Kulturhuset Kajutan i Henån
Form färg fantasi
 
Thina Segerström och Marie Falksten
 


 


 


  Skog av Marie Falksten

Var och en med känsla för form och material och dessutom med lust att släppa lös fantasin inför ett färgstarkt, berättande och associationsrikt måleri kan räkna med ett berikande besök på Kulturhuset Kajutan i Henån på Orust fram till 3 juni.
Thina Segerström och Marie Falksten svarar för en utställning rik på dimensioner och som tar vara på rummets möjligheter.  I båda konstnärernas verk kan man se en logisk utveckling i  sedan länge etablerade stilar baserade på mångårigt och konsekvent arbete med å ena sidan brons och granit å den andra olja och grafik.
 
 
Fågel i brons av Thina Segerström
   
 
Marie Falksten ger i framför allt sina oljemålningar intryck av att arbeta impulsivt och bejaka infallen.
-Fast jag funderar jättemycket underhand och ställer färger mot varandra, säger hon under en vandring längs väggarna och fortsätter:
-Ofta blir det berättelser som man mycket väl kan förstå men för mig är det framför allt färg och form jag arbetar med. Det blir kanske något som jag hoppas är fullt av associationer. Jag kan se på en bild många gånger och hela tiden upptäcka nya saker.
Marie Falkstens långa utbildning på bland annat Konsthögskolan och Dramatiska Institutet i Stockholm inleddes med ett par år på konsthögskola i Jerusalem. Intresset för andra kulturer och andra landskap avslöjar sig i hennes bildvärld där mötet mellan nordiskt och sydländskt skapar spänning. Så kan man överst i en liten målning av en ensam älg med sökande blick i ett ökenlikt landskap finna tre små vita kameler i karavan som genom det lilla formatet signalerar stort avstånd. På ytan däremellan ser vi två blå skepnader som för tankarna till beslöjade kvinnor.
Älgen är till skillnad från motivet i övrigt strikt naturalistiskt målad. Det gäller också i andra bilder där djur uppträder – en hare, en räv, en örn, en ren. Med detaljskärpa i penselföringen framställer hon dessa djur som en egendomlig kontrast till bildens i övrigt mer impressionistiska och energiska penseldrag.  Bara i ett fall, i bilden Vattenströmmar, finns samma porträtterande ambition också i bilden av en människa, om än bara huvudet.  I övrigt är människor snarare naivistiskt markerade som form, särskilt markant i den ljusintensiva bilden Skog. Både den och bilden Vattenströmmar associerar alldeles särskilt till sagans världar med sina magiska landskap.
Det står helt klart att Falksten inte målar motiv från omvärlden utan att hennes bildberättelser växer fram inifrån ur egna tankar och kanske drömmar.  Ett huvud eller två som sticker upp ur vatten eller sand kan också bli till en fördjupad metafor för myten om anodos, om födelse och uppstigande ur jorden.
 I hennes största och enda titellösa målning frångår hon den koloristiska färgskalan för att med bruna nyanser skulptera fram ett dramatiskt klipplandskap som med sina ikonografiska detaljer närmar sig surrealismen. I en målning som Sandslott I kan man tänka sig en strand med en ensam husform, kanske en badhytt. Denna målnings placering kan uppfattas som en kommentar till Thina Segerströms skulptur ”Hus” på ett podium framför.  Och det ligger nära till hands att läsa in husets symboliska betydelse som den stora beskyddande modern.
 
 
Vattenströmmar av Marie Falksten
   
 
Thina Segerström visar totalt elva skulpturer i brons och granit och i något så ovanligt för henne som en tudelad sensuellt smekvänlig skulptur i carraramarmor.  Också hennes verk känns igen på det tydliga personliga uttrycket, det säkra hantverket,  kopplat till en stark konstnärlig integritet. Övergången till brons skedde en gång i tiden från keramiken och motivkretsen följde med från målade motiv till tredimensionella miniatyrer som talar monumentalitet. På senare tid har också de geometriska huskropparna fått sällskap av mer organiska former som fåglar och märkliga båtar i brons samt några minimalistiska huvuden skulpterade i granit.
På frågan hur man som konstnär förhåller sig till den trendkänslighet som tycks styra samtidskonsten svarar hon.
-Jag tror det är viktigt att arbeta med det man känner är rätt, men det kan finnas en rädsla och osäkerhet hos dem som är väldigt känsliga. Blir det för mycket trender får man nästan kämpa emot. Det kommer också från kultureliten att kulturen ska vara aktivitetsberikande.
Här i Västra Götaland handlar det mycket om att konsten ska ge upplevelse och vara nyttig. Det märker jag på att det kommer inbjudan till seminarier där det sitter folk med bra lön som i dagar diskuterar kultur.
Hon hänvisar till ett tal hon hört av folkbildaren och f d kulturministern Bengt Göransson, som tyckte att dagens kulturliv, liksom hela samhället, lider av ”projektos”. Med det ska menas att allt mer pengar går till konsulter och ledare för olika projekt på konstens områden medan allt mindre tycks bli över till de konstnärligt skapande.
-Inte har vi råd att sitta i dagar och prata utan att få betalt. Vi måste ju arbeta med vårt.
Både Falksten och Segerström visar också bilder i olika grafiska tekniker.
Hur på verkar det er att både leva ihop och ha samma yrke?
-Det är jättepositivt. Vi förstår varandras sätt att fungera trots att vi alltid jobbat så olika. Men vi jobbar aldrig ihop, har ateljéer på olika håll.  Man kan väl säga att det i grunden är intressen som korsar varandra.
Text och bild
Britt Nordberg
 
 
Huvud i granit av Thina Segerström
   

 

 
 Thina Segerström och Marie Falksten

 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst