Hjo konsthall  pågår till den 6 juni
GLASUTSTÄLLNING I HJO KONSTHALL.
 
Margareta Hennix, Bevan Taka och Mattias Harrysson
 
 
 

Hjo konsthall har funnits i drygt ett år nu. Den ligger i hamnen och där visas nu en intressant glasutställning med verk av Margareta Hennix, Bevan Taka, och Mattias Harrysson från Jema studioglas.
Bevan Taka lever och är verksam i Varberg, men är född och uppvuxen i Whangarei, Nya Zeeland. Det maoriska arvet är hans främsta inspirationskälla, men han har också tagit intryck av både italienska och svenska glastekniker. Graaltekniken som utvecklats här i Sverige finner han särskilt intressant.

 
 


     
     
  Mattias Harrysson är utbildad på San Francisco State University. Där han studerade fusing, slumpning, gjutning och blyglas men främst glasblåsning. 2007 öppnade han Jema studioglas i Lyrestad utanför Mariestad.
 
Formgivaren och konstnären Margareta Hennix har sedan 1960- talet arbetat med de flesta material och tekniker som keramik, porslin, glas och måleri. Margareta har gjort en rad offentliga utsmyckningar samt under många år arbetat för Gustavsberg och Reijmyre. Under en kort period arbetade hon även för Guldkroken i Hjo.
Zenit träffade henne för en intervju.
 
– Jag föddes till det här, antar jag. Jag visste vad jag ville bli redan från början. Jag ville jobba med händerna. Jag tecknade mycket i skolan, t ex den tidens popartister som Monica Zetterlund. Jag har också kastat pil med Cornelis Vreeswijk en gång.
 
– Jag blev kunglig hovleverantör av konst redan vid 17 års ålder. Jag var med på Nationalmuseums jurybedömda Unga tecknare fem år i rad. Och då kom det sig att kung Gustav den VI Adolf köpte en av mina teckningar. Den föreställde en majskolv.
 
Hon gick sedan på Konstfack i Stockholm.
 
– Jag var klar där 1963. Då väntade jag barn.
 
– Jag hade haft Stig Lindberg som lärare. 1965 tyckte han jag varit mammaledig länge nog och skulle börja jobba igen.
 
– Johannesfors glasbruk behövde en formgivare fyra månader om året. Och han sa att där fanns tanter som kunde ta hand om barnet.
 
Efter några år började Margareta Hennix på Gustavsberg.
 
– Under 1967-1968 gjorde jag pottan Heja Sverige friskt humör. Pottan fanns också med ett mönster med röda elefanter som föder barn och röda hjärtan. Jag gjorde egentligen Heja Sverige -mönstret till mig själv. Men ledningen fick syn på den. Och den sattes i produktion och den blev en stor succé. Folk hade litet mer humor då. Det var en positiv tid.
 
– Jag gjorde också en plastserie som hette Felicia (namn efter Cornelis sång). Den gjordes i popens starka färger, rött, orange och gult.
 
– Under samma tid drejade jag och gjorde unikat.
 
I slutet av åttiotalet köptes Gustafsberg upp av Rörstrand.
 
– Då blev det inte lika roligt där. 1989 började jag på keramikfabriken Guldkroken i Hjo och gjorde bland annat vaser och ljusstakar.
 
Det hann bli 1990 innan hon började med glaset.
 
– På åttiotalet bodde jag halvårsvis i Kalifornien. När jag kom hem fick jag anbud att jobba på Pukeberg i Nybro. Jag ville inte gärna jobba i glasrikets mörka skogslandskap. Men Pukeberg gick bra för det låg vid vattnet. Jag jobbade med formgivning av glas där fram till 1992.
 
Vid den här tiden hade hon många offentliga uppdrag.
 
– Jag jobbade mycket med utsmyckningar. T ex Marholmens konferenshotell i Norrtälje 1992. Jag gjorde också utsmyckningar ibland annat Hällefors och Nacka.
 
1993 började hon sitt samarbete med Reijmyre Glasbruk.
 
– Jag har en alldeles egen stil. Jag är nog unik i glasvärlden genom att vara så formsäker.
 
– Jag jobbar enkelt och rent, mellan varven också humoristiskt.
 
– Min glasserie Basic har tillverkats i 17 år och tillverkas fortfarande. Det är det inte många serviser som gör. Och karafferna i serien har sålts i över 70 000 exemplar.
 
– På senare år har jag gjort flera presenter som används av riksdagsmän i Sverige och utomlands. Det är arbeten i både glas och benporslin. De har fönstret i kammarfoajen i dekoren. Det är skålar, brevpressar och vaser.
 
På utställningen på Hjo Konsthall visar hon arbeten både från Reijmyre och från tiden på Guldkroken.
 
– Jag visar bland annat karaffer och en stor skål med rosor.
 
Framtidsplaner?
 
– Nu vill jag åka till Pukeberg och göra graalglas. Och så ska jag skriva om det som hänt inom glas och keramik under min livstid.
 
BO BORG
 

 

 
 
 
 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst