Astrid Sylwan
All decisions made
Måleri
Skövde konsthall
11 nov‒24 jan


SKAPAR ETT FÄRGRUM
 
Astrid Sylwan för ett samtal med sig själv
 

I Skövde konsthall råder färgfest. Det är målaren Astrid Sylvan (f 1970) som visar aktuella målningar, många i väldiga format. Sylwan är en av de mest uppburna samtidskonstnärerna. Hon har fått många utmärkelser för sin konst, senast nominerades hon till Carnegie Art Award, ett av de största och mest prestigefulla priserna för målare.

‒ Jag växte upp i Sheffield i Storbritannien. Det var inget konstnärshem. Men måleriet var med från första början. Morfar var intendent och gjorde fina planscher. Så målare ville jag bli tidigt.
‒ Jag gick på många förberedande konstskolor, hela tiden med baktanken att jag skulle komma in på Konstakademin. Det blev bl a ABFs Konstskola, TBV‒konst, Birkagården och Gerlesborg. År 2000 kom jag in på Konstfacks linje för fri konst och där gick jag till 2005. Det lossnade för henne som konstnär redan under tiden hon gick på Konstfack.



‒ Jag uppmärksammades av Björn Springfeldt och fick göra en utställning på Vikingsbergs Konsthall.
‒ I början var jag upptagen av problematiken hur en kvinna ska kunna hävda sig i den manliga modernistiska målartraditionen. Jag löste det genom att skaffa mig ett alter ego , jag  kallade henne Girl Painter. Sen gick det lättare att rulla ut tremetersdukar. Jag hade också kaxiga titlar som ”Get the fuck out of my Painting”. Det behövdes för att jag skulle komma dit jag ville. Det här skedde under den tid då många proklamerade måleriets död.
‒ Måleriet hade nästan töntstämpel. Jag kände ett behov av att försvara måleriet då. Nu är det jobbet gjort och jag känner en helt annan trygghet.



Det finns en nära, odelbar koppling mellan konstnär och verk i hennes skapande.
‒ Jag tycker att mina målningar är väldigt privata. Jag minns precis hur jag kände mig vid tillkomsten när jag ser en färdig målning. Några teckningar är döpta efter ett bråk. Min konst är mitt eget samtal med mig.
Hennes arbetssätt är mycket handgripligt och ”fysiskt”.
‒ Jag sätter en hård MDF-skiva bakom duken så att den tål en hård behandling. Det fysiska ger målningen energi. För mig är det viktigare hur färgen beter sig än vilken färg den har.
‒ Tidigare ville jag måla i ”tjejfärger”, gärna rosa och rött. Jag gjorde det både för att det var kvinnligt och för att det inte hade så hög status. Numera väljer jag färger efter vad duken behöver.


Blue Interference, akryl på duk

Astrid Sylwan är trygg i förvissningen att hon hittat sin koloristiska klang och språk.
‒ Jag har hittat mitt språk som blir tydligare och tydligare. Jag är jätteglad åt min långa konstnärsutbildning. När man ser bra konst är den ett faktum i sig. Jag vill att de stora målningarna ska ge en upplevelse av ett färgrum. Mina målningar är nog andliga men inte i meningen religiöst.
Även om hon inte i första hand söker skönhet är det ett begrepp hon förhåller sig till.
‒ En målning måste vara ful för att vara vacker. Det finns vissa elementa. Det har med skönhet att göra, men jag värjer mig för att säga det för att inte stanna där.


Breaking th Silence

Men vad handlar målningarna om?

De handlar om måleri och färg. De kan handla om ett tillstånd, ett rum, ett ljus. Men det handlar också om att våga ta plats och att göra det svårt för sig själv. Och att höja ribban hela tiden.
 ‒ Jag tar in allt i mina målningar. Mina målningar är ett slags erfarenhetslagringar. Många av mina målningar är egentligen väldigt musikaliska. Jag beskriver dem gärna med ord som ”rytmer” och ”molltoner”. Men jag målar alltid i tystnad.
Många av målningarna på utställningen på Skövde Konsthall är helt färska.
Över halva utställningen utgörs av verk som inte visats tidigare. Så jag har ingen distans till de verken än. Jag har målat i olja större delen av mitt liv. Men numera är det mest akryl.

Vad händer härnäst?
 Jag jobbar med en utsmyckning till Umeå resecentrum. Det är en ny station i en nästan ny stadsdel. Det ska bli en trettio meter lång målning av glaserade kakelplattor.
Det är ett mycket tekniskt komplicerat arbete. Många tusen plattor ska brännas. Tre gånger vardera. Verket ska heta Ramble and Roam och det finns ett jazztempo i bilden.


Return II och Return I

Hon har tidigare jobbat med mönster ur moriska kakel i sina målningar.
Nu får jag göra dem i kakel. I kompositionen finns också en timglasform, som ger associationer till resande och tid. Jag ska föra in ljus i en lokal som behöver mycket energi.

Och så är jag en av de nominerade till Carnegie Art Award. Otroligt hedrande! Och den utställningen ska ju turnera i Skandinavien. Och…

BO BORG



 
 

091130
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst