Jenny Eriksson
Westergötaland del 1
Galleri Rotor, Göteborg

RUMSLIGT MÅLERI I EXPANDERANDE FÄLT
 
Jenny Eriksson bygger sina målningar


Det märkliga och mäktiga verk Jenny Eriksson visar på Galleri Rotor är hennes utställning som avgångsstudent på Valands femåriga program i fri konst. När hon är klar är hon magister i konst.

” Fil konstnär”. Skrattar hon.

– Sista året på Valands konsthögskola går mot sitt slut. Som mitt magisterarbete visar jag ett exempel på det rumsliga måleri i ett expanderande fält som jag jobbat med.  Jag har samlat material som bär en färg och har en yta som fungerar tillsammans. Och jag har gett helheten ett måleriskt sammanhang.

– Westragötaland är ett övergripande namn på en serie målningar jag jobbat med en tid. Och nr 1 som jag visar här är mitt examensarbete. Nr 2 kommer att vara min del av Valands masterutställning som kommer att visas på Göteborgs konsthall 7-23 maj.

– Det kan sägas vara ett rumsligt måleri, eller säg en målerisk scenografi. Själv ser jag det som en målning. Jag har samlat material som dekorfilm, MDF, en motorhuv, skruvar och muttrar. Jag bygger mina målningar.

Verket heter Westragötaland 1?

– Jag är ju själv västgöte från Mariestad. Så jag vill formulera min berättelse. Jag jobbar med material de flesta känner till och har en erfarenhet av. Jag vill att mina verk ska vara öppna för andra människor att kommunicera med.

Arbetssätt?

– Jag arbetar både mycket kontrollerat och intuitivt. Materialet får bygga sig tillsammans med mig och rummet. Parallellt jobbar jag med föreläsningar som ett slags performance. Än så länge är det parallella spår. Jag gör bl a en föreläsningsserie med Sensus. Den handlar om hur drömmar och kreativitet kan bli ett sätt att ta sig ur utanförskap.

Vad handlar Westragötaland 1 om?

– Jag ser det som en berättelse. Jag berättar genom att samla och kombinera ett urval av funna föremål. Dokumenterandet blir en viktig del i uttrycket.  Alla material får ta med sig den historia de själva är laddade med. Och jag har ställt dem samman så att det blir en historia om en plats och ett landskap. En kartläggning vid en viss tid. Det handlar om ramar och gränser. Jag tänker mycket på hierarkier. Mina verk speglar min upplevelse av samhället. Det handlar också om att läsa med kroppen

– Mina verk är inte svar på någon fråga. De gör plats i stället för att bekräfta plats.

Ofta finns det en intensiv gul färg i dina verk?

– Jag jobbar med gult sedan drygt tio år. Det ger ljus och energi. Och det är ett fint sätt att ta plats i rummet. Vi är ju så översmetade med bilder i vardagen, så jag känner att den gula färgen blir en frizon som lämnar plats. Med det starka gula kommer mina verk att både ta och lämna plats.

– Jag tycker om den kroppsliga upplevelsen av den gula färgen som laddar en.

Dina verk är ofta gjorda speciellt för det rum de visas i?

– Visst. Jag vill att rummets detaljer och proportioner ska ingå i verket. Så går t ex målningen ända upp till taket. Jag pusslar ihop verk och rum. Alla mått utgår från rummets mått mätta med mitt ögonmått och min kroppskänsla.

Symbolik?

– Jag tänker inte i vedertagna symboler. Jag vill frikoppla mina bilddelar från historia och tradition från för att vara fri att bygga en ny bild. Allt material bär en historia. Därför låter jag dess egen karaktär vara kvar. Sedan händer det saker i sammanställningen.

Influenser?

-          Jag intresserar mig för Jessica Stockholder, mera ett enskilt verk än hela konstnärskapet.

Vad händer härnäst?

– Jag kommer att disponera halva Konsthall Stallet för att presentera mitt bidrag till utställningen Art, speed and design. Då skrivs ännu ett kapitel i min konstnärsberättelse om Westragötaland. För tillfället har jag släppt tavelspåret. Jag ska jobba med material jag hittat på skroten.

 

Till sist.

– Jag försöker prata och fråga och får frågetecken till svar. Men jag vill hålla mitt fokus. Jag värnar hårt om min arbetsglädje.

– Mina verk får vara svårtolkade. Betydelsen kommer.

BO BORG

 

 

 

 
 
 

100329
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst