Konsthantverksstafett nr.7:
Emma Ströde, skulpturer
Röhsska museet
27/3 - 25/4


BRONSAPAN LÄR OSS INTEGRITET
 
Figurer som får vara hur arga som helst
 

 

Emma Ströde låter en bronsapa ställa frågor om vad det är att vara människa. Hennes figurer är lustiga och fantasifulla. De får uttrycka det som vi människor kanske alltför ofta håller inom oss.

 

Röhsska museet har köpt in den arga apan som står på en solvarm svamp och sträcker ut tungan med händerna framför skrevet.

 

Det är en av sju skulpturer som ingår i Emma Strödes utställning på designmuseet. Själv är hon den sjunde utställaren i konsthantverksstafetten och har valts ut av den tidigare utställaren Jonathan Josefsson.

 


 

– Jag gillar verkligen Emma Strödes grejer. Om det inte hade varit för stafetten hade jag kanske aldrig sett hennes skulpturer. De är en romantisk stil, som plockar upp och utvecklar istället för att försöka komma bort från det som var tidigare, säger museichefen Ted Hesselbom.

 

Iden till stafetten föddes då museets receptionist och tillika keramikern Åse Törnqvist fick i uppdrag att kartlägga nutida konsthantverkare och designers i Göteborg. Den förste utställaren fick välja nästa, sedan har det rullat på. Ted Hesselbom ser ingen anledning att avbryta stafetten. Han tycker att utvecklingen är spännande och säger att den finns kvar åtminstone under hans chefsperiod. Något som Emma Ströde uppskattar.

 

– Det är ovanligt att ett museum släpper ansvaret över ett utställningsutrymme. Att överlåta det valet åt konstutövarna själva känns generöst och nytänkande. Det skapar oförutsägbara möjligheter och situationer som i sig kan vara skapande och kreativa säger Emma Ströde som valt en murare som nästa utställare.

 

Emma Ströde har svårt för färdiga värderingsskalor. Hon ser sina uttrycksfulla figurer som en del av en saga eller berättelse, men de finns också för att skapa rum för integritet. Hennes bronsfigurer får vara hur arga som helst och se ut hur de vill. Hon har valt att nästan enbart göra djur, de behöver inte följa människors sociala spelregler och deras uttryck blir naknare.

 

– Det finns också ett allvar i det jag gör. Jag vill skapa ett utrymme där jag kan bestämma mina egna normer och fundera på vad det är att vara människa.

 


 

Emma Ströde tycker att all information, från media och människors åsikter och värderingar, kan vara svårt att förhålla sig till. Skulpterandet hjälper henne att hålla ihop integriteten och slippa värdera sig själv utifrån andras värderingsskalor.

 

– Det är bäst om man kan mötas utan att det spelar någon roll vilken social status man har, om ens ben är korta eller långa eller om ens näsa ser ut som en squash. Mina figurer kan se ut hur de vill utan att de påverkar deras självkänsla det minsta.

 

Emma Ströde tycker att det är svårt att veta hur mycket av henne själv som syns i det hon gör. Vilka intryck som lyser igenom. Inspirationen kommer ofta från ett oväntat håll, hon gillar Sandman i superhjälteserien Spindelmannen och plockar idéer från den animerade skogen i filmen Avatar.

 

– När jag var i Indien tittade vi på stenskulpturer i ett gammalt tempel. De var jättehäftiga men det som inspirerade mig mest var alla apor. De kunde vara så komiska, söta och elaka. De lever ut utan att censurera sig.

 


 

I Marocko blev hon inspirerad av badhusen som var klädda i keramikmosaik. Det var badhusen hon hade i tankarna när hon gjorde sin egen mosaik, även om den var i glas och inte alls såg likadan ut.

Hon bygger upp formerna med hönsnät och betong. Glasbitarna satte hon fast med sättmassa och fogar sedan med grå eller svart fogmassa. Två förskolor har köpt in större verk, varav en med glasmosaik.

 

Det går betydligt snabbare att jobba med betongen än den traditionella bronsgjutningen som hon använder för de små figurerna. Då börjar hon med att skulptera ut en vaxfigur, sedan får den ett skal av brännbart material. I ugnen smälter vaxet ut och kvar blir en gjutform som tål över tusen graders värme från det flytande bronset.

 


 

Figurkunnandet kommer delvis från en rysk skulptör som hon återvänt till flera gånger. Konstutbildningar i Ryssland ställer väldigt höga krav på studenterna. Det är inte ovanligt med flera års modellstudier och lektioner sex dagar i veckan. Emma Ströde har bara varit där under kortare perioder men har ändå lagt märke till skillnaden.

 

– Det var väldigt mycket modellstudier, skulptören jag var elev hos visste precis vad som var rätt och fel sätt att göra en studie på. Hans rätt och fel gick inte i linje med vad jag lärt mig i Göteborg. Det blev tydligt att de estetiska idealen är subjektiva och att de hänger ihop med den omgivande kulturen, även i ett så smalt ämne som modellstudier.

 

En period studerade hon design i Paris. Det fungerade inte alls.

– Vi skulle göra parfymflaskor och jag kunde inte ta det på allvar. Då måste man utgå från företaget och vad de vill. Det blir för begränsat, för mig är grunden det viktiga, vad jag vill uttrycka.

 

MIRIAM LÖWENSTEIN

 

 

 

100410
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst