Ebba Hammarskiöld
Målningar
Galleri Aveny
21/11 - 15/12


MYSTIK OCH HEMLIGHETER
 
Ebba Hammarskiöld undersöker den osynliga tillvaron

 

Foto: Karin Kämsby

Ebba Hammarskiöld är en konstnär som alltid har gått sin egen väg och ställt sig utanför det dagsaktuella och alla flyktiga trender.  Hon är en verklig målarpoet, som söker sig till okända djup i människans tillvaro och lyckas alltid i en egen mycket personlig ton kommunicera med djupa känslor, stämningar och själstillstånd.


Alla bilder är strängt genomarbetade och bär på en självklar kompromisslöshet. Varje målning måste få sitt eget värde med för den unika medel, och hennes allvarsamma lekar på duken skapar en suggestiv meditativ utstrålning.  Med hjälp av musik och poesi målar hon sig fri och skapar sig nödvändigt livsrum.

 

Hon är född i Stockholm men har därefter både som barn och vuxen flyttat runt på olika platser i Sverige. I slutet av 70-talet gick hon på Pernbys målarskola i Stockholm men därefter studerade hon vid Valands konsthögskola 1979-84, där inställningen till färg, form, ljus och måleri passade hennes fortsatta utveckling.

 

Titel: I detta döva hus vilar Lars Gyllensten baklänges 42 x 49 cm

 

– På Valand hade vi verkligen några krävande lärare bl a Lars Fohlin, som också förstod elevernas behov. De såg mig och lotsade mig varsamt vidare. Jag fick full frihet och kunde knyta viktiga varaktiga band till lärare som Georg Suttner och Birgitta Liljebladh. En äldre konstnärskollega som Maj Arnell med sitt ljusbärande måleri betydde också mycket.

Det var skönt att lämna kotterierna och flockmentaliteten i Stockholm och jag arbetar bäst i ensamhet långt från händelsernas centrum.

 

Titel: Gemensam hud 42 x 34 cm

 

På senare år har hon bott på Bjärehalvön, i Bohuslän och sedan några år tillbaka i Väskinde på Gotland. Tystnaden och avskildheten är viktig för arbetet. Ytligheter förmedlade av TV och press, ovidkommande ljud och för mycket socialt liv blir störande moment i arbetsprocessen.

Musik och poesi fungerar däremot som ett mentalt behov och ett verkligt stöd i livet.

 

– Jag växte upp med så mycket tystnad omkring mig. Överallt dessa tysta ansikten. Jag var tvungen att lära mig ett annat språk, och jag blev expert på att läsa av människors ansikten, deras känslor och stämningslägen. Denna upparbetade känslighet har jag sedan använt mig av inom måleriet, som i så hög grad kräver koncentration och total närvaro. Den ljudlösa ensamheten då tankarna kommer skrämmer många. En mer brutal och skoningslöst sann skola än den finns inte. Där härskar känslan, stämningen och atmosfären och där får ljuset tala, inte orden. Mitt arbete handlar om att göra det osynliga synligt, att ständigt höra det som inte syns.

Hon citerar vidare några meningar av stor betydelse för henne:” Arbeta med det man inte har. Inte med det som utgör vår styrka och som är en illusion, men med vår svaghet som är vår öppning mot världen. Med allt det vi saknar.” (Jean Bazaine)

 


 Titel: Färgochdalbana

Väderleken, naturen och ljuset genomströmmar henne och uppfyller henne med ett starkt medvetande. Hon försöker blicka inåt för att hitta stillheten och förståelsen. Under åren har hon tränat sig i att släppa hjärnan fri och komma nära det undermedvetna i sökandet efter det objektiva. Intellektet får inte ta över. Det handlar om att komma utanför den personliga säkerhetszonen och undvika värderingar. Målningarna blir därför ett pendlande tillstånd utan svar, som oroar och håller kvar betraktaren i ett spänningsfält.

 

– Ur motsättningarna växer en fördjupad upplevelse. Att måla och att se måleri är att gå på upptäcktsfärd i sig själv. Det behövs inga förklaringar eller tolkningar av symboler eller motiv.

Jag är inte ute efter någonting. Vad betyder egentligen solen eller månen? Betrakta målningen och fyll den med din egen innebörd. Vad? Eller ännu hellre: Hur?

 


 Titel: Rachmaninov, Vespers 58 x 49 cm

I sina förtätade oljemålningar arbetar Ebba Hammarskiöld med renodlingar och med ytterst få färger. Hon är återhållsam och sträng mot bilderna och varje liten del av duken får en exakt och noga prövad avvägning. Med säker jaktinstinkt söker hon sig fram bland de möjligheter som uppstår under arbetets gång. Med tiden har hon utvecklat en lyhördhet och en tonsäkerhet som förmår att skapa liv och existens.

– Jag tycker om att leta efter saker och finna dem, eftersom jag vill komma vidare. Det är därför jag arbetar intensivt hela dagarna i ända och när jag inte känner av min närvaro händer det.  Med ett fåtal färger tvingas jag försöka skapa en annan värld, ett nytt universum. Ur svårigheter föds nya möjligheter och det är den största utmaningen.

 

Penseln har med tiden kommit att bli en onödig mellanhand och istället lägger hon på oljefärgen direkt med högerhandens fingrar, så att känslan kan fortplantas direkt in i bilden.

Formen och färgen sitter där till slut orubbligt som en suggestiv uppenbarelse ur en annan värld, där också hennes signatur fyller en viktig funktion i kompositionen.  

Ur mörka former klingar färgen fram som musik, ren och med ett precist anslag.

 


Titel: I'aspis, teckning 20 x 20 cm

 

I en tidigare katalogtext har Ebba Hammarskiöld sammanfattat sitt arbete med orden:

– Jag vill att det ska finnas i mig, inne i min kropp, inte där borta någon annanstans. När allt är där det ska vara, så är känslan leende och len, bråddjup och vilken färg som helst. Jag är tillsammans med mig själv och håller mig i handen. Hisnande hemligheter som jag så gärna vill ge till somliga människor. Jag bjuder in till en salt förälskelse.

 

 

GUN HELLERVIK

 

 

 

 
 
 
 
 

091119
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst