Kerstin Sarvimäki
Båtar och Hus
Galleri Sintra
9/5 - 2/6

UR DRÖMMAR FÖDS KERAMISKA FORMER

 

Kerstin Sarvimäki ger idéerna tid att växa fram


 

Lera har fascinerat Kerstin Sarvimäki sedan hon var barn. Med efter att ha arbetat som keramiker med främst bruksgods i drygt 20 år, blev hon plötsligt trött på materialet och det egna arbetet. Ett friår som lärare på Schillerska gymnasiet gjorde susen.
– Jag hade kommit till en återvändsgränd. Men med en ordentlig paus fick jag möjlighet att hitta en ny infallsvinkel. Efteråt tog jag tag i mina drömmar och gjorde de första husen, säger Kerstin Sarvimäki.

Det var för tre år sedan. Idag arbetar hon växelvis med att dreja bruksgods och att skapa friare former, det senare i tunt kavlad porslinslera.
– Det ger mig mycket att kunna växla mellan tillvägagångssätten. Bruksgodset är meditativt att arbeta med, men det skapas inom ramarna för funktion. Ibland är det skönt att kunna släppa den aspekten.
I det fria skapandet intresserar sig Kerstin Sarvimäki fortfarande för hus, ofta i form av skyskrapor eller andra arkitektoniskt kala kroppar. På senare tid har hon även börjat arbeta med båtar. I försommarens utställning på Galleri Sintra, i Göteborg, ställer hon ut dem tillsammans.

 
Kerstin Sarvimäki

– Som grund ligger mitt drömliv. Jag kommer ihåg mycket av mina drömmar och vissa saker blir till starka symboler. Hus och boningar är grundläggande för mänskligt liv. Alla har ett förhållande till dem, oavsett om man har något eget, eller inte, säger Kerstin Sarvimäki.
I verkstaden på Konstepidemin, som hon delar med kollegan Karin Östberg, arbetar hon med det sista inför utställningen.
– Mycket är klart men jag känner mig lite stressad. Jag har alltid en massa tankar men bara möjlighet att förverkliga en bråkdel.

Kerstin Sarvimäki fäster upp en av sina båtar i en upphängningsanordning i taket. Här hänger flera nästan identiska former i tunna, starka trådar. När ljuset faller rätt, tycks de sväva, fria likt tankar, eller drömmar om man så vill.
– Jag provade olika former och kände att båtarna lätt blev lite banala när de låg på en yta. Det handlar mer om en idé till en båt, en symbol för att hålla sig flytande och ta sig fram. Den blir en bättre form när den får sväva.

 

Husen och båtarna påminner i flera fall om varandra. Inte minst genom de fyrkantigt utskurna fönstren, som återkommer i båda skulpturformerna. I varje modell gör Sarvimäki flera av varje och utvecklar dem successivt till nya former.

– Jag måste göra många av varje för att känna att jag arbetat igenom en form. Samtidigt som upprepningen utvecklar är det också ett behagligt sätt att arbeta på. Att sitta och skära ut fönster, eller göra miljoner små prickar på geparder, vilket är ett motiv jag arbetat med i mitt bruksgods. Det finns en trygghet i det.

 

I de fria föremålen arbetar Kerstin Sarvimäki med engob – infärgad porslinslera. Materialets ljusa färger tilltalar henne och för att få en skrovlig yta blandar hon i molokit.
– Jag bränner dem i 1100 grader, vilket egentligen inte är rätt temperatur för porslinslera. Men det gör att de behåller den torra spröda ytan, förklarar Kerstin Sarvimäki.
– Jag har provat att glasera dem också men i det här fallet blir det en dimension som inte intresserar mig. Jag vill arbeta igenom dem och göra dem klara direkt så att jag inte tappar kontakten med dem.

 

Kerstin Sarvimäki utbildade sig till keramiker på Konstindustriskolan, nuvarande HDK, i Göteborg 1978-82.

– Efter HDK gjorde jag mest bruksgods. Jag famlade några år innan jag hittade min stil, om man nu kan prata om det. Ett tag var jag mycket inspirerad av den afrikanska kulturen och arbetade med motiv av afrikanska djur.

Drejandet beskriver hon som ett meditativt arbete.

– I bruksgodset intresserar jag mig för att skapa något estetisk hållbart inom funktionens ramar. Jag tänker inte så mycket på det men kanske är det en känsla som jag vill uttrycka, funderar hon.

– Det är ett lustfyllt arbete och det vill jag att tilltänkta brukare ska kunna se och känna.

I verkstaden står godset samlat i hyllor. Här finns exempelvis vita vaser med långa böljande kroppar, breda koppar med återkommande prickiga eller bladiga mönster och en behagfullt glaserad teservis i blått och grönt.

Efter utställning på Galleri Sintra berättar Kerstin Sarvimäki att hon ska ägna en period åt drejning igen. Närmast på tur står dock ytterligare en utställning i samma galleri. Den här gången tillsammans med de andra medlemmarna i konsthantverkskooperativet.

– Sintra har varit en stor del av mitt yrkesliv sedan jag var med och startade det för 25 år sedan. I sommar firar vi jubileum med utställningen Skål, som har vernissage den 5 juni.

Kerstin Sarvimäki har tidigare ställt ut på exempelvis Galleri Koch i Stenungsund 1998 och Rista i Umeå 1990. Hon finns också representerad på Röhsska museet i Göteborg och på Alingsås museum.

MARIA RADEMARK

 
 

090801
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst