Mats Rydstern
Målningar
Galleri Aveny
13/3 - 28/3


LEKER MED MÅLERIETS KONVENTIONER
 
Med faiblesse för silvrets glansdagrar

 

Mats Rydsterns traditionsbundna måleri öppnar sig för blicken i ett slags långt dragen och mycket saklig belysning, i ett nästintill superrealistiskt ljus. Hans holländskt inspirerade 1600-talsmåleri spetsas ofta av en vardaglig sinnlighet, parad med detaljtrogen precision. På så vis lyckas han samtidigt i sitt uttryck att belysa något av den traditionella målerikonventionens kvaliteter.

– Jag tycker själv att jag är väldigt traditionell, ler Mats Rydstern. Men jag har lika ofta lust att testa något nytt, att kolla var jag står. Förr sökte jag ljuset i mer abstrakta former men mitt måleri har med tiden blivit mer och mer naturalistiskt, men jag målar alltid ljuset. Ibland vill jag ge motivet en blå eller gul bakgrund, jag jobbar mycket med starka färgkontraster.

– Ofta koncentrerar jag mig på en viss huvudklang i färgen, tillägger han.

Stoffmåleriet i flera av hans målningar tyder på en särpräglad faiblesse för glansdagrarna i silvrets, kopparns, porslinets eller emaljens strukturer, betraktade i olika ljus. Han ställer ofta fram föremålen i en åskådlig rad, och låter ljuset forma ytornas olikheter.

– Jag skissar alltid och använder mig ofta av Photoshop för att klippa och klistra med olika bakgrunder, ägnar mycket tid åt mina fotografiska bilder i datorn. Däremot målar jag aldrig från dem, det blir alldeles för statiskt och ointressant. Upplevelsens atmosfär finns kvar i minnet, att plocka fram när jag börjar jobba. Förr stod jag ofta ute i naturen med staffliet, jag började egentligen som ren friluftsmålare.

I Alvar Aaltos berömda, lätt fördubblade, glasvas står, i en framträdande målning, en grupp vita nejlikor; blommorna lyser till i skarpt vitt mot bakgrundens mörka rymd.

– Här har jag för en gångs skull gjort en målning där motivet framställts som större än det är i verkligheten, förklarar Mats Rydstern. Den är också mer dämpad i färgerna än de andra, säger han. Jag leker litet med det där att måla ett nytt föremål i ett gammalt maner, en liten ”twist” a la David Hockney, ler han litet förnöjt.

– Men mitt måleri börjar helt klart dra mer åt det realistiska hållet, säger han. Jag har sedan en tid arbetat en hel del med porträttmåleri, en nisch för sig som har fött en detaljtrogenhet som gett genklang i mitt vanliga måleri. Samtidigt skapar porträttmåleriet en känsla av att komma än närmare personen/motivet. Det är ju också en nödvändighet för att göra den person man målar större rättvisa. Personligheten sitter ju inte bara i det yttre, säger Mats Rydstern. Det är viktigt att lära känna den man ska porträttera, åtminstone litet grand.

I ett par av hans målningar står ett fönster antingen på glänt mot en trädgård om kvällen eller öppnat på vid gavel mot ett solmättat italienskt landskap. Båda verkar också fånga något av temperaturen utomhus.

– Ja, säger han och nickar instämmande. Det är väldigt roligt att försöka fånga värmen eller svalkan i ett motiv. I kvällsbilden har jag använt mig av en otroligt blå färg som jag nästan aldrig brukar använda, monastralblått, den har en nästintill giftig ton som drar mot grönt. Men det fungerar faktiskt, egendomligt nog, ler Mats Rydstern.

– Det är väldigt spännande med dagens olika ljus, säger han. Jag har längtat efter att måla snö i varierande ljusförhållanden, det är inspirerande; det finns en myckenhet av fina effekter att ta vara på. Förr jobbade jag ofta ute i landskapet, men man kommer ifrån vissa arbetsmetoder. Det är viktigare att återskapa en känsla, än en absolut likhet. Under en lång tid har jag nu varit på olika platser och fotograferat snö. Så nu vet jag vad jag kommer att arbeta med i sommar! Att måla snö kan nog bli en svalkande sysselsättning om vi får en varm och torr sommar i år, skrattar han.

ANDERS THURESSON

 

 

 

  

 

 

   

 

 

 

   

 

 

 

 

    

 

 

100315
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst