Susanne Henriques
Textil
Galleri Skarliden, Vara
28/11 - 20/12


VÄVER MED FÄRGEN SOM MUSIK
 
Susanne Henriques blandar silke med ull
 

Bildväv är ett tidsödande arbete. Men det har helt unika konstärliga möjligheter. Just nu visas 15 bildvävar av Susanne Henriques på Galleri Skarliden i Vara. 

– Jag började måla. Men jag strök ut mina målningar med terpentin och vit färg. Men då jag hade ett behov av att uttrycka mig konstnärligt fick jag förslaget att börja väva. Så jag började på vävskola, Men en uppgift att göra krabbasnår på rutpapper fick mig att tappa lusten. Jag plockade upp det de andra hade kastat och använde det som mitt material. Jag trodde nog att jag hade uppfunnit konsten att måla med tråd. Men jag var ung då…


- Så gick jag ett år på Konstfack, linjen för textil och måleri, men slutade efter ett år då jag tyckte att jag hade lärt mig det jag behövde. Det var 1970. En hård verklighet fick mig att inse att jag måste vidareutbilda mig. Så jag gick på Konstfacks textillinje igen 1974-1978. Och nu lärde jag mig mycket, t ex om färgning av garn, teckning och målning. Och jag utvecklades som människa.

 

Och nu? 
– Jag är lärare i formgivning på Handarbetets vänners skola. Och så har jag min egen vävateljé, där jag samarbetar med Sara Richter Förr var det mycket beställningsarbeten. Numera jobbar jag mest för utställningar.  Utställningen visar bildvävar från 1997 till i år.  
– Bildväv är mitt sätt att uttrycka mig konstnärligt på. Måleriet ger en plan yta Textil ger grova och tunna ytor och strukturer. Just ytans uttryck gör textilen till ett berikat måleri. 
– Jag väver fritt med rätsidan upp. Och jag väver på en vanlig liggande vävstol. Då ser man inte så mycket av den bild man skapar så man får vara mycket skärpt.


Hon jobbar mest i naturmaterial.

– Jag jobbar mest med ull, lin, bomull och silke. Jag fick ett stipendium häromåret och i samband med det fick jag ta över en stor mängd material efter Sten Kauppi. Bland annat en massa silke. Det går bra att blanda med ull.  

Vad inspirerar och startar den konstnärliga processen? 
– Det är det jag vill förmedla som är det viktiga. Jag jobbar med färgen som musik och rytm. Jag är mycket intresserad av musik och lyssnar när jag väver. Just nu är det mycket musik av Arvo Pärt. 

Hur skulle du själv beskriva din bildvärld? 
– Jag är mycket intresserad av färg. Jag är inte naturalist, men inte heller abstrakt. Jag ligger väl någonstans mittemellan. Jag vet inte varför. Jag kom dit.  
Susanne Henriques jobbar gärna efter ett förutbestämt tema.
– Jag har t ex jobbat med ett tema kring vissna blommor. Det svarade mot en känsla av att det textila var vissnande. Men jag tänkte också på andra symboliska sätt, t ex för att något ska kunna leva måste något annat dö.

På utställningen i Vara visar hon flera verk på temat Knoppar. 
– Arbetsnamnet är ”knoppvävar”. Jag fotograferade knoppar. Och dissekerade och satt ihop dem fritt igen. Jag har också jobbat mycket med vatten. Det är ju en evighet och ett ögonblick på en gång. Jag visar 15 vävar. Det motsvarar 3 års heltidsarbete bara med vävningen.  
Som lärare och utövare står hon i nära kontakt med hur textilkonsten utvecklas. 
– Det har hänt så mycket inom textilkonsten de senaste åren. Nu blandar textilare som de vill. Jag har inga regler eller gränser, utan tar det jag behöver för mitt uttryck.

Framtida projekt? 
– Jag ska ha en större utställning i Stockholm. Då ska jag samarbeta med smeden Lars Larsson. Då ska jag dränka rosor i vatten. Det är ett symboliskt projekt om att dränka förgängligheten i evigheten. 

Till sist:
 - I mitt skapande måste jag lura mig att göra någonting utöver min kapacitet och förmåga. Och det är det som är det fantastiska. När det går bra väver bilden sig själv. Man närmar sig någonting som är större än sig själv.

BO BORG

 

 

091206
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst