Malin Axelina Johansson
"Glapp": Blandteknik
Gutenbergsalen, Mariestad



LOPPISFYND FÅR NYTT LIV
 
Malin Axelina Johansson greppar tidens glapp



I Gutenbergsalen i Mariestad visas utställningar av olika slag. Just nu pågår en bred presentation av den unga konstnären Malin Axelina Johansson. Hon är född 1980 och är uppvuxen i Prästkvarn utanför Mariestad. De senaste åren har hon bott i Malmö.

– Nu har jag tröttnat på att försöka få liv i min torra blomsterlåda i Malmö, så jag har flyttat hem till Prästkvarn igen.

– Innan jag flyttade till Malmö har jag gått i olika konstnärliga utbildningar. Först gick jag på Önnestads folkhögskola en termin. Och efter det gick jag på Gotlands folkhögskolas skulpturlinje. Jag har också gått på en dramatikskrivarkurs.

– Förutom att göra bildkonst skriver jag mycket, dikter och allt möjligt annat.

– Det här är ett slags jubileumsutställning. Jag hade en utställning här i Gutenbergsalen för tio år sedan. Då var det ett examensarbete. Så efter mina år borta tyckte jag det kunde vara kul med ett slags ”homecoming”.

Utställningen går under beteckningen Glapp. Det visar sig vara en mångbottnad titel.

– Jag kom på namnet efteråt när jag såg vad jag gjort. Det kan handla om glapp i verklighetsuppfattningen. Eller glapp i tiden eller om vad livet handlar om. Ibland verkar ju Youtube, eftermiddagsserierna och Idol verkligare än livet självt.

– Det finns också stilistiska glapp. Grytlapparna är ett glapp i uttrycket.  Ett vardagligt ting får bli konst.

Det är en utställning fylld av olika uttryck och tekniker. Mest collage, men här finns också broderier, blandteknik och annat. Det är många loppisfynd som fått nytt liv.

– En bildserie bygger på femtiotalskonstboken Världskonst i hemmet. I den finns förstås inte en enda konstnär. Ett glapp mellan den gamla läroboken och den verkliga konsthistorien. Jag har tagit bilder av t ex Renoir, Munch och Gaugain. Jag har behållit bilderna från bokverket. Sen har jag skrivit in prat - och tankebubblor. Jag har velat ta tag i glappet mellan rubriken på tavlan och det man verkligen ser. Det handlar om att ta tolkningsföreträde.

– Mitt eget perspektiv är både samhällskritiskt och feministiskt. Men det handlar också om lek med tid, och vad man verkligen ser. Jag har haft mycket roligt när jag gjort dem. Och jag ser att många skrattar när de ser dem, men andra tittar och ser alldeles gravallvarliga ut.

I en serie bilder använder hon grytlappar på ett nytt sätt.

– Jag har använt grytlappar för att ge en viss ton och inramning till de teckningar jag lagt på dem. Många av grytlapparna är sjukt avancerat hantverk. Men vi ser det inte, och säg den konsthistoriebok som lyfter fram sådant kvinnoarbete. De teckningar jag lagt på är mera abstrakta och oformulerade. Man kan se dem som tecknade dagboksanteckningar. De här är mera personliga i uttrycket.

Det finns också en serie svartvita bilder som är mera allvarliga och svarta i uttrycket.

 – Det är collage byggda på ett bokverk som heter Kvinnan och hemmet. Andra utgår från tidningsutklipp.

– Här handlar det om en mera uttalad samhällskritik genom en lek med beskäftigheten i originalbildernas budskap. Jag har inget personligt manifest, men att leva i vårt samhälle föder en kritik. Ojämställdheten tar sig hela tiden nya uttryck. Men man måste tänka på att om kvinnorna får lika vassa armbågar som männen får vi ett ännu hårdare samhälle. Jag är ingen programmatisk feminist. Men det måste bli bättre.

På utställningen finns en del manipulerade textilier.

– Jag har klippt sönder bonader och manipulerat dem.  I en julbonad har jag t ex klippt bort tomten. Han blir som pipet i ett amerikanskt TV program när någon svär.

Till sist:

– Skapande är mitt sätt att vara som människa. Jag vill inte fastna i en stil vare sig som konstnär eller människa. Jag vill göra vad jag vill.

BO BORG

Utställningen hade vernissage den 10 oktober och pågick till den 25 oktober

 

 

091025
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst