Lisa Persson Baagöe
Målningar
Mariestads Konstförening
Vadbo Museum


FÖRKÄRLEK FÖR KOLET
 
Lisa Persson Baagöe arbetar med dämpade färger
 

Det är ett klassiskt och frejdigt måleri som fyller den stora salen på Vadsbo Museum. Det är bilder som fångat en detalj eller ett förbiilande ögonblick i flykten. Färgen är matt, liksom inåtvänd.  Den är ”grov”, nästan rå och det ger ibland en karaktär åt bilderna som är på en gång sträv och varm.  Motiven innehåller ofta människor, inte sällan barn.

 

– På Studio Q på Sockerbruket i Göteborg där jag jobbar, är det mycket barn, hundar och konst. Och det påverkar säkert motivvalet och känslan i bilderna.

 

– Annars har jag mitt föräldrahem i Hova, här i trakterna. Och jag tog studenten här i Mariestad 1991.

 

– Sen har det blivit en hel del konstutbildning, bl a på Österlensskolan och i Frankrike. Och jag har läst språk och bildvetenskap på universitetet.

 

Det här med konsten började på allvar med utbildningen på Österlen.

 


 

– Jag bodde i en liten stuga där, ägnade mig helt åt konsten. Och på den vägen är det.

 

Hon ägnar sig i huvudsak åt teckning och måleri. Kroppen återkommer som motiv.

 

– Jag hittar figurer i mina bilder. Även om jag försöker att låta bli. Det blir människor, kroppar, frysta ögonblick och moment i situationen. Förr gjorde jag nakenstudier. Men innehållsmässigt har jag gått från känslotillstånd till situationer.

 

– Det handlar ofta om folk som är på väg någonstans, när de är lediga en stund, på en strand eller en gräsmatta.

– Jag är nollställd inför varje målning, ändå återkommer min stil och mina motiv.

 

Hon när en speciell förkärlek för kolet och teckningen. Hon tecknar överallt och när som helst.

 

– Teckningen är viktigare för mig än färgen. Jag är särskilt förtjust i färger som ger kontraster... Och gärna en mörk konstrast. Det ger ett lugn och en tyngd åt bilderna.

 


 

– Jag experimenterar mycket med mina färger. Jag jobbar gärna med vattenbaserad oljefärg för den är miljövänlig. Och ”hemlagad” tempera är härligt att jobba med. Jag blandar mellan laserande och pastost. Målningen får gärna bli luftig i färgen. Mina färger är naturliga, inte naturtrogna. Men jag märker att det blir mer och fler färger i målningarna.

 

Hon jobbar i en dämpad färgskala.

 

– Jag tycker det är vackert med dämpade färger. Det är väl det där med ron igen. Men det får gärna brinna till litet. Men det måste alltid finnas litet kvar för ögat självt att fylla i. Då växer bilderna med tiden och med umgänget med dem.

 

Hur känner man igen dina bilder?

 

– Det är nog på färgen och teckningen. Jag lämnar kvar teckningen i målningen. Genom att jag inte vet vad jag ska göra när jag börjar tar jag en kreativ risk. Jag hoppas att litet av den spänningen blir kvar i den färdiga. Och att det om inte märks, så känns det nog att jag målar intuitivt och att måleriet är en stor befrielse för mig.

 

Influenser?

 

– Jag bryr mig inte så mycket om konsthistoria och annan konst. Olle Skagerfors är en stor förebild. Liksom Per Kirkeby förstås.

 

Stilen då?

 

– Jag målar inte så experimentellt utan står väl egentligen rätt stadigt i traditionen. Jag är inte naturalist eller kolorist. Jag är väl snarast expressionist. Det handlar mera om en personlig utveckling för mig. Inte om att förändra måleriets riktning.

 


 

De flesta målningarna på utställningen är från ungefär ett år tillbaka.

 

– Men jag har tagit med ett par äldre som visar på utvecklingen.

 

Senare är det bland annat konstrundan i Majorna i maj. Och en utställning på nyöppnade Galleri Långedrag i Göteborg.

 

– Och så ska jag jobba på Svalbard. Där ska jag bo i en gästateljé, träffa vänner och måla massor.

 

BO BORG

 


 
 
 

100204
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst