MANNEN MED GULDSTÄMPLARNA SOM ÄLSKAR BLOMMOR
Blomsterkungen på Kungstorget – Ali från Bagdad

 

Ali med julrosor

 

Hans favoritblomma är den vita rosen. Rosor finns året om i Irak. På Kungstorget i Göteborg har han sin blomsterförsäljning sedan flera år tillbaka, praktiskt taget året om, varje dag, utom på söndagar. I början av december gör sig advent och julen alltmera påmind i sortimentet. Han lämnade sitt hemland då den irakiska armén anföll Iran 1984.

”Alis blommor” har blivit en institution liksom tidigare ”Gerds blommor” på torget i centrala stan. Han breder verkligen ut sig med sitt varierade utbud, som också är säsongsbetonat. Ännu i slutet av november är det ett hav av många sorters blommor och färger.
Det är snittblommor, krukväxter i olika stadier, kransar, lösa kvistar och julskyltnings-girlanger. Ali Saad Mahdi har ett växthus i Munkedal, där han odlar pelargoner och påskliljor, men köper kontinuerligt växter från olika handelsträdgårdar i Borås och Skåne. Ibland gör han också inköp i Partihallarna. Ädla, vackert vuxna granar och uttrycksfulla julbockar i granris är beställda från Danmark.

”Plockar du själv lingonris”? frågar jag. ”Nej, jag får inte gå ut i skogen. Då kommer polisen”, svarar han med dold erfarenhet. Ali köper av markägare i trakten. Han är driftig och kvalitetsmedveten, även när det gäller mossa.
Ali har 10 medarbetare, huvudsakligen från Arabvärlden i sin personal. Abdul och Nabil är ofta med honom på torget. De är också från Irak och har på ett par år lärt sig svenska så de klarar kundkontakterna. Servicen är viktig och kommunikationen effektiv. Artighetsfraserna piggar upp intresserade köpare. ”Välkommen!” hälsar de vänligt och mjukt -  inte så påträngande som pojkarna på Hötorget i Stockholm.
I Irak arbetade Abdul som bildäcksgrossist och Nabil var elektriker. Den senare visar mig på adventskransarna och talar om vilka han ”fixat” själv. Jag säger att jag tycker de är fina för materialblandningarna är väl balanserade: enris blandat med lingonris, gran, buxbom och cypress, järnek med röda band. Hjärtan har gjorts både i mossa och buxbom.

 
Nabil med buxbomshjärta

Ali lyfter en girlang i kungsgran, en korsning mellan nordisk gran och tall. Det är som inledningen till en strof  i Gilgamesheposet – hjälten som kämpar med ormen för att få behålla sina läkande örter. Han berättar att han hade en fabrik för maskiner i Irak innan kriget kom. ”Jag hade 32 anställda, en stor egendom och över ½ hektar mark. Allt är nu borta. ” Han tillverkade stämplar för guld och ädla metaller. – ” Min storebror, som också bor i Sverige är kvar i metallbranschen. Han köper och säljer järn internationellt”.
”Jag börjar i regel kl.7 på morgonen, kommer till Kungstorget omkring kl.9 och slutar ungefär kl.18”. Då är det redan mörkt och han har en strålkastare riktad mot försäljningsdisken.
Presenningar skyddar särskilt ömtåliga växter mot väder och vind.
Det blir allt grönare vid ”Alis blommor” med alla varianter av kransar och barrträd i olika storlekar. Mistlar ligger i en kartong.  Genom den stora ”metalltratten” slimmas granarna till en lätthanterlig form och blir överdragna med elastiskt plastnät.
Ali springer av och an, får samtal i mobilen. Han anförtror mig att han vill ha en stor blombild
fotoöverförd på en av sina transportbilar. ” Det vore fin reklam”, säger han.
Arbetet är mycket viktigt för honom.  – ”Det är viktigast”, poängterar han. ”När jag kom till Sverige gick jag två månader på socialbidrag och i skola. Så hittade jag jobb som medhjälpare i en blomsteraffär. Jag blev egen företagare 1992. Svenska språket är svårt, men den politiska situationen i Irak är värre”.
Han mycket bekymrad över de fördomar som råder mot Islam och att så många stämplas som terrorister. De frekventa bombdåden i Irak upprör till förtvivlan. Han vet heller inte ur länge hans medarbetare får stanna här i landet.
Det börjar bli riktigt mörkt och dags för uppbrott. En ung man kommer fram och talar intensivt med Alis personal. Han är från Tunisien och har arbetat fyra år för Ali.
Nu är han på väg hem för att gifta sig. De tar farväl med kramar och kyssar.
”Vad saknar du mest från ditt hemland”, frågar jag Ali. ”Mitt kontor, min släkt och festerna,” svarar han. Ali talar om sin trädgård, där han odlade blommor, oliver, dadlar, fikon, små ekologiska bananer och andra frukter. Han jobbade mycket själv, men en dag i veckan fick han hjälp av en trädgårdsmästare. ”Blommor är mitt liv”, säger han. Tanken slår mig - kultur betyder odling och ”paradis” kommer av ett gammalt persiskt ord för trädgård - odlad ibland ingärdad mark.
I nära en månad har jag ofta besökt Ali och hans blomsterförsäljning och glatt mig åt hans urval av liljor, krysantemum, mycket fräscha monsterablad, rosor, lejongap, videkvistar, blåbärsris, tulpaner, amaryllis i kruka och avskurna, cyklamen, julrosor, hyacinter, murgröna, hortensia och kvistar med orangeröda bär (ilex). Och detta ännu i slutet av november!
Till Lucia har också de färggranna primulorna, som många förknippar med våren satts fram. I växthuset gror lökar av pärlhyacinter och påskliljor. Vid veckoslutet 18-20 december firar
de det islamska Nyåret. ”Då blir de fest med familjer och vänner, mycket god mat, men inga blomsterdekorationer”, berättar Ali medan han står och binder buxbomskransar, utan handskar. Det är han mycket stolt över, särskilt de sticksiga av enris, som är täta och hårda som bildäck.

MARIANNE ERIKSON

 
 

100130
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst