Ulrika Wallin
Keramik
Galleri 31
Konsthantverk & Café
Skärhamn


EN SKIMRANDE RENHET
 
Ulrika Wallin tänjer på keramikens möjligheter

 

Keramiker Ulrika Wallin är en konstnär med ett tydligt och starkt uttryck, som kom att förändras markant, när hon bosatte sig i det lilla idylliska Stockevik nära Skärhamn på Tjörn. Det har idag blivit så lätt att arbeta på landet intill bergen och havet, och en del av landskapets kraft verkar gå in i hennes ursprungliga och rena keramik i mörka toner. I ett mellanting av bruksgods och skulptur leker hon med ljus och skuggor, matta och blanka ytor och bränner sina objekt med reduktionsteknik, så att keramiken blir svart-metallisk med ett sällsynt levande skimmer.


Under hela 60-talet studerade hon på Nyckelviksskolan och på Konstfack i Stockholm, men hamnade därefter mitt i Göteborgs centrum med både boende och verkstad. Det var svårt att få tillräcklig koncentration med ständig trafik av människor, spårvagnar och bilar utanför arbetslokalen, och samtidigt tog konstnärskollektiven mycket tid i anspråk. Under några år blev det därför en paus med keramiken.

 

– I stan saknade jag verkligen den nödvändiga arbetsron. Tack vare kontakter hamnade jag istället i ett gammalt lite avsides skärgårdshus ovanför Stockeviks hamn med inbyggd ro, och livet fick ett helt annat utgångsläge. I samvaron med den anspråkslösa, särpräglade naturen växte en ny lustfylld kreativitet fram. Medan jag experimenterade med olika leror och tekniker som glas och raku utkristalliserades också en hållbar biprodukt i svart reduktionsgods, som på något sätt innehöll det, som fanns i naturen utanför. Plötsligt hade jag en metod för att berätta om regn eller snöstrimmor, som glänste på bergen och om rena, kärva tecken och former i landskapet.

 


 

Idag har det gamla skärgårdshuset fått en stor tillbyggnad med kontor, lager, funktionell verkstad med särskilt utrymme för två olika ugnar och bränningsprocess. Den grova leran kavlas, drejas och poleras i fuktigt tillstånd med knivar för att uppnå rätt effekter med matt-blankt. Den bränns sedan under 12 timmar upp till 1000 graders värme. Därefter hämtas det brända godset ut ur ugnen och får ligga och pyra på spån under två dygn. Spånen ger sedan spännande och signifikanta spår i godsets yta.

 


 

Under lång tid har hon arbetat med fyrkanter, fat, fruktformer och höga smala speglar inlagda mellan kraftfulla strama former. Speglarna har med tiden blivit allt smalare och ibland fått en extra djupdimension, men skimret och mörkereffekterna finns där oavsett de krympande måtten. På senare tid har ett tema med händer på klot, fat och skrin, där också abstrakt dekor kan förekomma, kommit in i arbetet liksom i förbifarten, flyktigt och med en tydlig poetisk underton.

 

– Ljuset har blivit allt mer centralt för mig. Stenar och stränder berättar om tidlöshet och evighet, som jag gärna vill försöka skapa utrymme för i keramiken. Mitt nya tema med händer är också viktigt. De symboliserar kontakt, trygghet och vänlighet och etablerar närhet. Faten kan med enkla geometriska linjer bli en berättelse om odlingslandskapet, om mönster i åkrar och utmarker. Jag inspireras av poesin och vill att det ska finnas utrymme för den i mina föremål.


 

 

Ulrika Wallin följer naturens växlingar, njuter av lugnet på landet och arbetar gärna i ensamhet.  Arbetet medför en oavbruten växelverkan mellan ute och inne och i verkstan står dörrarna öppna. Landskapets skönhet fyller henne med förundran och energi.  Hon vill helst inte ha publik i vardagsarbetet men deltar alltid i den traditionella Konstvandringen under Påskhelgen, som brukar dra en jättepublik.

 


 

Som tidigare medlem i Konsthantverkshuset och Lerverk har Ulrika Wallin många års erfarenhet av kooperativt arbete. Numera finns det istället många kollegor i närheten och sedan två år tillbaka är hon med och driver konstnärskollektivet Galleri 31, som också fungerar som bokkafé mitt på hamnplan nära Akvarellmuseet. Övriga medlemmar i gruppen är Jan Järlehed, Hanna Järlehed, Herman Fogelin, Marie Strand- Dahl, Gertie Larsson, Adrienne Riseley och Vilma Velasquez, som arbetar med trä, keramik, måleri och smyckekonst. Utställningar arrangeras löpande också med inbjudna gästkonstnärer under hela året, och vintertid är det populärt med kvällsföreläsningar.

 

– Läget är perfekt i hamnen. Det är också bra att vara en liten grupp och samarbetet med kaféet har betytt mycket eftersom vi nu får möta en helt ny publik. Sommartid rör sig många turister i området och det märks att det är lätt att slinka in i galleriet. Vi behöver heller inte vara på plats själva utan ordnar bara utställningarna. Det är verkligen roligt med kollektivt arbete, om det organiseras på rätt sätt.


  

 

Kulturlivet på Tjörn har förändrat sig radikalt under de senaste tio åren tack vare framsynta politiker, tjänstemän och många kulturarbetare. Akvarellmuseet har blivit ett viktigt nav i hela samhällslivet och lockar med sitt seriösa arbetsfält till sig många olika typer av människor, inte bara konstnärer för permanent bosättning. Nya kringverksamheter sprider sig och det finns gott om möjligheter till spännande projektsamarbete.

 

Ansvariga inom Tjörns kommun har dessutom bestämt sig för att bli ledande  inom hela regionen på kulturområdet.

 

 

GUN HELLERVIK

 

 

091119
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst