Martin Hansson
Skulptur
Konsthallen, Vadsbo museum
Mariestad
19/4 - 25/4

FÅGLARNA FASTNAR I MIG
 
Martin Hansson berättar med ytans struktur
 

Martin Hansson har hittat ett uttryck där hans intresse för naturen möter hans konstintresse. Han gör djurskulpturer, mest fåglar i lera. Han har med åren arbetat fram en imponerande skicklighet.  Han är just nu aktuell med en utställning på Konsthallen Stallet på Vadsbo Museum i Mariestad arrangerad av Mariestads Konstförening.

– Det är roligt att komma tillbaka hit. Jag hade min egentliga separatutställningsdebut här 1990.

– Jag bor och är verksam med Husaby som bas sedan tjugo år.

Han har tidigare kombinerat sitt konstnärskap med ett arbete som vårdare av narkotikamissbrukare.

– Men sedan 2009 är jag skulptör och bronsgjutare på heltid. Förutom mina egna arbeten gjuter jag åt konstnärerna Andreas Eriksson och Bianca Maria Barmen. Gjutandet ger bra lönsamhet jämfört med mina egna fåglar som tar så lång tid att göra.

På den här utställningen visar han många arktiska fåglar.

– Jag tycker om fåglarnas form. De formas av sina miljöer. Jag gillar att försöka få liv i en sluten form. Och att få fram mjukheten i ett hårt material.

– För mig fungerar det bäst i ett keramiskt material. Jag jobbar med svart och vitt på ett sätt att färgernas möte blir en form i formen. Och så är det spelet mellan det konkava och det konvexa som blir spännande.

– Det är ingen status att göra keramikfåglar. Det är nog längst ner på konstskalan. Men jag tycker om det för att jag får jobba med färg och form och yta. Och jag kan berätta med ytans struktur.

Leran?

– Lera är ett plastiskt material.  Jag kan forma det till både låg tung tyngdpunkt och en uppåtsträvande form. Men jag är inte intresserad av att göra uppstoppade fåglar i lera. Jag är intresserad av form.

Det finns många arter på utställningen, var med sin särart och karaktär.

– Här finns alka, tordmule, sillgrissla, alkekung, lunnefågel och tobisgrissla. Alkorna kallas norra halvklotets pingviner. Men de kan flyga.

Hur jobbar du?

– Jag vill inte fastna i ett pillande när jag jobbar. För mig handlar det mer om att se en rörelse än att se en detalj. Jag vill åt karaktären. Jag skulle kunna göra samma formspel helt abstrakt. Men det intresserar mig inte. Jag vill hitta punkten där fågel och skulptur möts på lika villkor.

– Jag gör aldrig småfåglar. Det måste vara en viss storlek för att passa handen. Jag använder aldrig verktyg. Möjligen kan jag ta baksidan på en spik för att forma ett öga. Jag använder inte heller någon glasyr. Bara svart och vitt. Och det är viktigt att färgen varken är för stark eller för svag. För det svarta blir järnoxid på stengodslera bra.

Hur fångar du dina motiv?

– Fåglarna fastnar i mig. Jag minns alltid var jag sett en fågel. Jag jobbar som sagt med ett formspel. Men fågeln gör det tydligare. Jag har det av naturen att jag behöver det för mitt skapande. Jag lägger inte in mänskliga egenskaper i mina fåglar när jag gör dem. Men efteråt ser jag karaktärer och känslor. Jag utnyttjar lerans plasticitet för att få ett spel mellan sträcka ut och dra ihop det plastiska i leran.

Det ser svårt ut, på gränsen till omöjligt.

– Det är aldrig svårt. Men alltid lustfyllt.

Efter utställningen?

– Jag ska börja med två utsmyckningar i brons till rättspsykiatriska kliniken i Göteborg. Det är djurmotiv i brons.

BO BORG

 

 

 

 

 

100411
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst