Klas Parknäs
Målningar


EN KONSTNÄR SOM HAR HITTAT HEM
 
Klas Parknäs använder sig av sin omdömeslöshet
 

Klas Parknäs är konstnären som har hittat hem i sitt måleri. Platsen i hans liv är densamma som den källa som han måste hålla öppen för att ständigt låta måleriet bli en ingång till honom själv, för att förbli igenkänd av sig själv.

Hans lätt naivistiska konstuttryck kan samtidigt, i sin särpräglade bildkomposition, påminna om så olika konstnärstemperament som de österrikiska målarna Gustav Klimt eller Hundertwasser. Ibland tar sagan plats i ett ikonliknande måleri.

– Jag tror nog att jag hellre går på inspiration än på influens, säger Klas Parknäs med ett kort skratt. Mitt måleri är inspirerat av liv och relationer och växande, men också av metafysiska frågeställningar. Inspiration är min spirit, ler han på sitt, sällsamt medvetna, ordlekande sätt.

Många av hans målningar kan ge ett textilt intryck, ett textiltryckeri har också uppmanat honom att skissa på dukar och gardiner, men det har ännu inte blivit av.

– En kvinnlig textilkonstnär har flyttat in i mig, det finns en ny mottaglighet här inne, ler han och pekar på sig själv. Inspiration har inget kön, jag har istället fått lära mig att bejaka dess överraskande skönhet, och tror att jag har börjat lämna gamla schabloner om mig själv bakom mig. Jag börjar finna barnets blick. Jag söker något slags oförställdhet eller omedelbarhet som jag ibland nästan snuddar vid, berättar Klas Parknäs.  

– Främst använder jag mig av min omdömeslöshet när jag målar, säger han med glimten i ögat. Omdömeslöshet är själva förutsättningen för inspiration. Samtidigt har jag varit klok nog att ge mig själv en vuxenlekplats där jag kan ägna mig åt att hitta mig själv. Men jag får inte alls lägga mig i processen, då får jag inte vara med längre och leka.  I avsevärt mycket högre grad är jag en finnare än en sökare, ler han.

– Jag får del av den skatt som det innebär att leva, konsten är ett avtryck av den pågående processen. Mitt arbete är det jag gör med mig själv som person, säger han litet allvarligare. Inspirationen är så sann, fri och vacker, att jag hela tiden behöver göra upp med den föreställning jag kallar min identitet. Ett ständigt mål är att vara lycklig istället för lyckad, säger han.

Mottot kan nog sägas vara genomgående för hans övriga liv, som den flitige och populäre föreläsare han blivit, för institutioner och företag, på temat: ”Lär dig vad du redan kan - om nybörjarskap för experter”! Han arrangerar ofta workshops som handlar om att öppna dess deltagare för en ny syn på begrepp som kreativitet, inspiration, begåvning, att vinna, undra och lära. En sådan går av stapeln den 4 februari på SoHo Village i Göteborg.

– Vi tränas sedan vi är små att bli experter på vad en yttre uppdragsgivare vill att vi ska göra. Att ta emot ett inre uppdrag, att hitta kreativitet och inspiration, förutsätter ett tillstånd av nybörjarskap, till och med en osäkerhet och en omdömeslöshet. Då är det möjligt att få hjälp att minnas tillstånd i oss själva som vi kan ha försummat, berättar han. Inspirationen påminner mig om vem jag är, inte den jag tror att jag måste vara.

– Jag föreläser i ett ämne som jag faktiskt inte vet något om, men jag har också lärt mig att hitta det jag inte letar efter; har haft en jobbig grej att göra upp med och då har detta slag av inre kunskap kommit väl till pass, säger Klas Parknäs.

Den har också resulterat i en bok, Tillvarataget, som nyligen tryckts i en andra upplaga. Så fort man slår upp första sidan får man sig genast en, för honom, typisk devis till livs, rubriken över skriftens första ord: Till varat taget. Tänkvärda ord vars poetiska bråddjup speglar något av konstnärens smärtsamt vunna erfarenheter.


Möjligen kan boken tjäna som ett facit till hans måleri, till dess lätt krypterade symbolvärld av former och formlösheter. Men mycket återstår fortfarande att läsa mellan raderna i bildkompositionernas lagrade nivåer och djupled. I Klas Parknäs målningar kan man utan vidare associera till en organisk värld av frön, kärnor och växtdelar, blandade med mer abstrakta formelement. 

– För ett år sedan ställde jag ut på Park Avenue Hotel. Folk från hela världen tittade på mina målningar. Reaktionerna var både mångtydiga och entydiga på en och samma gång, som om målningarnas symbolvärld var gemensam för betraktarna. Det var spännande att upptäcka att jag har lyckats gestalta en symbolik som funnits i snart sagt alla kulturer. Det är ju former som bara stiger ur mig, men jag har inte en susning om hur det går till. Undrar varifrån det egentligen kommer, säger han förundrat.

– Å andra sidan händer det också att folk ser olika saker. En mikrobiolog tolkade en av mina målningar som någonting snarlikt hans forskning. Jag använder mig inte av titlar för mina verk, jag ser det som ett övergrepp på betraktaren, vill inte låsa någons uppfattning på förhand eller låsa inspirationens magi. En tandläkare såg i en av mina målningar en högst speciell typ av tandhalssjukdom. Andra tycker sig se falliska former litet överallt. Jag kanske behöver skaffa mig en flickvän, avslutar Klas Parknäs med ett skratt.

ANDERS THURESSON       

 

 

 

 

 

 

                                                                                                    

 

 

 

 

 

 

 

100201
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst