Lars Jonsson
"Ögonblick"
Målningar
Skövde Konsthall
13/2 - 18/4

SÖKER FÅGELNS SJÄL
 
Lars Jonsson vill fånga det flyktiga

 


Det är nästan så det kvittrar när man kommer in i Skövde konsthall. "Vi har fått pippi på småfåglar", sa en av museimännen förtjust. Och Skövde Konsthall liknar faktiskt just nu mera småfågelsavdelningen på en djurpark än en samtida konsthall. Det är fågelmåleriets Joe Labero, Lars Johansson som än en gång låter oss bedövas av sitt flyhänta akvarellmästerskap. Frågan är om ens ett ord som virtuos täcker in all den skicklighet som han lägger i daga, gång efter gång i sina habila fågelakvareller.

 

På den här utställningen visas bl a material som varit på turné i Tyskland.

 

Vem är han då, denne ovanliga hybrid mellan ornitolog och konstnär?

 

– Född 1952 i Farsta. Min mor var textilkonstnär och målade som ung. Också min far var väldigt konstintresserad. Jag gjorde faktiskt min första fågelmålning vid fyra års ålder. Redan i min tidiga barndom kom jag till Gotland, med sitt rika fågelliv, på somrarna. De positiva minnena bet sig kvar. 1976 köpte jag ett hus på södra Gotland och flyttade dit. Det finns ett rikt och intressant fågelliv på Gotlands stränder som drog mig dit.

 

– Jag sökte till konstakademin direkt efter gymnasiet. Jag har aldrig haft något annat jobb än konstnär. Akvarell blev tidigt mitt medium. Jag hade förebilder i konsten som Harald Wiberg och Gunnar Brusewitz. Bruno Liljefors är förstås en stor förebild.  Jag är väldigt intresserad av konst. Jag gillade de amerikanska expressionisterna på sjuttiotalet. Och fotorealismen förstås. Impressionismen gjorde också ett djupt intryck på mig. Och så var jag mycket intresserad av fåglar.

 


 

Under en lång tid på sjuttiotalet ägnade han sig åt att skriva och illustrera fälthandböcker i ornitologi.

– Vid den tiden var konst och naturavbildning långtifrån varandra. Men jag lärde mig mycket jag har nytta av som konstnär idag.

 

Vad handlar då dina bilder om?

 

– Jag försöker själv hela tiden förstå vad jag försöker göra. Jag får starka naturupplevelser jag vill förmedla. Det är roligt och spännande att se verkligheten växa fram på papperet.

 


 

Han målar mest i akvarell. Oöverträffad som fågelmålare tycker många, inte minst ornitologer.

– Akvarell för mig är ett sätt att försöka orkestrera slumpen. Vattnet, papperet och pigmenten har egna starka viljor. Det händer saker. Ibland får de hända. Ibland tar jag över och styr. Det finns något spontant i akvarell. Som om man var ett medium som också får signaler från sitt undermedvetna.

 

Akvarell verkar ju vara det svåraste konstnärliga mediet!?

 

- Det man kan är aldrig svårt. Men i akvarell måste man kunna vara en teknisk virtuos. Tekniken är oerhört viktig.

 


– 90 % av mina bilder är gjorda direkt inför motivet. Jag tar också många foton. Men jag behöver inte fotona när jag målar. Det händer någonting speciellt och äkta när man målar inför och efter naturen. Svårt att säga vad det är, men det är viktigt. Direktkontakten går inte att konstruera eller ersätta.

 

Hur ser du på naturmåleriet av idag?

 

– Mycket av naturmåleriet är tråkigt. Det saknas ett personligt uttryck. Man får inte kontakt med konstnären genom bilderna. Det blir opersonligt och därför trist.

 

Hur möter du själv de fallgroparna?

 

– Jag gör fågelporträtt. Jag vill åt den abstrakta upplevelse det kan vara att uppleva en fågel i naturen. På den här utställningen har jag en hel vägg med bilder av trutar. Den är ett exempel på hur manisk jag kan bli i tanken på fånga något i en fågels själ. Det mystiska som en fågel är. Och då kan en detalj för mycket göra att bilden dör.

 


 

Men hur föds dina bildidéer?

 

– Jag sitter i min folkabuss och tittar i min tubkikare med ett skissblock på ratten. Det finns ingen konstnärlig tanke. Jag är helt enkelt ute för att försöka fånga det jag upplever. Idéerna föds i skissen. Jag måste snabbt och direkt fånga ögonblicket och det speciella i stunden. man vet aldrig i skissandet när ett uttryck uppstår, när bilden blir spännande. Med den utgångspunkten blir skisser efter foton krystat och kasst.

– Jag vill att mina bilder ska vara en blandning mellan likhet och upplösning. Det handlar om en fågels närvaro och förtätning i stunden. Stunden måste finna med. Och närvaro är helt centralt.

– Jag vill fånga det flyktiga, det undflyende och bortflygande. Inte missa tillfälligheterna.

 


 

Ditt stilideal?

 

– Jag målar det jag ser och inte det jag vet. Barnett Newman var fågelskådare. Han sa att estetiken är för konstnären vad ornitologin är för fåglarna. Den uppfattningen känner jag mig delaktig i. Jag skiter i estetiken. Fåglarna flyger och jag målar.

Särskilt den estetik som gäller och är på modet vill jag inte följa. Men jag vill förstås vara en del av min tid.

– Tittar man på trutar i tio år kommer en ny dimension fram, och jag måste ju ta mitt kall till the bitter end. Jag har inget mål, men arbetet föder mål.

 

Din egen stil?

 

– Man känner igen min stil. Den beskrivs kanske bäst med ord som snabbhet, skicklighet, naturlikhet. Många pekar också på att bildernas tillkomst verkar så lätt, så ”effortless”. Bilderna är berättande och handlar om människans möte med naturen.

 

Du har gett ut många böcker?

 

– Jag gillar vackra konstböcker. Och jag har gett ut många med mina bilder. I en bok kan man ta fram sammanhang och helheter.

 

Handlar dina bilder om tro eller naturbesjälning?

 

– Jag är intresserad av trosfrågor. Men min konst handlar inte om det. Men ibland, i intensivt naturbetraktande, känner jag mig upplöst och som en del av naturen.

 


 

Naturengagemang?

 

– Mina bilder handlar om den positiva naturkänslan. Det är grunden för att rädda naturen. Jag kan inte göra mer politik än så på ett ärligt och övertygande sätt.

 

Filosofi?

 

- Alla levande varelser har en minsta gemensam nämnare. Vi upplever ljus och tolkar rörelse på samma sätt över tid. Det primitiva arvet styr våra känslor. Konsten och skönheten är ett uttryck för verkligheten.

 

Vad händer i den närmaste framtiden?

 

– Jag ska ha en utställning på Kulturhuset i Stockholm med naturfotografen Brutus Österling.

 

 BO BORG

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

100302
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst