheten.
– Jag har inga problem med att ta paus, men sedan blir jag uttråkad väldigt fort. Just nu behöver jag inte jobba för pengarna. Det är vila för mig. Då kommer det ännu fler idéer.


Vid mottagandet av Zenits kulturstipendium

Myten om den fattige produktive konstnären ger hon ingenting för.
– Att hela tiden tänka överlevnad är dränerande för konsten.
Samtidigt tror Teresia att det inte är bra att få för mycket uppmuntran för tidigt.
– Nu tar jag verkligen vara på det och uppskattar det. Många roliga saker har hänt på vägen, men det har också varit ett enormt slit. Det händer något med ens uttryck när man har fått kämpa. Det är viktigt att det finns ett genuint djup.
Teresia tycker att den ärliga formen är en förutsättning för tillgänglig scenkonst. Att konstnären släpper ytan och hittar nakenheten.
– Scenkonsten blir inte tillgänglig om vi som utövare inte är bekväma i den. 
 

ELSA LETH

 
 

090726
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst