Galleri Solhem i Solhemsdalen
20 år med Solhem
 
”Skapandet är drivkraften”
 
 
 

 Solhem i Solhemsdalen.  Det låter nästan som ur en bok av Astrid Lindgren.  Den gamla gården med bostadshus i vitt och röd ladugårdslänga, där kossorna ersatts av en modern keramikverkstad samt konstgalleri, formar fortsatt bilden av lantlig idyll. Här, intill E6 strax norr om Rabbalshede, pulserar en verksamhet som inte körts över av det segdragna motorvägsbygget.  Om något kan kallas organiskt växande livsprojekt så är det detta.
I sommar firar makarna Jenny och Joakim Arthur 20 år med eget krukmakeri. Hur det ska märkas är ännu lite osäkert. Det kanske visar sig först den 14 juli när det är dags.

 
   
  Konsten att forma kärl av lera torde höra till människans allra äldsta hantverk.  Det var för att förkovra sig i detta uråldriga hantverk och i formgivning som Jenny och Joakim träffades på Capellagården på Öland året 1986.  De fortsatte som praktikanter och anställda något år hos hovleverantören Paradis Verkstaden, också på Öland.  Det visade sig snart att de inte bara hade samma intresse utan också samma mål.  Tankarna på ett eget paradisprojekt väcktes, men det skulle vara i Bohuslän.  
– Vi längtade tillbaka till Västkusten, säger de med en mun.
Och inte lät de sig nedslås av olyckskorparnas ”det kommer aldrig att gå. Det finns inte någon tradition i Bohuslän”.
– Men vi visste precis hur vi ville ha det. Och vi visste att det handlade om läget.
Så på senhösten 1989, innan bankkrisen var ett faktum, kunde de köpa gården Solhem efter Joakims mormor och morfar. På det följde år av hårt arbete för att förvandla en slumrande och medfaren lada till en funktionell keramikverkstad med utställningshall och butik och allt vad därtill krävs, allt medan en första kollektion skapades i källaren på bostadshuset.
– Vi började med en ljuslykta. Folk älskar ljuslyktor, lärde vi oss.  De är lätta att ge bort och man behöver bara köpa en, säger Jenny.
Därefter kom muggen, som nu finns i lite olika former, storlekar och färger. Då och då också med någon mer eller mindre spontan dekor.

– I början var vi inställda på att behöva ta jobb vid sidan om för att klara oss. Men det blev aldrig så och vi har klarat oss ändå, säger Jenny.
Efter tre år var livsprojektet också utökat med de två barnen Filip och Anna.  Att det emellanåt handlat om att vända på slantarna för att få det hela att rulla vidare kommenterar Joakim med ett skratt och ett ”det gäller att gilla havregrynsgröt”.
Till de senare framgångarna i produktfloran hör dels en kanna med två pipar och två handtag, en idé som väckts av att sonen Filip är vänsterhänt men också för att göra det lättare att räcka en kanna med mjölk eller sås vidare.  Den senaste storsäljaren är en saltströare eller snarare saltskakare efter en förebild de funnit på Kreta. Den illustrerar, menar Joakim, det värde som saltet haft och vikten av att kunna hålla det torrt. Modellen lär ha anor sedan antiken.

Sedan 1994 har Solhem också fungerat som konstgalleri och till sommaren 2011 är det tänkt att den verksamheten ska utökas med ännu en hall i en lada som blivit byte i förhandlandet med Vägverket i samband med vägbygget.  Ännu våren 2010 är den del av motorvägen som passerar Solhem inte öppnad men lär så bli den 12 juni.
– Vi får se hur det blir här då. Det har varit mycket oroligt och fram och tillbaka under byggtiden och en period sjönk försäljningen men det blev bra igen när vi fick bron, säger Joakim, som ändå tycker att samarbetet med Vägverket fungerat bra.
Att kunna erbjuda ännu mer plats för konstutställningar ser både han och Jenny fram emot.
Behovet i Bohuslän är stort, påpekar de, och har inte precis blivit mindre av att både Bohusgalleriet och Konstfrämjandet i Uddevalla upphört.
Har det då alltid gått att hålla sams med privatliv och arbete så sammansvetsat? Svaret blir:
– Det är inte alla som får välja sin arbetskompis.  Klart att vi kan bli osams då och då men vi är alltid eniga om det som är väsentligt.  För oss båda är det skapandet som är drivkraften.
Britt Nordberg
 
    [Text]
     
     

 

 
 

 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst