Michaela Peterson
Phrasebook: Installation,
text i vattenmärke på papper
Bergrummet, Konstepidemin
5/9 - 27/9

Målningar och skulptur
Ålgården, Borås
16/10 - 1/11



SKRIVET I VATTEN
 
Michaela Peterson söker enkla avskalade motiv

 

Michaela Petersons konst utspelar sig i ett landskap av gråtonad stillhet. För flera år sedan reste hon för första gången till Grez sur Loing och upptäckte flodens blänkande lugnvatten. När hon kom tillbaka dit i början av 2000-talet råkade hon samtidigt bryta foten. Det var vinter, november, december, gråkallt och trist men floden vilade i ett sällsamt silvrigt ljus.

Eftersom hon hade hyrt ut både lägenhet och ateljé hemma i Göteborg beslöt hon sig för att stanna kvar. Hon fick mycket gjort i sitt måleri under vistelsen. Det var också då hon på allvar började intressera sig för det gråskaliga mellanregister som hon än idag har en stark dragning till.

– Ja, jag har jobbat i den känslan sedan dess. Mina motiv söker jag i det som man inte tänker så mycket på. Enkelhet, något avskalat. Landskapet vid floden. Utrymmen i livet som man inte tillmäter så stor betydelse. Inte medvetet, inte just då. Men efteråt: Just det! Där var det igen!

Bilden av stillhet är en stark drivkraft för mig. Men den kan också ta sig andra uttryck. Jag är till exempel väldigt intresserad av ytan, av motivets förhållande till ytan. Flodens horisont, kanske, eller få blommor på en stor vit yta. Jag har gjort några akvareller där ytan blivit oerhört viktig. Jag kan få en plötslig längtan efter något färgstarkt, säger Michaela Peterson.

– När jag målar har jag oftast något slags idé. Jag skissar upp bildens skelett och placeringen på ytan. När färgen kommer in tänker jag - i bästa fall – inte alls på vad som behövs. Det är en lång och mödosam process, när jag ändrar och skrapar och torkar bort.

De bästa målningarna är de som kommer till direkt, men så enkelt är det ju sällan. Jobbet sitter i alla de misslyckade målningarna bakåt i tiden. Men när jag hittar något så kliver jag ett steg framåt och överraskar mig själv. Man harvar och trasslar och har sig. Man kan helt enkelt inte. I varje fall inte förrän man plötsligt inser att man kanske kan i alla fall, säger Michaela Peterson.

Från floden i Grez sur Loing är steget inte långt till de verk med vattenmärkestexter hon i skrivande stund är upptagen med att framställa. Vattenmärkets uttryck tycks ha lika poetisk verkan som flodbäddens måleriska avtryck.

– Jag var på en längre resa utomlands för några år sedan och befann mig i ett tillstånd då jag var väldigt mottaglig och sårbar. Jag satt och bläddrade i en gammal parlör och hittade uttryck som jag i min situation på något sätt fann storslagna, beroende på hur man väljer att läsa dem; jag ser dem som uttryck för vardagens oavsiktliga poesi:

Where are you taking me?
Don’t do it.
It’s still early.
Come with me.
I wish…
What does it mean?
Where? From where? To where?
How do I get there?


 

– Det är underligt hur det kan gå till när olika intryck hakar tag i varandra och plötsligt bildar en länk till något nytt. Jag kom cyklande en dag på Vasagatan och uppmärksammade plötsligt de där grova järnplåtarna som används vid gatureparationer. Att de kallas för ”körplåtar” har jag lärt mig senare. För mitt inre öga såg jag en text utskuren i en sådan där plåt: Has anyone asked for me? Några kommer att se att det står något, andra inte. Någon kommer att reagera som jag och bli berörd.



– Så jag satte igång att kolla efter plåt, kontaktade Stena Stål och Gatubolaget och presenterade min idé. De senare svarade att göteborgarna är så trötta på sådan där ”belamring” att det inte var någon bra idé! Jag fortsatte med Röda Sten, de visade förstås betydligt större intresse, men sedan kom jag att tänka på att Konstepidemin ju kommer att vara satellit till Konstbiennalen och att det skulle kunna funka minst lika bra med en plåt här ute på planen, berättar Michaela.

– Stena Stål och Cityvarvet sponsrar nu både en stor plåt och en restplåt. Cityvarvet skär ut texten med gasskärare och konstnären Per Pettersson bearbetar den i dator. Det är väldigt viktigt vilket typsnitt man väljer, både för läsbarheten och för plåttextens hållfasthet.

Nu blir det en plåt på Konstepidemins plan och en litet mindre utanför Bergrummet där jag i början av september kommer att ställa ut en mängd liknande texter, översatta till engelska, som vattenmärken, på vackert papper från Fabriano. Utställningstiteln blir ”Phrasebook”.

Sedan börjar det bli dags för Michaela Peterson att planera för nästa utställning i oktober, på konstnärernas galleri, Ålgården, i Borås.

– Där blir det både måleri och skulptur och jag funderar också på att ge vattenmärket en chans att ses i ett litet ljusare sammanhang än i Bergrummets relativa dunkel, ler Michaela Peterson.

ANDERS THURESSON

  

 

 

 

 

 

090914
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst