GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



SAMMA KRAFT SOM I FORSEN
 
Det gamla Mölndal genom Magnus Graméns ögon
 
 

Vad sägs om att bli vägledd av en konstnär på en rundvandring genom det gamla Mölndal?

Magnus Graméns projekt Via Satellit är en förening av målning, foto, musik och film. Den skildrar Mölndal med den gamla kvarnbyns fors som utgångspunkt.

 

Utställningen är ett beställningsjobb åt museet men det har inte inneburit några begränsningar.

– Jag har haft total konstnärlig frihet.

Magnus Gramén bor inte i Mölndal men har starka kopplingar dit. Hans morföräldrar bodde där och under många år hade han sin ateljé i den ombyggda strumpfabriken.
Namnet Via Satellit kommer av ett inslaget som heter digitalguiden. Det är en rundtur i gamla Mölndal, guidad via en handdator med inbyggt navigationssystem.

– Museet har redan en guidad tur som är historiskt korrekt. Nu ville de ha en tur med en konstnärs perspektiv.

Besökaren får handdatorn med sig ut och vid särskilt angivna platser visas Magnus Graméns filmer. Vid en bro över forsen ser vi blåa sländor över vattnet parat med ljudeffekter av snurrande rotorblad. Tanken är att sländorna ska påminna om polishelikoptrar.

På ett annat ställe startar en film där gatan man står på gradvis skiftar från 1930-tals miljö till modern tid. Magnus Gramén har tagit en gammal bild på två personer och dubbelexponerat den med en nytagen bild som efterliknar den gamla.
– Jag kände att jag ville vara i den där gamla miljön.

Att blanda ihop nu och då är ett kärt tema för Magnus Gramén.

– Jag tycker om anakronismer, för jag tycker det ligger en sanning i det. Man lever inte i ett absolut nu. Samtidigt som du går på en gata kan den gatan framkalla bilder från när du gick där som barn.

Tidsblandningen går igen lite i oljemålningarna och fotokollagen som också finns på utställningen.

En filmupptagning av uruppförandet av en konsert med livejazz och dans under vernissagen blev en del av videoverket Fria krafter, som visas på tre skärmar.
Film med dans och bilder av forsen i kvarnbyn flankeras av basisten och saxofonisten (den ödmjuka konstnären på trummor håller sig själv i bakgrunden).

– Jag jämför musiken med forsen. Det är samma kraft. Det finns flöden inom människan som man kan släppa fria. Men man måste samtidigt tämja dem, det är det industrierna har gjort med forsen.

 
 

Om det finns en viss anstrykning av vemodighet i Magnus Graméns utställning kan det bero på att Mölndals sista riktiga pappersfabrik har lämnat staden.

– Jag tycker det är tråkigt. Den här lukten av papyrus som jag tycker om finns inte längre kvar; Mölndals parfym, som jag kallar den. Att fabrikerna är borta finns med i utställningen men på ett väldigt abstrakt sätt.

I en av oljemålningarna är forsen avbildad med räta linjer som ska föra tanken till pappersfabrikens rullande band påtaglig är industridöden i ett av fotomontagen. Den visar en gigantisk robot på väg ut ur ett gammalt Mölndal.

– Den hade jag nog inte gjort annars.

 
 
 
MAX JERNECK
 
Fotnot. I konserten på vernissagen: Jonny Wartel, tenorsaxofon, Peter Jansson, bas och Magnus Gramén, trummor. Josefin Kylén Collins, dans.